Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg.
Inlägget är ganska så snaskigt i sig själv, och på kommentarsfältet under verkar en ganska så märklig stämning byggas upp.
Jag ser just nu ingen som helst anledning att utförligt kommentera uppgifterna om mig, bara komma med två reflektioner.
1. Syftet med en sådan publicering (liksom tidigare liknande dito om andra för detta kotteri obekväma personer) torde vara att vara avskräckande. Om ni inte håller tyst kommer vi att gräva upp mer och mer personliga saker om er.
De får väl publicera vad de vill om mig, ju mer personliga påhopp desto mindre lust får jag att vara tyst.
2. Akademiskt kallas detta får ad hominen-argument. Det innebär att man flyttar tonvikten från vad en person säger till vilken (usel) person han/hon är. Om man kan påstå att någon är exempelvis utsparkad från en institution, sjukpensionär, har legat på psyket, har svårt att sova på nätterna, går klädd i fula kläder, eller något annat som inte har med sakfrågan att göra hoppas man att folk ska sluta att lyssna på vad vederbörande har att säga.
Ibland funkar metoden, men bara på personer som ändå saknar omdöme.
Nej, jag tycker inte att det är roligt att bli behandlad på detta sätt. Men, som sagt, det ökar inte min lust att hålla käften.
PS. Men nej, jag sparkades inte ut från institutionen efter lic-uppsatsen, jag var kvar som doktorand till 2007, då jag lämnande för att jag tyckte att mitt avhandlingsämne, skogsrån, inte gick att gå vidare på.
TILLÄGG LÅNGT SENARE
Jag borde för övrigt ha nämnt att "religionsforskare", lika lite som "forskare" i allmänhet, men i motsats till till exempel "psykoterapeut", inte är en skyddad titel. Den som på ett eller annat sätt forskar om religion kan naturligtvis kallas "religionsforskare", alldeles oavsett akademisk poäng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
31 kommentarer:
Även om jag inte känner dig blir jag illa till mods när jag läser hur människor på nätet angriper din person, och försöker att nedvärdera dig, ditt intellekt eller dina akademiska insatser.
Även om du kanske inte helt kan lyckas med det - jag tror i alla fall inte att jag hade lyckats med det - så hoppas jag att du kan betrakta det faktum är du blivit måltavla för deras trashing som ett bevis på att det du skriver är viktigt. Viktig för dem som attackerar dig såväl som för de utsatta barn som du skriver för.
Tack för det. Ja, även om de är sårande är nog de personliga påhoppen i grunden ett tecken på att jag kanske gör nytta.
När personer av den typen angriper en torde jag göra NÅGOT bra. Det vore direkt kusligt om de istället hade berömt mig.
Trots att jag aldrig har varit maoist har jag alltid gillat Mao-citatet "att bli agripen av fienden är en bra sak". På många sätt sant, men ibland ändå påfrestande.
Vänliga hälsningar Erik
Jag läser bara Monica Antonssons blogg ibland och blev nu förfärad. Jag vet inte vad hennes avsky för dig grundar sig i och har inte heller läst hela din blogg. Men det är sådant här som förstör diskussionen på nätet.
Med vänliga hälsningar
Marianne Nilsson
Hej Marianne!
Hon avskyr fler än mig. Listan på de hon avskyr verkar vara ganska lång, några av dessa finns i hennes länksamling ”Läskiga listan”.
Ungefär hälften av de som finns på den listan har det gemensamt att de aktivt arbetar mot övergrepp mot barn, och att de anser att man ska ta vad barn berättar om övergrepp på allvar.
Av någon anledning retar detta engagemang för barn gallfeber på ett stort antal människor. Det säger en del sorgliga saker om vilket samhälle vi lever i.
Vänliga hälsningar Erik
Erik
En av anledningarna till skriverierna om dig, Marina mfl är Marinas namninsamling mot "Matildas" pappa, som är fylld av ensidig information och grova förtal mot en pappa. Enbart för att hjälpa ännu en mamma i sin kamp mot en pappa.
Att kämpa för barns rättigheter borde börja med att vara lyhörd för sanningar från båda sidorna.
Vilket jag inte anser att ni är.
I "Matilda" fallet finns uppgifter från soc, sbn, Danmark mfl att "Matilda" inte far illa hos sin pappa.
Trots det startar Marina en namninsamling mot den pappan, enbart grundat på uttalanden från personer på mammans sida. Antagligen mamman och mormodern.
Lilla My
Så en av anledningarna till att jag kallas fula saker är att jag av principiella skäl skrivit på en namninsamling... som jag i övrigt inte varit aktiv i på något sätt.
