Men William Golding hade fel

I Svenska Dagbladet har man de senaste dagarna tagit upp ett verkligt fall från 1965-1966 där sex pojkar hamnade på en öde ö. De hade tagit en båt och rymt från en kristen internatskola, och kunde efter en storm inte styra den . De irrade  runt på vattnet  i åtta dagar.  Sedan hamnade de på en obebodd ö. I femton månader.

Det visade sig att de samarbetade mycket bra, såg till att alltid ha en eld brinnande ifall ett skepp skulle komma i närheten, och byggde upp en organisering som fungerade. 

När de hittades var de dessutom vid god hälsa.

I dessa artiklar,  som är tagna från en nyutkommen bok av Rutger Bregman, ”I grunden god”, jämförs denna verklige händelse med William Goldings roman "Flugornas herre".

Den handlar också om barn som hamnar på en öde ö. De börjar slåss, dela upp sig i olika läger, och efter ett tag döda varandra. 

Denna roman blev känd över hela världen. 

Själv fick jag i åttonde klass uppgiften att skriva en uppsats om den. Det blev en ganska kort, och ilsken uppsats. Jag reagerade på det underförstådda temat i den - att civilisationen var en tunn fernissa, och att strax under låg avgrunder av brutalitet. 

Jag har tyvärr inte kvar min uppsats, men jag skrev ungefär att det inte finns några medfödda destruktiva avgrunder i människan på detta sätt. Om barn blir så grymma, empatilösa  och inte kan samarbeta beror det på att de kommer  från destruktiva hemförhållanden, eller hamnat i andra destruktiva miljöer redan i barndomen. 

Det var för en gångs skull ovanligt roligt att få rätt. 

I SvD:s artiklar som tagits från boken får man också  reda på att  denna verkliga historia inte alls blev spridd, nådde aldrig någon större publik. Medan den fiktiva historien i "Flugornas herre" blev spridd och omtalad över hela världen. Och som inspirerat till TV-program, dokusåpor  och många nya berättelser på samma tema.                  

  

William Golding, Artur Lundkvist och Jean-Paul Sartre på en författarkonferens i Sovjetunionen 1963.

What have they done to my song?

Jag brukar alltid kolla vad som låg på topplistorna  för exakt femtio år sedan för att kunna lägga ut dem på Facebook. Både på min tidslinje och på en speciell nostalgisida. 

Så igår, dvs lördag, kollade jag Tio i Topp för den 19 december 1970. Och upptäckte "What have they done to my song, ma", med the New Seekers. Som kan höras här . Vid lite närmare koll såg jag att den  först hade skrivits och spelats av sångerskan Melanie Safka..

Men först kopplar jag inte vad det är. Jag tänker på en annan sång "What have they done to the rain?" som var en varning för kärnvapenkrig. 

Men mina associationer till just titeln  "What have they done to my song, ma" blir nu känslor av obehag, olust. 

Men sedan letar jag reda på sången på YouTube . och förstår då vad obehaget kommer från. Och varför jag inte tänkt en tanke på den på nästan femtio år. Medan jag annars brukar då och då tänka på de sånger från den tiden som gjort intryck på mig. 

Den här sången gjorde stort intryck på mig, men det intrycket var ångestfullt. Därför tycker jag först att jag inte känner igen den. 

Det kallas ju bortträngning, och det är ju det som inte finns. Fast det finns. I högsta grad finns....

I sången frågar en flicka (ja texten skapade då för mig intrycket  av att hon är ung "flicka" snarare  än "kvinna", bland annat eftersom de förtvivlade frågorna ställs till mamman) vad "de" har gjort med hennes sång, som var det enda hon i alla fall kunde göra rätt till hälften. Sången har vänts upp och ner och slängts i en plastpåse. 

Hon frågar också vad "de" har gjort med hennes hjärna. 

Att denna sång väckte ångest hos mig var ingen tillfällighet. Och att den gjorde det just då var heller ingen tillfällighet. 

