En privat skräckskola

I denna artikel ges ett skräckexempel på privatiserad utbildning, Den är från BBC som sände ett program om "Life Wirral School" i Merseyside. Det är en privatägd skola som gör anspråk på att specialisera sig på barn som har speciella svårigheter och behov. BBC hade sänt en reporter till skolan, som var där "undercover" och arbetade utan att avslöja att hon var reporter.

Hon kunde dokumentera en grov, både fysisk och verbal misshandel av skolbarnen. Hon kunde också dokumentera en rent sadistisk attityd från personalens sida, bland annat fick man höra personal berätta om sina privata fantasier om att döda barn.

Tydligen har programmen lett till att alla barnen nu har flyttats över till andra skolor. 

Men skolan är knappast den enda i sitt slag.

Ett anti-universum som sliter sönder vårt?

Kosmologin idag är i ett sådant tillstånd att nästan vilka  flummiga pseudo-vetenskapliga fantasier man än kan ha dyker det förr eller senare upp en mer vetenskaplig variant av dessa - hos helt respekterade kosmologer.

För nästan två årtionden sedan (jag tror det var 2006) fick jag idén att anledningen till att vi lever i ett universum med en accelererande expansion är att det finns en kraft utanför vårt universum som sliter sönder det.

Nu har det uppkommit en kosmologisk teori som går ut på att det finns ett "anti-universum" utanför vårt som står i ett kvantmekaniskt förhållande till oss, dvs att det finns en relation mellan partiklarna i våra universum som präglas av så kallad "entanglement", vilket just leder till att vi i vårt universum får en accelererande expansion.

I denna länk från Sabine Hossenfelders YouTube-sida kan man höra lite mer om teorin.

Lägg märke till att termen "anti-universum" inte alls innebär att det måste bestå av anti-materia. Ordet "anti" används här i ett helt annat sammanhang. 

Vi lever i ett konstigt universum, men det kan kanske alltså finnas andra mer eller mindre konstiga universum som påverkar oss på mer eller mindre konstiga sätt.

Who knows? 

 

Fula gubbar

Den här sången från 1986 hörde jag när den kom ofta på radion. Till en början utan att tänka på texten. När jag så en dag insåg vad texten handlade om ökade min respekt för Magnus Uggla.... Och hans förmåga att skriva meningsfulla texter.

Om jag minns rätt utsattes han för en del hårda angrepp av en del som hade anledning att känna sig träffade, och följaktligen kände sig väldigt kränkta. Vilket väl var en anledning för mig att uppsatta sången ännu mer.

Mer om Runaways

När skivalbum är tillräckligt gamla hamnar de till sist på YouTube.Det gjorde även de två LP-skivor av Runaways jag köpte i slutet av 1977 eller i början av 1978.   Den ena var förmodligen den första de gav ut och hette helt enkelt "The Runaways". Den kan höras här. Den andra jag köpte hette "Waiting for the Night" och kan höras här.

Runaways som grupp hade en närmas explosiv effekt på mig. Det liknade inte något jag hade hört förut.

I jämförelse med andra tjejgrupper jag hört  var detta  något helt nytt. Som SvD-skribenten skrev i juni 1978 spelade gruppen förvisso på en form av sexualitet. men inte alls på det sätt som kvinnor inom pop och rock brukade göra. Det här var ingen snäll traditionellt "kvinnlig" sexualitet utan en  - kan man kanske säga -  intensiv sexualiserad aggressivitet. Eller en aggressiv sexualitet, om man föredrar den termen. 

Deras första skiva som endast hette "The Runaways" motsvarar kanske bäst den senare termen, medan "Waitimg for the Night" kanske den förra. 

Skillnaden var kanske att  Cherrie Currie hade lämnat gruppen mellan dessa två skivor. Efter att hon lämnade tonades sexualiteten ner en del, medan de aggressiva dragen förstärktes. 

Ett tydligt exempel på detta är kanske "You´re Too Possessive" från "Waiting for the Night", som kan höras här.

Annars är kanske den mest kända av deras låtar "Cherry Bomb" som fanns på deras första LP.  

Jag vet inte riktigt hur det gick till när Cherrie Currie lämnade, men enligt SvD-artikeln från juni 1978 pratade flera av medlemmarna i Runaways om hur dålig hon hade varit... 

Anna Charlotta Gunnarsson har i sin bok "Kvinnorna som formade pophistorien" jämfört relationen mellan Runaways unga manliga fans med den relation som fanns mellan de kvinnliga fansen och manliga popgrupper, som exempelvis de tidiga Beatles. Hon menar att denna parallell inte brukar uppmärksammas. 