Att jag skrev på var som sagt principiellt. I alla fall där övergrepp misstänks bör barnet få vara fred för den anklagade, även i fall där misstankarna inte direkt kan bevisas, eller lett till åtal och fällande dom.
Anledningen till att jag anser det är att jag inte anser att vårdnadstvister bör fungera som brottsmål. I brottsmål ska man bevisa något bortom allt rimligt tvivel - när det gäller vårdnad bör även icke bevisade misstankar om övergrepp kunna leda till att den anklagade förlorar vårdnaden.
Tyvärr sker detta ofta inte, viket i många fall blir till en katastrof för barnen.
Om det handlar om någon ska dömas eller inte kan man säga att om det, till exempel, bara ses som att det är 50 procent sannolikt att den anklagade är skyldig bör man naturligtvis fria. Men en sådan person bör inte få någon vårdnad.
I övrigt kan man notera din självsäkerhet när du kallar mammans och mormoderns misstankar för "grovt förtal" medan uttalanden från soc. beskrivs i termer som "finns uppgifter från".
Mitt ställningstagande är alltså principiellt. Jag har inte satt mig in i detaljer i fallet speciellt noga, och har aldrig specifikt uttalat mig i skuldfrågan.
Men jag litar inte mycket på uppgifter från IC, MA etc. Anledningen till det är att jag vet vad dessa personer (IC i synnerhet) skrivit i övrigt om övergreppfrågor och anser att den metod de använder sig av för att bedöma "fakta" inte är trovärdig.
Nu vill jag inte ha en detaljdiskussion om ett konkret fall på denna blogg, så om du vill föra den vidare rekommenderar jag dig inte att föra den här.
Snälla Erik
Jag läser i din text att om en mamma anmäler pappan för övergrepp mot barnet ska pappan automatiskt bli av med vårdnaden.
Förstår jag dig rätt?
Har du läst alla papper från soc, polis mm om "Matilda"?
Jag anser att namninsamlingen innehåller grovt förtal av en pappa, och att Marinas uppgifter enbart kommer från mammans sida. Vart har jag skrivit att mamman och mormodern förtalar just i det här fallet? Jag pratar enbart om namninsamlingen just nu.
Ditt ställningstagande kan få förödande effekter på en liten flickas liv.
Att skriva på en sådan namninsamling utan fakta visar bara att även du anser att mammor är bäst för barnen, och att de aldrig ljuger.
En förälder som ljuger om övergrepp, kidnappar sitt barn mm borde leda till att den föräldern förlorar vårdnaden.
Finns det verkliga bevis ska självklart den anklagade inte ha obevakat umgänge med barnet.
Det finns även mammor som är förövare, vilket ni inte skriver så mycket om i er krets.
Även om jag inte känner till fallet i fråga och ställer mig mycket tveksam till ditt påstående att blotta misstanken om övergrepp bör leda till att någon förlorar vårdnaden, så legitimerar det inte ett tarvligt påhopp av det slag jag upptäckte hos Monica Antonsson. Du är heller ingen offentlig person, medan Monica Antonsson är journalist och borde vara varsam med vilka uppgifter hon publicerar om privatpersoner.
MVH
Det är absolut inte ok att bete sig som en del väljer att göra. Det är helt vansinne att tycka att det är ok att ge sig på dig i det här fallet på det här viset för att du har en åsikt. Då får man väl istället kritisera sakfrågan, men man ger sig inte på en person på det viset bara för att denne har en åsikt. Och inte har dom vett att skämmas heller.
Fortsätt att tycka och argumentera, för det har du lika mycket rätt att göra som alla andra.
Kram på dig
Jag har raderat mitt svar till Lilla My, och även hennes svar på detta.
Anledningen är som jag sa att jag inte vill ha en detaljerad debatt om ett specifikt fall.
Angreppen på mig på MA:s forum handlade inte om detta fall, utan om skvaller om vad jag sysslat med på Stockholms universitet.
Det enda jag gjort i detta fall är att tillsammans med väldigt många andra skriva på ett upprop.
Anledningen till att jag skrev på det var rent principiellt. Jag har stött på så många fall där barn tvingas umgås med (framförallt) fäder de är livrädda för.
Det var kanske fel att skriva på, jag kan inte speciellt mycket om just detta fall.
Men jag kan som sagt en hel del om en rad andra fall, och därför tyckte jag att det var fel av Aftonbladet att i detta fall lägga ut bilder av ett gömt barn och okritiskt svälja faderns version.