Oavsett vilken betydelse texten hade för Melanie, som ju skrev den , fick den en egen betydelse för mig. Som var så olustig att den försvann från medvetandet, och att jag nu först inte förstod vad det var för något.

Bilden nedan: Melanie Safka.

 

Lever än idag

Först anklagade Biden-anhängarna Trump-lägret för att vara agenter för Ryssland, sedan anklagade Trump-anhängarna Biden-lägret för att vara agenter för Kina.

Joseph McCarthy må ha dött 1957, men mccarthyismen är i högsta grad levande.

 

 

13 december

Dagen då vi firar Freja...förlåt Lucia. 

Eller det är nog Freja i alla fall. . 

Om ni tar er igenom den engelska Wikipediatexten om helgonet och sedan läser texten till Natten går tunga fjät blir det nog uppenbart att det inte är den otäcka berättelsen om helgonets martyrdöd vi firar.

Natten går tunga fjät,
runt gård och stuva.
Kring jord som sol’n förlät,
skuggorna ruva.
Då i vårt mörka hus,
stiger med tända ljus,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Natten var stor och stum.
Nu, hör, det svingar
i alla tysta rum,
sus som av vingar.
Se, på vår tröskel står,
vitklädd med ljus i hår,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Mörkret skall flykta snart,
ur jordens dalar.
Så hon ett underbart
ord till oss talar.
Dagen skall åter ny,
stiga ur rosig sky,
Sankta Lucia, Sankta Lucia

Ingenting  i vårt Luciafirande pekar mot helgonlegenden. Det som beskrivs låter ju faktiskt närmast som en  fruktbarhetsgudinna som i midvinternatten (13 december var midvinter i Sverige när vi hade juliansk kalender) lovar att ljuset och värmen är på väg tillbaka. 

Sången är vacker, texten är vacker och i Sverige har paradoxalt nog  katoliker och nyhedningar fått en dag där de kan fira tillsammans (eller åtminstone samtidigt).  Men rättrogna protestanter torde väl snarast vara missnöjda. 

Bilden nedan  av Domenico Beccafumi,1521, föreställer helgonet Lucia .Ögonen på  fatet hänvisar till ett av de otäckare inslagen i legenderna om Lucia.

Falsklarm om Corona?

Jag har just läst en bok med detta namn, skriven av Sucharit Bhakdi och Karina Reiss.

Jag skulle gärna vilja skriva att jag kan ha en entydig åsikt om de teser boken driver, men det kan jag tyvärr inte. Författarna lägger fram statistik för att stödja åsikten att Covid-19 inte är värre än ett genomsnittligt influensa-virus, liksom deras motståndare lägger fram statistik för att den är det. Jag är dålig på matte, och följaktligen också på statistik...

Någon har sagt "There are three kind of lies- lies, damned lies and statistics". Om jag står utanför en hård debatt om ett ämne jag i stort sett inte har några djupare kunskaper om - så kan effekten av att ta del av olika typer av sinsemellan motsatta typer av statistiska argument mest bli förvirring.

Nu ser statistiken i just denna bok övertygande ut. Dvs statistik som verkar visa att Covid-19 inte är mer dödlig än influensa. Min främsta invändning är nog här att just Covid-19 har bemötts med extrema motåtgärder, som ingen influensa någonsin har bemötts med. För att göra en jämförelse borde man studera ett land som inte genomfört några som helst motåtgärder mot covid-19, med ett influensautbrott innan det fanns influensavaccin.

Endast genom en sådan jämförande studie av hur Covid-19 jämfört med influensa beter sig i en miljö där den inte möter något motstånd

Boken är skriven före de nya utbrotten av Covid-19 denna höst. Författarna verkar inte heller ha trott att några sådana skulle komma, vilket ju kan leda en viss skepsis vid läsningen.

När författarna ska visa att andelen döda av de smittade är lägre än vad som uppges - efterkom mörkertalen kan vara mycket stora - har de rätt, men frågan är hur relevant detta är. Alltså: en sjukdom med mindre dödlighet och en mycket snabb spridning, kan ju vara exakt lika farlig som en sjukdom med stor dödlighet men med en långsammare spridning.