Det är riktigt. När unga manliga fans entusiastiskt skriker "We want Runaways" och till och med trampar ner varandra i sin iver, går det absolut att dra paralleller med ex.vis Beatleshysterin. 

Själv fick jag inte vara med om tumultet den 13 juni 1978. Och fick inte heller höra Runaways live.

Men de har ju kvar en medlem som fortfarande turnerar. Hon heter Joan Jett, och vem vet en dag kanske hon har en konsert i Stockholm. Då ska jag nog försöka gå dit.

Bluffmail

Se den första kommentaren under inlägget. Det mail jag fick är alltså helt orelaterat till det fall som jag inledningsvis jämförde med i texten. Därför raderar jag huvudtexten i inlägget. Den blir onödig. Vad som hände var helt enkelt att jag fick ett bluffmail som en oerhört massa gmail-användare i USA fått före mig.

När jag missade Runaways i Stockholm

Den 13 juni 1978 - alltså imorgon för 46 år sedan - spelade Runaways i Stockholm. Jag visste vilka de var, och hade två LP-skivor med dem. Jag visste också om att de skulle spela, och en del av mig hade tankar att jag skulle gå på deras konsert.  En annan mer förnuftig, eller ska man kanske säga, tråkig, del av mig avvisade snabbt idén. Och vann med lätthet den inre konflikten.

Den delen av mig kunde väl tänka "vad var det jag sa" när jag dagen efter konserten läste Dagens Nyheters artikel om den.  Där fick man reda på att det hade blivit trängsel och panik när hundratals ungdomar hade samlats, skrikande "We want Runaways". Några skulle till och med ha blivit nedtrampade.

Men värst av allt - det fanns också en stor bild av publiken i artikeln. Man kunde där lätt se individuella ansikten. Jag tänkte hur genant det skulle vara om mitt ansikte också hade synts där. 

Jag kan just nu inte kolla DN-artikeln men om man får tro det som stod i SvD hade jag kanske feltolkat en del av den. Inte om paniken och trängseln, men om annat. 

Jag hade tolkat vad som stod i DN att publiken framförallt var tjejer, i kanske 13-15-åråldern. Jag var 23 år, och man. Just detta fick mig verkligen att bli lättad för att jag inte varit med i publiken, och dessutom fotad

Nu skrevs SvD:s artikel dagen innan så helt säker kan man inte vara. Men enligt den skulle Runaways på sina konserter ha en till överväldigade delen "manlig publik" som skulle vara mellan - 9 och 29 år! Om konserten den 13:e blev ett undantag från den regeln vet jag förstås inte.

Men om den inte var det, skulle jag ju inte alls ha varit så udda om jag gick dit

Nedancitat från Gunnar Selander. i SvD den 12 juni 1978. 

Han intervjuar Runawaysmedlemmen Lita Ford som säger att de från början sågs som ett tjejband, men att idag ”inte någon tänker på att det är flickor som står på scenen”

 Selander kommenterar: ”Där tror hon med säkerhet fel, och av döma av hennes klädsel och uppträdande vet hon också om att hon tror fel. Visst använder Runaways sin kvinnliga dragningskraft , men de kör inte med någon traditionell image av undergivna halvt förslavade sexobjekt. De är sexsubjekt enligt sin image, lika tuffa och medvetna som någonsin de manliga rockstjärnekollegerna. Könsrollsspelet är det gamla vanliga fast rollerna är ombytta till vems glädje nu det kan vara” . 

Ja, i alla fall det sistnämnda var nog till glädje för mig. Och det skulle nog ha varit en både stor och ovanlig upplevelse om jag hade vågat ta mig dit. Men det gjorde jag ju tyvärr inte.

Var det någon som sa att Dumpen inte gör nytta?

"SD-topp i Halland stängs av efter uthängning på Dumpen".

 Läs här.

Kontrafaktisk historieskrivning a la Lifvendahl

Tove Lifvendahl i SvD skrev igår i en ledare bland annat detta.

"Vi är skyldiga dem allt. ”You are here because they were there”, som det står ingraverat i väggen på den engelska puben Red Lion Pub i Chicago, där väggarna dekoreras med bilder och dokument från andra världskriget. Utan det övertag som Operation Overlord skapade, faktiskt och mentalt, hade Europa sannolikt förlorats till Hitlertyskland. Det hade inneburit att vår frihet och demokrati inte hade existerat. Några överlevande judar hade inte funnits i Europa. "

Hon syftar alltså på invasionen i Normandie för lite mer än 80 år sedan, 6 juni 1944.

Det är mycket tveksamt. . I juni 1944 hade den tyska armén i ca ett och ett halvt år varit på en ständig reträtt inför den sovjetiska Röda Armén. Denna hade efter att ha rensat bort tyskarna från Sovjet gått in i Östeuropa. Det finns ingen anledning att tro att dess offensiv skulle stoppats om inte invasionen i Normandie hade kommit. Möjligen skulle den gått  långsammare, men stoppats torde den inte ha gjort.