Lilla My skriver att det ska behövas verkliga "bevis" om övergrepp för att en förälder ska förlora vårdnaden. Jag håller inte med. Om ett barn är livrädd för en förälder och inte vill träffa den ska det slippa (obs jag säger inte att jag vet att det är så i detta fall).
Och ja, jag anser att mammor i vårt samhälle oftare är lyhörda för barns signaler och i infekterade vårdnadstvister oftare bör få vårdnaden än fäder. Och i synnerhet i fall där barnet är rädd för fadern...
Domstolar tar sällan hänsyn till detta. De kräver absoluta bevis, och när de inte finner sådana tvingas barnet att umgås med de som de är rädda för.
Dessutom - och här talar jag bara för mig själv, och inte för någon icke-existerande "överlevarsekt" - anser jag att socialt faderskap, i motsats till moderskap, är en social konstruktion. Bland våra närmaste släktingar i djurriket är hanarna endast avlare. I den mån det finns en "familj" består den av gruppen mor-barn.
Därför borde faderskap även bland människor vara villkorat. Jag är emot obligatorisk gemensam vårdnad, jag anser att modern bör få vårdnaden vid hårda vårdnadstvister, om inte synnerliga skäl talar emot.
Det är jag nog ganska ensam om, även de flesta som påstås tillhöra den så kallade överlevarsekten är nog helt emot mina åsikter. Men de kan ju vara riktiga ändå.
Du, Erik, anser alltså att människor ska dömas som skyldiga på anklagelser enbart. Rättssäkerhet är alltså inget som du vurmar för.
Du, Erik, anser alltså att männikor ska betraktas som skyldiga enbart på en anklagelse. Rättssäkerht är alltså inget du gillar? Nej, just det, du är ju socialist.
Sören
Nej, jag anser inte att människor ska dömas enbart på anklagelser. Vad får du allt ifrån?
Jag anser däremot att när det gäller frågan om vårdnad av barn borde starka misstankar om övergrepp kunna leda till att den misstänkte förlorar vårdnaden om barnet, även om det saknas entydiga bevis.
Barnets säkerhet borde i det fallet gå före vuxnas rättssäkerhet.
Erik
Jag tror Sören fick sin fråga från din tidigare kommentar.
Du skrev:
"Att jag skrev på var som sagt principiellt. I alla fall där övergrepp misstänks bör barnet få vara fred för den anklagade, även i fall där misstankarna inte direkt kan bevisas, eller lett till åtal och fällande dom.
Anledningen till att jag anser det är att jag inte anser att vårdnadstvister bör fungera som brottsmål. I brottsmål ska man bevisa något bortom allt rimligt tvivel - när det gäller vårdnad bör även icke bevisade misstankar om övergrepp kunna leda till att den anklagade förlorar vårdnaden.
Tyvärr sker detta ofta inte, viket i många fall blir till en katastrof för barnen.
Om det handlar om någon ska dömas eller inte kan man säga att om det, till exempel, bara ses som att det är 50 procent sannolikt att den anklagade är skyldig bör man naturligtvis fria. Men en sådan person bör inte få någon vårdnad."
Jag tolkar det som att din åsikt är ganska klar och tydlig. Att du anser att det inte spelar någon roll om det är sant eller inte. Vid minsta misstanke ska pappan förlora vårdnaden.
På samma sätt som du tycker inte tycker att pappor ska få ta hand om sina barn.
Mammorna är ju bäst enligt vissa i alla fall...
Var jag får allt ifrån? Det du själv skriver såklart! Du tycker att vårdnad av barn ska tillfalla den som anklagar den andre föräldern för övergrepp på barnet, det skriver du själv! Falsk tillvitelse är alltså något som ska löna sig, inte bestraffas enligt dig! På vilket sätt mår barn bättre av att en förälder blir falskanklagad?
Den differentiering av beviskraven beroende på vad det gäller för typ av mål, som Erik förespråkar, är redan gällande rätt. Endast i brottmål krävs det att den misstänkte förövarens skuld är ställd utom rimligt tvivel. För att omhänderta ett barn enligt LVU är beviskravet lägre. För att neka en förälder den civilrättsliga vårdnaden är beviskravet ännu lägre. För att neka någon socialbidrag är beviskravet ytterligare lägre, här är det istället bidragssökanden som ska bevisa att behovet föreligger. Fiffigt va? Men visst, lagarna tillämpas inte alltid som det är avsett.
Tack David Munck för din klargörande kommentar. Men, som du antyder, ofta lever inte domstolarna upp till lagen.
Flera av Lilla Mys påståenden - som exempelvis att jag ”anser att det inte spelar någon roll om det är sant eller inte", för att inte tala om att jag ”inte tycker att pappor ska få ta hand om sina barn" har ingen som helst täckning i det jag skrev.