Det väsentliga är väl att ta reda på hur stor andel av befolkningen som dött i Covid-19.  Men här har författarna relevanta invändningar mot en sådan metod. Eftersom de flesta covid-19-smittade som dött är äldre människor med underliggande sjukdomar är det mycket svårt att avgöra vilka som dött av Covid-19, och de som dött av någon annan sjukdom medan de också hade Covid-19. Andelen gamla människor, liksom sjuka människor som dör, är ju många även förutom Covid-19. Hur ska man kunna avgöra hur många av dessa som inte hade dött även utan Covid-19?

Det starkaste partiet i boken är nog när författarna diskuterar hur många som kan ha dött, eller skadats, som ett resultat av motåtgärderna.

Den globala ekonomiska kris som blir resultat av motåtgärderna leder till ökad fattigdom och hunger. Vilket som bekant ofta leder till död. Det skulle inte förvåna mig om det samlade dödsfallen av denna ekonomiska kris redan nu kan ha överstigit de direkta dödsfallen av Covid-19.

En annan orsak till ökad dödlighet är att annans sjukvård fått stå efter pga Covid-19-krisen. Patienter som inte vågat uppsöka sjukvården, för att de är rädda för att smittas, eller för att de är rädda för att smitta andra vid minsta tecken på snor i näsan, hosta., eller endast dåligt allmäntillstånd.

Patienter som stått i kö för livsviktiga åtgärder får vänta ännu längre.
Förebyggande hälsoundersökningar som inte görs. Nedprioritering av cancervård. Inställda operationer. 

Men om man inte enbart räknar döda finns det i alla fall en sänkning av livskvaliteten för många äldre, och /eller ensamma. Vilket ju också efter ett tag kan leda till dödsfall.

De saker som förut kunde vara var höjdpunkter för ensamma äldre människor förbjuds i länder med total lock-down - och motarbetas i Sverige. Det dagliga besöker på caféet. möten med vänner, promenaden. 

Nedstängningen leder alltså till ökad ensamhet och isolering för i många fall redan ensamma och isolerade människor.

Under isoleringen ökas också det våld som kvinnor och barn utsätts för. Det finns det redan flera rapporter om.

Med mera. Att räkna ut hur många som dör som direkt och indirekt följd av "motåtgärderna" går knappast att räkna ut.

Men en sak är klar. De som dör under Covid-19 får mycket ofta dö under en mycket större ensamhet än de som dog före Covid-19-krisen. Utan att få träffa släktingar, eller vänner. Och i många fall med sjukhuspersonal klädd i en skyddsdräkt som kan te sig som en rymddräkt....

Om man tittar sig omkring på nätet är det svårt att hitta recensioner av denna bok. Jag tycker att i synnerhet de som är förespråkare för åtgärder som stänger ner stora delar av samhället l(framförallt de extrema åtgärderna – i ex.vis Tyskland) bör läsa den.

Om inte annat för att komma med motargument.... 

PS. Det verkar troligt att en extrem nedstängning kan genomföras med mindre negativa verkningar i länder där ekonomin i hög grad är planerad, som i Kina, Vietnam och på Kuba. Deras ekonomier är på många sätt mindre känsliga - och därför blir i dessa länder påverkan på ekonomin mindre djup, och mindre kaotisk.

PPS. Efter att ha lagt ut detta inlägg på Facebook fick jag svaret att det finns statistiska bevis på att covid-19 är mycket ner dödligt än influensa. Då  citerade jag från bokens tyska statistik, där det sägs att  15.000 dör i en genomsnittlig säsongsinfluensa, medan endat 7000 har  dött i covid-19 (eller alla fall med covid-19). Jag fick svaret att Tyskland i så fall var ett undantag.

  

Testkit för covid-19.

Från trotskism till bucharinism

Jag har tidigare skrivit  om Socialist Networks analys av dagens Kina. Jag visade då att denna  grupps åsikt  var att Bucharins linje i Sovjetuinonen var riktig. Och att Kina idag följer denna. 