Det troliga resultatet av att invasionen i Normandie inte hade skett, eller hade misslyckats, hade snarare blivit ett Europa dominerat av Sovjet, inte ett dominerat av Nazi-Tyskland. Det är förmodligen ett för moderaten Lifvendahl minst lika skrämmande alternativ, och om hon hade skrivit DET skulle hon  haft nån sorts logik.

Kontrafaktiska historieskrivningar är förstås alltid vanskliga, men Lifvendahls åsikt om vad som hade hänt utan D-dagen är sällsynt osannolik.

Preliminär valkommentar

Det nyssnazistiska SD:s närmast kusliga segertåg tycks ha kommit till vägs ände. 

Att MP gått så starkt framåt är förhoppningsvis ett tecken på att fler och fler börjar inse att klimatet ÄR den absolut viktigaste frågan, alla kategorier. 

Dessutom var det en förvånansvärt stark, glädjande, vänstervåg även i övrigt. Det är också en föraning om vad som troligen kommer att hända vid nästa riksdagsval. 

Själv röstade jag på Vänsterpartiet, på vallokalen i Hovsjö

AI-version av Nikita Chrusjtjovs "hemliga" tal

I februari 1956 höll Nikita Chrusjtjov ett tal inför en sluten del av det sovjetiska kommunistpartiets tjugonde kongress. Trots att det alltså var ett "hemligt" tal läckte stora delar av det ut ganska så snart. 

Det handlade om Josef Stalin. För första gången fick man från en sovjetisk toppledares mun veta vad många faktiskt visste tidigare. Stalin hade genomfört massavrättningar av fredliga oppositionella. Och till och med av personer som inte ens var oppositionella. 

I många av dessa fall hade bekännelser framtvingats genom tortyr. Det hade inletts i mitten av trettiotalet och hade fortsatt ändå in i fyrtio- och femtiotalen. Det senaste fallet var några läkare som hade anklagats för att ha förgiftat ledande partimedlemmar, och planerat att förgifta ännu fler. 

I det sistnämnda fallet slapp de anklagade att avrättas. För rättsprocessen  hade inletts så sent som i januari 1953, och innan den lett till en rättegång hann Stalin dö, i mars 1953. En månad efter Stalins död frigavs läkarna och det förklarades att de hade tvingats att bekänna med hjälp av "metoder som var i strid med den socialistiska legaliteten" - en omskrivning av att de hade torterats. 

Dessutom  tog talet upp att Stalin medvetet hade skapat en personkult av sig själv, en personkult där han ju som alla redan visste hade beskrivits som "folkens fader" "mänsklighetens ljus" etc etc. 

Dessutom fick man veta att Stalin inte alls hade varit en stor strateg under "det stora fosterländska kriget" mot Nazi-Tyskland 1941-45. Dessutom hade han inte ens insett att det skulle komma, trots att planerna på ett sådant redan hade beskrivits i Hitlers Mein Kampf.

Chrusjtjovs tal var alltså "hemligt", men det blev ju snart en närmast officiell hemlighet. Sovjetledningen dementerade aldrig de ryktan som  hade börjat spridas. 

Så i april 1956 kom nästa steg. I alla de länder där Sovjet hade ambassader och där det fanns kommunistpartier kallades ledare för dessa upp till ambassaderna. Och fick höra en uppläsning av talet. Några av dessa har sedan berättat att det var den kanske värsta händelsen i deras liv. 

Den man som officiellt hade hyllats som ett övermänskligt och kärleksfullt geni hade varit en blodig tyrann, en fåfäng narcissist, och en usel strateg. Allt enligt den nu högste ledaren i Sovjet. Man förstår att hängivna stalinister över hela världen blev bestörta.

Till råga på allt publicerade CIA en översättning av talet juni 1956. Från Sovjetunionen kom inga dementier.  Man förnekade inte alls att översättningen var riktig. 

Men det var ju samtidigt uppenbart att hur avslöjande Chrusjtjovs tal än var, missade det en hel del. Hur kunde verkligen den högste ledaren i ett land som sade sig bygga socialismen kunna agera på detta sätt? I denna artikel från 1956 tog den polske marxisten Isaac Deutcher upp dessa frågor. 

Deutcher hade varit medlem i det polska kommunistpartiet, och uteslöts 1932 eftersom han kritiserade detta parti för att, i likhet med det tyska kommunistpartiet, och Stalin, underskatta faran för den framväxande nazismen. Deutcher hade anklagats för att vara panikspridare, som överdrev det nazistiska hotet. Sju år senare invaderades Polen av nazityska trupper. 