Sören tror ofattbart nog att jag anser att ”falsk tillvitelse är alltså något som ska löna sig" och ställer den retoriska frågan "på vilket sätt mår barn bättre av att en förälder blir falskanklagad?"
Vad jag skrev var framförallt att "när det gäller vårdnad bör även icke bevisade misstankar om övergrepp KUNNA leda till att den anklagade förlorar vårdnaden".
Observera KUNNA! Jag säger inte att det alltid ska ske, men så länge misstankarna kvarstår anser jag inte att en mer eller mindre sannolik förövare i normalfall ska få ha vårdnad (och därmed kontroll) över barnet!
Man kan ju undra sig om Sören och Lilla My anser att barn ska utsättas för risker om det finns starka misstankar om övergrepp men dessa inte räcker till fällande dom. Det är mycket svårt att bevisa övergrepp mot barn. Endast ett fåtal fall leder till fällande dom.
I en vårdnadsutredning ska man bedöma lämpligheten som vårdnadshavare. Att låta någon som det finns starka misstankar, men inga entydiga bevis mot, få vårdnaden är som att leka rysk roulette med barnens liv.
Erik
Att skriva att fadersrollen ska vara villkorad betyder för mig att du anser att pappor inte ska få ta hand om sina barn om de inte är "perfekta" såklart.
"I alla fall där övergrepp misstänks bör barnet få vara fred för den anklagade, även i fall där misstankarna inte direkt kan bevisas, eller lett till åtal och fällande dom."
Betyder för mig att du inte bryr dig om ifall anklagelserna är sanna eller inte.
Pappan ska inte få träfaf barnet i alla fall.
Hur ska man annars tolka dessa påståenden?
Bara för att jag inte anser att mammor ska få ljuga och komma med absurda anklagelser mot pappor, innebär inte att jag anser att barn ska riskera att utsättas för övergrepp.
Är personalen utbildad och inte enbart utgår från att en mamma alltid talar sanning, skulle de som verkligen blir utsatta få rätt hjälp.
Tyvärr tar de som ljuger och bedrar allt för mycket tid och resurser från dem.
Vilket du inte verkar förstå.
Du mfl hjälper istället dem som ljuger, vilket innebär att du är en av dem som hindrar barn som verkligen är utsatta för övergrepp att få hjälp..
På vilket sätt hjälper du dessa barn?
På vilket sätt hjälper du de barn som inte är utsattta för övergrepp, men ändå förlorar en pappa?
Lilla My
Det finns vare sig ”perfekta” pappor eller mammor. Om perfektion hade varit ett krav för att få vårdnaden skulle ingen man eller kvinna någonsin få vårdnaden om barn.
Påståendet att jag inte bryr mig om anklagelser är sanna eller inte är ju bara befängt. Problemet är att i de flesta fall av anklagelser om övergrepp kan ingen utomstående med hundraprocentig säkerhet veta vad som är sant eller falskt. Det kan bara de som var där.
Om domstolarna bestod av personer med en djup och innerlig empati med barn skulle problemet inte vara så stort. Men vi har inte den situationen idag. I ett läge där inga klara bevis finns tenderar domstolar att hellre tro vuxna än barn, hellre tro det bästa än det värsta. Deras empati med fäder som emfatiskt säger att de är oskyldiga väger mycket tungt.
Du visar upp en naiv tilltro till domstolars förmåga att kunna skilja falska från sanna anklagelser (utom när de fäller förstås, då verkar du ofta stöda IC:s påståenden om hur vanligt det är med felaktiga domar!).
Du skriver: ”Är personalen utbildad och inte enbart utgår från att en mamma alltid talar sanning, skulle de som verkligen blir utsatta få rätt hjälp.” Jag skulle vilja säga att om personalen är ”utbildad” i det perspektiv som bl.a. IC har, om hur vanligt det är med ljugande mammor, och barn med falska minnen, riskerar de att döma det ena barnet efter det andra till ett helvete.
Du är hela tiden tvärsäker. Jag hjälper de som ljuger, vilket gör att barn som verkligen blir utsatta inte får hjälp. Vet du vilka som ljuger? I de två bloggar IC haft sedan januari 2009 kan man se hur hon tagit upp det ena fallet efter det andra, även många med fällande domar, och tvärsäkert hävdar att mammor ljuger och att barnen är indoktrinerade.
Argumenten är ofta egendomliga och bisarrt ”formallogiska”.
Personer med en sådan grundinställning i våra rättssalar kommer nästan automatiskt att leda till att många barn kommer att tvingas att bo med förövare.
I det läget vill jag säga att av två extrema lösningar föredrar jag den ena. Det är värre att ett utsatt barn hamnar hos förövare, än att ett icke utsatt barn hamnar hos en alltför misstänksam mamma.
Om man nu måste välja - och i avsaknad av telepati och klärvoajans kan man sällan vara HUNDRAPROCENTIGT säker!
Jag vill förtydliga mig lite. Jag skrev: "Personer med en sådan grundinställning i våra rättssalar kommer nästan automatiskt att leda till att många barn kommer att tvingas att bo med förövare."
Det är inte endast något sóm
"kommer" att ske, det sker redan nu. I en skrämmande omfattning.
Du Erik verkar tro att pappor och män inte gör annat än förgriper sig på barn. Jag har själv blivit falskanklagad, då av pappan till min hustrus dotter. Han fick vårdnaden bla pga detta! Såvida jag inte begått handlingen och sedan tvingat mig att förtränga det, vilket du kanske tror på, så är jag oskyldig. Jag har absolut ingen lust att betraktas som skyldig för att en psykopat hjärntvättar ett barn att säga hemska saker! Barn ska tydligen, enligt dig, inte skyddas från manipulerande och falska människor som utövar psykisk misshandel!
Sören skrev: "Du Erik verkar tro att pappor och män inte gör annat än förgriper sig på barn."
Nej, det tror jag inte.
Vidare: "Barn ska tydligen, enligt dig, inte skyddas från manipulerande och falska människor som utövar psykisk misshandel!"
Jo, det bör de naturligtvis.
Om du vill angripa personer som har de ovan nämnda åsikterna tycker jag du ska leta reda på någon som verkligen har dem, om du kan, och inte ge sig på mig, som inte har dem...
Slutligen: Jag har ingen som helst möjlighet att uttala mig om ett enskilt fall, som jag dessutom bara får den ena partens version av. Om du skriver en till kommentar som handlar om detta, kommer jag inte att ta in den.
Tyvärr, det du skriver kan jag inte tolka på annat sätt.
Du viker undan och säger att du inte har dessa åsikter när du säger att barn ska undanhållas en förälder enbart på en anklagelse, förlåt, KUNNA undanhållas. Antingen är man skyldig, och ska straffas, eller är man oskyldig, och ska också behandlas som en sådan!
Jag håller helt enkelt inte med dig. När det gäller vårdnad av barn måste man göra en riskbedömning, till skillnad från att "bevisa" skuld, som i ett brottsmål. Hur många gånger ska jag behöva säga det?
"Jag håller helt enkelt inte med dig". Summa summarum, i tveksamma fall måste man hänga dem!
Du skriver i ena stunden att ingen ska dömas på anklagelse enbart, nästa är det just det som ska göras. Du understödet även "överdriven misstänksamhet". En av dina idoler? var också överdrivet misstänksam, jag tror du vet vem jag menar.
Sören
Du kan inte läsa innantill. Jag skiljer mellan vårdnadsmål och brottsfall.
Man blir inte "hängd" för att man förlorar vårdnaden om ett barn. Att ha vårdnad om barn är ingen mänsklig rättighet.
Om det finns starka misstankar om att man begår övergrepp ska man inte ha vårdnaden, alldeles oavsett om man är dömd eller inte.
Så är det redan i teorin (se David Muncks kommentar). Skillnaden mellan mig och dig är att jag vill att det också ska gälla i praktiken.
Du förnekar dig inte. Det SKA, enligt dig räcka med en anklagelse för att bli straffad och misstänkliggjord. Om det inte är en mänsklig rättighet är det väl knappast det för den falskanklagande heller? Det du förespråkar HAR provats förr, och det ledde till skräck och terror. I close my case, precis som du gör emot mig, du är inget annat än en blind fanatiker!
Du kan uppenbarligen inte läsa innantill, som sagt.
Den avgörande skillnaden är alltså: vilket är viktigast i vårdnadsfrågor: barnens säkerhet eller vuxnas "rättssäkerhet".
Din ståndpunkt i denna fråga är helt klar. Du utgår från ett vuxenperspektiv. Det är min också. Jag utgår från ett barnperspektiv.
Hej, vill bara tillägga att Monica A har tagit bort "Läskiga listan" och blivit betydligt mer nyanserad. Det gläder mig!
Vill dessutom tillägga att efter att jag har fått reda på lite mer om fallet "Matilda", är jag MYCKET glad över att jag skrev på namninsamlingen!
Men oerhört sorgsen över att barn behandlas på detta sätt.
Skicka en kommentar