Det är intressant på i alla fall två sätt. Dels är deras analys av dagens Kina ovanlig, och ganska väl genomarbetad.   Dels är det det första exemplet jag känner till av en strömning som kommer från trotskismen och som gått över till en bucharinistisk  linje.  Och som till på köpet hävdar att denna linje har genomförts i dagens Kina. 

Nu är Socialist Networks webbsida lite opedagogiskt upplagd. Man för scrolla genom hela artiklar för att hitta andra artiklar. Därför har jag här lite förenklat för de som vill få en snabb orientering. 

Man kan först läsa denna  artikel* som hävdar att Kina idag förkastat den kapitalistiska vägen.  Vidare finns  denna  analys av utvecklingen i Sovjet  där det helt klart framgår att de anser att Sovjet inte skulle ha urartat om Bucharins linje hade segrat över Stalins (och uppenbarligen även Trotskijs?) linje. 

Vidare denna  som är en analys av den maoistiska perioden i Kina, som (helt riktigt) beskrivs som en variant av stalinismen.. 

Om den kinesiska ekonomiska politiken efter Mao får vi läsa i denna artikel. 

Och slutligen kommer denna  artikel, som diskuterar de utmaningar som Kina står inför idag. 

Det är helt klart ett mycket sällsynt exempel - inte endast på en strömning som bytt ut trotskism mot bucharinism, utan som också förenar detta med ett ska vi kanske säga tre kvarts-apologetiskt försvar av den kinesiska politiken idag. 

Det är i och för sig välgjort, och bitvis  övertygande. 

Jag håller med att det faktum att det finns kapitalism i Kina  idag inte betyder att Kina är en kapitalistisk stat. I en kapitalistisk stat är staten  i huvudsak ett redskap för kapitalet, i Kina idag är (än så länge?) kapitalisterna ett redskap för staten. 

Men samtidigt torde  den  oerhörda ojämlikhet som finns  i dagens kinesiska  system knappast vara något som harmoniskt pekar fram mot - något som rimligen skulle kunna beskrivas som... socialism.

Vad vi ser är en symbios mellan partiet och staten å ena sidan - och en ekonomiskt mycket  stark kapitalistklass å den andra.  Både statsbyråkratins toppar och de kinesiska kapitalisterna har en mycket privilegierad ställning - om man jämför med befolkningen i övrigt. 

Bucharin sade en gång att storbönderna och NEP-kapitalisterna skulle kunna "växa in" i socialismen - med "snigelfart". Om detta för en del kunde te sig utopiskt är det inget mot föreställningen att statsbyråkratin och kapitalet i Kina harmoniskt skulle kunna växa in i ett"socialistiskt" samhälle värt namnet. 

Missförstå mig inte - i rivaliteten i det nya "kalla kriget" mellan Kina och västkapitalismen är jag absolut för Kina. Men jag delar inte Socialist Networks rosenskimrande syn på Kina idag. 

Än så länge är det den framväxande borgarklassen som är underordnad statsbyråkratin i Kina. Men jag ser ingen anledning att tro att denna maktfördelning är så att säga huggen i sten. 

Och än mindre att det är en första etapp i ett gradvist  framväxande socialistiskt framtidssamhälle. 

 ----------------------------------------------------------------------------------------------------

*  Den äldsta av de artiklar som jag länkar till här, och den kanske minst idealiserande vad gäller Kina idag.

 --------------------------------------------------------------------------------------------------- --

TILLÄGG

I kommentarsfältet har det påpekats att dokumenten som anknyter till Bucharin är diskussionsinlägg,  skrivna´ av två medlemmar i Socialist Network , och att det finns .andra synpunkter inom nätverket.

 

Stalinisten Mao - efterträdd av bucharinister?

Middle of the Roads genombrottslåt, och ett minne

Den 25 maj 1971 råkade jag höra denna sång.

Det var Middle of the Roads genombrottslåt och den video som länkas ovan har jag inte sett förut.. Och den hette förstås Chirpy Chirpy Cheep Cheep. 