Deutcher tog alltså nu upp frågan om vad det var för grundläggande fel i ett samhälle som kunde ha en sådan tyrann som högste ledare, Men han visade också på att när Chrusjtjov mer precist skulle konkretisera de massavrättningar som skett, valde han några få partitrogna som närmast avrättats av "misstag" - som alltså inte ens var oppositionella. Utrensningarnas fokus hade dock varit verkliga oppositionsgrupper, som trotskister, zinovjeviter och buchariniter.. Eftersom Chrusjtjov inte rent politiskt ville rehabilitera just dessa, gled han  förbi ex.vis Moskvarättegångarna 1936-38. 

Men trots detta var det ett viktigt och betydelsefullt tal. Vilket Deutcher också inser, och understryker. 

Nu har det kommit en ganska märklig video med Chrusjtjovs tal. Det är AI-konstruerat, på ett intressant sätt. För det har en ganska så trogen version av Chrusjtjovs röst, följer strikt innehållet i hans tal, men låter honom tala på engelska. Jag har läst en översättning av talet för några årtionden sedan, så det var ju inget nytt. Men att få höra den av en engelsktalande Chrusjtjov var lite fascinerande. 

Det kan höras här. Lyssna gärna.

 

Isaac Deutcher

Jag har sagt det förut

I Sovjet gjordes internationella kvinnodagen 8 mars till helgdag 1965. I Sverige gjordes årsdagen av tyrannen Gustav Vasas kröning 6 juni 1523 till helgdag 2005. 

Sovjets val av ny helgdag 1965 var definitivt ett bättre val än det val av ny helgdag vi gjorde i Sverige 2005. 

 

Affisch för kvinnlig rösträtt på internationella kvinnodagen 8 mars 1914. 

Spendrups utan tillsatser

Våren 1995  visades flera serier av reklamfilmer i TV 4 där Spendrups hävdade att deras öl var utan tillsatser medan konkurrenternas öl hade tillsatser.

Det fick  mig spontant att tänka på en fantasi jag hade som barn om att jag gärna skulle vilja bli reklamproducent - under förutsättning att man fick förtala konkurrenterna hur mycket man ville.

Det närmaste jag sett som motsvarade denna fantasi var den första serien av Spendrupsfilmer, som var något av det mest hejdlösa jag sett i reklamväg.

De togs efter tag bort och ersattes med mer modesta reklamfilmer med samma tema. Jag undrade om de hade råkat bryta mot någon lag om jämförande reklam, men senare läste jag nånstans att filmerna togs bort för att de var så otäcka att de kunde skrämma barn som råkade se på TV när de sändes.

Reklamfilmerna finns inte i sin helhet kvar på nätet, vad jag kan se men  på denna YouTube-video kan man se ett klipp från det grövsta inslaget i den tidigaste varianten av Spendrups öl-utan-tillsatser-filmer.

Det är faktiskt hejdlöst förtalande på ett riktigt komiskt sätt.  .

Den nionde juni

Jag förtidsröstar aldrig, så jag har inte röstat ännu.  Men den 9 juni kommer jag att rösta på Vänsterpartiet. 

Sara Nilsson om en hysterisk förövarförsvarare

 "Janne Josefsson, som själv byggt sin karriär på att konfrontera och exponera människor, har nu riktat in sig på att kritisera just Dumpen. I debatt efter debatt attackerar han oss och visar stor sympati för de män som begår övergrepp, medan hans sympati för utsatta barn är frånvarande."

Detta är inledningen till ett inlägg av Sara Nilsson i senaste Parabol. Det kan läsas här.

I debattartikeln skriver hon om en debatt som hon hade med Janne Josefsson på  Publicistklubben, .

Ett till citat: "Under varje debatt fokuserar Janne Josefsson på vuxna människors självmord men osynliggör barnens. Suicid är vanligt förekommande både i gruppen förövare och övergreppsutsatta. Förövare som avslöjas löper en kraftigt förhöjd suicidrisk. Detta förringar dock inte det faktum att de behöver avslöjas då flickor som utsätts för sexuella övergrepp i sin tur löper 26 gånger högre risk än icke utsatta att försöka ta sina liv, enligt en studie från KI 2020.3 Dessutom ökar risken att de ska fastna i ett intravenöst missbruk när de växer upp."

Jag kan själv inte låta bli att påpeka att Janne verkar ha en del likheter med en annan journalist, med samma efternamn, men med förnamnet Dan.

Försvaret av Dumpen är en viktig del av kampen mot förövare och förövarförsvarare. Dumpen gör nytta. Medan figurer som Josefsson gör skada. Och han skulle göra ännu större skada, om inte hans hysteri får honom att göra så monumentala självmål.