Jag inser nu, att jag faktiskt har influensa. Blir alldeles till mig. Jag har inte haft influensa en enda gång förut, åtminstone inte som vuxen. Så jag KAN få det! Känner mig riktigt lyrisk.
Under mer än ett dygn hade jag till och med 39 grader, vilket jag heller aldrig haft som vuxen. Jag har alltid varit besviken över mitt kusligt omänskliga immunförsvar, som inte tillåtit mig att få dela andra människors erfarenheter av exempelvis influensa. Och knappast ens förkylning.
Alla gånger jag haft feber de senaste 30 åren har den gått över inom mindre än ett och ett halvt dygn. Jag minns speciellt en gång, jag tror det var februari 1998, då jag var inbjuden för att hålla ett föredrag om satanism för en kyrklig ungdomsgrupp i, om jag minns rätt, Vantörs församling. Jag fick plötsligt 38, 5 i feber och kände mig helt omtöcknad, men eftersom jag skulle få nära 2000 kronor för föredraget, tog jag Alvedon och åkte dit i alla fall. Det var svinkallt ute, många minusgrader. Men jag åkte dit, höll föredraget, kom hem och på morgonen var febern över.
Inte så nu. Lätt fascinerad konstaterar jag att jag nästan hela den 21 februari låg närmast paralyserad i ett overkligt feberomtöcknat tillstånd.
Jag är faktiskt glad över att få bevisat att jag KAN få infektioner, feber som alla andra kan få. Det känns skönt. Och att ligga utslocknad och veta att jag kan ligga ner och krypa ihop helt legitimt och drömma konstiga drömmar nästan hela dagen är en upplevelse. Som jag inte skulle velat vara utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar