Beltran-rättegången

Några spridda reflektioner om den avslutade Beltran-rättegången.

Om utgången vill jag inte säga mycket, det har andra gjort så bra. Det finns två alternativ: antingen är Tito Beltran skyldig till övergrepp, eller också är han offer för en mycket komplicerad och förgrenad konspiration, där också barn deltar. Det sistnämnda verkar inte sannolikt, för att uttrycka mig försiktigt.

Sedan har Pelle Svensson hoppat upp som gubben i lådan. Det är anmärkningsvärt att inga större media i sammanhanget nämnde det faktum att den mannen skrev förordet till "Jordbävningen", en bok av Britta Sylvan. Det är en devot hyllning till sexsektledaren Hans Scheike, dömd för grova övergrepp mot barn. I förordet deltar Svensson i hyllningarna till den dömde sexualförbrytaren genom att bland annat hävda att om det fanns "en liten Scheike" i var man skulle kvinnorna bli mycket lyckligare. Han beskriver också Scheikes sexsekt i termer av "nakna och lyckliga barn" samt "vackra kvinno- och barnstjärtar".

Det är inte ens en "dold agenda", den är helt öppen.

Sedan är det inte bara förnekarna som säger dumheter. I Aftonbladet idag säger Madeleine Leijonhufvud i en intervju: "Det finns ingen anledning att tro att kvinnan glömt något. Traumatiska händelser minns man väl".

Nja, det gör man inte alltid. Många glömmer, eller tränger bort minnen, delvis eller ibland i sin helhet, under en längre eller kortare tid. Nu tror jag inte hon riktigt menade så som det verkar, men jag vill ändå kommentera det. Sådana påståenden kan användas mot andra utsatta, som inte minns lika väl.

Slutligen: de som bedrev hetsen mot Monica Dalhström-Lannes har åkt på en välförtjänt nit. Det här resultatet hade de nog inte väntat sig…