Av ganska komplexa anledningar, som jag inte ska gå in på här, har jag nästan aldrig haft något förhållande. Det finns faktiskt bara två undantag; det ena lite mindre än ett år 1974-75, det andra lite mindre än ett år 1979.
Samtidigt har jag ofta behov av sällskap.
Därför har jag under mitt vuxna liv alltid strävat efter kollektiva boendeformer.
Den första sådana var ju lite udda – ungdomskliniken på Långbro 1971–73. Den följdes av ett vänsterkollektiv i Roslags Näsby, ”Kulturens Vagga”, 1973-74.
Sedan dess har jag hela tiden försökt undvika att bo i vanliga lägenheter. Jag har bott på folkhögskolekorridorer, studentkorridorer, hotellhem, och fram till 1985 ibland på psykkliniker. ..
Vanliga lägenheter har jag haft 1977-79 (Hässelby gård) och 1983-84 (Hjulsta). Det slutade inte bra någon av dessa gånger.
Och så nu då. När jag insåg att jag inte kunde plugga mer 2006 och måste göra mig av med studentrummet ville jag egentligen till ett hotellhem av något slag. Jag sökte till Huvudsta bostadshotell men insåg att kön var för lång, och att jag hade stått i kö i Telgebostäder så länge att jag såg att jag kunde få något snabbt. Det fick jag också.
Och nu bor jag i en lägenhet och har bott här mer än tre år. Jag har absolut inget mot lägenheten, eller grannarna, eller området, det är bara det att jag inte passar att bo ensam i lägenhet.
I synnerhet inte så långt borta från den miljö jag var van vid.
Det känns som jag håller på att bli vansinnig. Eller nåt.
2 kommentarer:
Hej Erik
Det där med ensamboende är rätt knepigt.
Själv trivs jag bäst med folk runt ikring mig oberoende av om jag har ett förhållande eller inte faktiskt.
Vet inte var du bor men är det i Sthlm så finns det en del alternativ.
Förmodar att du tittat på "kollektiv nu" och liknande sidor men det finns också en del kollektivboende (lägenheter där man kan ställa sig i kö)
Vill du ha tips så mejla mig.
Förmodar att du får upp min mejl?
Ha det så gott.
Prisma
Hej Prisma,
Jag kan inte se din mailaddress.
Det jag föredrar med boende som studentkorridor eller hotellhem är att det kollektiva kommer spontant.
Det finns ingen högtravande idé om att "nu ska vi vara kollektiva" utan det kollektiva kommer just från att man delar samma korridor, ibland kök, TV-rum, och andra offentliga utrymmen.
Anledningen till att folk flyttar in där är för det mesta praktiska. Till studentrum för att man ska studera och inte har råd med lägenhet, till hotellhem nog att många har svårt på den vanliga bostadsmarknaden.
Det fina är att man inte behöver vara bästa vänner eller så, man är inte "kollektiv" för att man har det som ett ideal - det finns bara där. Strukturellt i boendeformen. Det är detta jag gillar...
Att flytta in i ett kollektiv är en annan sak, då krävs det mycket mer att man ska passa ihop, och det gör man ju inte alltid.
Sedan finns det "kollektivhus” men det kollektiva där brukar ofta inskränka sig till att det finns en matsal/restaurang i huset, och att om man vill kan man arrangera gemensamma aktiviteter.
Att ha som önskan att komma till typ bostadshotell kan verka märkligt, eftersom det är en boendeform de flesta vill slippa.
Men faktum är, exempelvis, att när jag bodde på "Monumentet" i Stockholm några månader i slutet av 1986 trivdes jag väldigt bra...
Erik
Skicka en kommentar