Under denna rubrik har Anna Laestadius Larsson skrivit en läsvärd krönika, som finns i SvD:s papperstidning idag. Den handlar om hur vi blundar för övergrepp mot barn.
Larsson är för övrigt en av de ytterst få journalister som uppmärksammar "Trasdockans dag", den temadag och mötesturné mot sexuella övergrepp på barn som funnits sedan 2003.
Jag vill gärna också citera ett stycke från hennes tänkvärda artikel. Efter att ha tagit upp hur barn utsätts idag avslutar hon:
"Allt det här vet vi. Men vi orkar inte prata om det. Stänger dörren för de utsatta barnen och låter dem kränkas i tysthet och pratar i stället om något enklare. Som barnens internetvanor och hur de ska förhålla sig till webbens fula gubbar. Och förtiger att för allt för många barn är den snuskigaste gubben av alla den som betalar interneträkningen."
Det är bara att instämma!
TILLÄGG
Missuppfatta mig rätt. Jag vill inte alls bagatellisera "webbens fula gubbar", men i likhet med Larsson reagerar jag på alla dessa artiklar som framställer "pedofiler" som något som huvudsakligen finns "utanför" och hotar "den trygga familjen". Det är enklare, och mer populistiskt, att se det så, men för det mesta helt och hållet missvisande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag har nu läst ut van der Kwasts bok. Jag läser numera långsammare än förut pga olika problem med synen, så det har tagit ett tag. Det fö...
-
En av de mest märkligaste drömmar jag någonsin har haft var nog nedanstående från hösten 1972. Den blandade skräck för en kosmisk katastrof ...
-
De flesta progglåtar från 70-talet kan man hitta något bra med, men det finns några undantag. Rorsmannen * är ett av dem. Det är en absur...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar