Jag skrev denna berättelse den 12 april 2006 och lade ut den på min hemsida. Någon dag senare gick jag till den plats där mötet ägde rum, 36 år tidigare. En del var ändrat, men jag mindes mycket klart var jag och bilen hade stått.
Jag gick försiktigt fram mot det ställe där bilen stått, och, med stor vånda, gick jag ut på gatan och ställde mig exakt på det ställe där bilen stod vid detta möte våren 1970.
Jag står ute på gatan, tiden verkar försvinna, jag är 15 år på nytt och inom mig skriker jag högre, högre, HÖGRE: "TA MIG MED, TA MIG MED, TA MIG MED"!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar