söndag 25 oktober 2009

Jan Guillou...

... har varit sovjetisk agent. Själv säger han att han gjorde det för att avslöja KGB.

Han kan ha rätt i detta. Under dessa år var han maoist, och om hans värld inte var helt osammanhängande (vilket i och för sig inte helt kan uteslutas) ter det sig orimligt att han samtidigt satsade på en karriär som Sovjetspion.

Jag är måttligt intresserad av om Guillou var Sovjetagent eller inte. Min väsentliga kritik mot honom är att han under åratal åtminstone objektivt sett varit "agent" för förövare och andra krafter som velat förneka barns och vuxna överlevares berättelser om övergrepp.

Men han verkar ha tonat ned just den delen av sin skriftställning efter Antonsson/Marklund-affären, man kan ju hoppas att det fortsätter så.

Under många år handlade annars kanske var tredje Guillou-krönika i Aftonbladet om hur han anser att barn och kvinnor ljuger och varför traumatiska minnen aldrig kan trängas bort.

Detta är och förblir Guillous stora synd - hans lilla tidsfördriv med KGB-agenter 1967-72 kan nog närmast ses som en fotnot.

Inga kommentarer:

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...