Det var en tisdag, det var Kvälstoppen.  Jag tror inte jag hade hört den förut. Jag lyssnade då inte lika frekvent på Kvällstoppen som jag hade gjort låt oss säga ett år tidigare. 

Det underliga med denna sång år att den närmast brände sig in i mig. Den blev symboliskt laddad. Och avspeglade någon  form av avslutning och någon form av början. 

Det räckte med att höra den en gång för att jag skulle memorera både melodin och texten. 

Och jag minns till och med vilket rum jag stod i, och faktiskt även i vilken del av rummet jag stod. 

Eftersom det var just den här tiden som jag efter ett tag slutade att lyssna på popmusik hörde jag inte deras uppföljare förrän långt senare. 

Det har jag ju nu - och de var också värda att lyssna på. Men jag tror inte det var en tillfällighet att deras första låt också  blev deras största hit.

 

Middle of the Road 1972

Vänsterpartiet och Murphys lag

I slutet av 2018 blev jag medlem i Vänsterpartiet. Jag tänkte bli aktiv på allvar men sedan kom Januari-överenskommelsen och jag blev - tja, demoraliserad. 

Men i slutet av 2019 bestämde jag mig ändå för att bli aktiv på riktigt. Det gick riktigt bra, och jag kände en del entusiasm. Jag deltog i möten och på flygbladsutdelningar i Södertälje centrum. 

Och även på ett engagemang som soppkök i Hovsjö. 

Det var alltså en positiv upplevelse. Faktum är att jag hade funderat på att gå med i dåvarande VPK redan hösten 1970, ,men då blev det aldrig  av. Av många olika orsaker. 

Men just som jag tyckte att det kändes positivt att vara medlem i det enda riksdagsparti som är vänster i någon rimlig mening av ordet - kom då covid-19. 

Denna märkliga sjukdom som  gör att man inte kan sitta bredvid varandra, och inte ens snudda vid andra människor, 

Och leder till att all politisk verksamhet måste bli... digital. 

Till en början verkade den vanliga aktiviteten närmast kollapsa. Men sedan kom då de digitala alternativen. Man kan skaffa sig något som heter Zoom och sedan kan man ha möten via datorn. 

Jag tänkte först försöka delta men så fort jag försökte ladda ner Zoom fick jag en - virusvarning . Alltså datavirus... Så om man inte kunde ha vanliga möten pga biologiska virus skrämdes jag från att delta i ett digitalt möte pga - datavirus. 

Är det inte det ena viruset så är det det andra...'

Nu skulle jag  ju kunnat försökt igen. Men när skräcken för datavirus klingade av insåg jag att jag nog ändå inte skulle stå ut med digitala möten. 

För de första skulle jag säkert som jag brukar, göra olika tekniska fel - som skulle göra det hela till en orgie av irritation.  .Men för det andra - även om det efter ett tag inte blev så känner jag ändå någon form av svårförståelig men stark irritation över att ha möten på detta sätt. Jag skulle inte ens behöva misslyckas tekniskt för att bli irriterad - situationen i sig skulle bli såväl overklig som irriterande -  i alla fall. 

Nåväl, detta (irrationella...)  reaktionssätt kan jag kanske vänja mig av med,  någon gång. Men innan dess hoppas jag att denna covid-19-kris går över för gott.

Metanhalten ökar i havet - medan Joe Biden förråder sina klimatlöften

Först till dagens otäckaste nyhet..

"Metanläckage upptäckt i ryskt hav.. 

För första gången har svenska forskare upptäckt utsläpp av metan långt ute i havet utanför östra Sibirien i Ryssland. Tillsammans med forskare från Ryssland observerades områden i havet med tio till hundra gånger mer metan än vad som är vanligt, rapporterar Sveriges Radio Ekot. Forskarna bedömer att det finns stora mängder metan i frusen form i området. Metan är en mycket starkare växthusgas än koldioxid, och den globala uppvärmningen kan förstärkas när varma havsströmmar smälter frusen metan.""

SvD:s papperstidning 19/11, sidan 16.

Det har länge varnats för att när permafrosten smälter kan metangas, som alltså är en gas vars växthus-effekter är mycket starkare än koldioxid, komma ut i atmosfären och påskynda den globala uppvärmningen. Detta tycks vara det första säkra tecknet på att det verkligen börjar hända.

En annan dålig, men inta alls oväntad, nyhet kan vi ta del av i Jacobin, som är en socialistisk tidning i USA. Jag har då och då stött på den, men inte riktigt fattat vad den är, förrän den kritiserades i en grannblogg. som - för att nu vara alldeles ovanligt elak - mer och mer börjar ge ett närmast kvasi-strasseritiskt intryck. Det visades sig att Jacobin är en tidning med nära band till Democratic Socialists of America.

Denna organisation är alltså socialistisk, men arbetar också  i det demokratiska partiet och har fått några av dess medlemmar valda till kongressen. Den mest kända av dessa är nog Alexandria Ocasio-Cortez.

I Jacobin hittade jag snart en artikel där man får veta att Joe Biden utnämnt kongressledamoten Cedric Richmond till ledare i något något som heter "White House Office of Public Engagement" där han ska ha kontakter med både fossilindustrin och klimataktivister.

Om den mannen kan man i  Jacobin läsa bland anat läsa detta:

"During his ten years in Congress, Richmond has received roughly $341,000 from donors in the oil and gas industry — the fifth-highest total among House Democrats, according to previous reporting by Sludge. That includes corporate political action committee donations of $50,000 from Entergy, an electric and natural gas utility; $40,000 from ExxonMobil; and $10,000 apiece from oil companies Chevron, Phillips 66, and Valero Energy."

Och detta

"Richmond has repeatedly broken with his party on major climate and environmental votes. During the climate crisis that has battered his home state of Louisiana, Richmond has joined with Republicans to vote to increase fossil fuel exports and promote pipeline development. He also voted against Democratic legislation to place pollution limits on fracking — and he voted for GOP legislation to limit the Obama administration’s authority to more stringently regulate the practice."

Och detta:  

"Varshini Prakash, the Sunrise Movement’s executive director who served on Biden’s policy task force, said in a statement: 'Today feels like a betrayal, because one of President-Elect Biden’s very first hires for his new administration has taken more donations from the fossil fuel industry during his Congressional career than nearly any other Democrat.'

Just när en radikal klimatpolitik är mer nödvändig än någonsin för att förhindra den totala katastrofen väljer Biden alltså att förlita sig på en korrupt allianspartner till fossilindustrin.

Som sagt, det var nog väntat, men inte desto mindre oroande. För att uttrycka det försiktigt.

Bilden: Alexandria Ocasio-Cortez - socialist i USA:s representanthus.

Spöken, ångestanfall - och Enid Blyton

Den som vill kan här gå till en länk till första avsnittet av en märklig Blyton-serie som bygger på en bok jag inte visste fanns (de andra tre avsnitten är lätta att hitta när man väl klickat på det första). Det tillhör en av många berättelser som Enid Blyton gjorde, men en som jag alltså aldrig hört talas om. I den svenska upplagan kallas den "Kvartetten i hemliga slottet" och är alltså en del av en av Blytons bokserier med barn som hjältar.

När jag först började se den för några dagar sedan fick jag hissnande känslor att jag hade tagit del av den redan i augusti 1963, när jag var åtta år. Det var en bok om spöken i ett slott som mamma läste för oss barn. Det ledde efter ett tag till jag fick ett fruktansvärt ångestanfall som sedan obehagligt nog varade sommaren ut, tills skolan började och vi åkte till stan.

En svagare variant av denna typ av ångest fick jag exakt ett år senare, också på landet. Även då slutade det omedelbart när jag kom tillbaks till stan.

Det som utmärkte denna typ av ångest var att jag tyckte att allt såg mindre ut. Det var som om allt var oerhört långt borta. Efter augusti 1964 har detta tillstånd aldrig kommit igen.

När jag nu såg denna Blyton-serie i fyra delar tyckte jag att jag kände igen mycket av handlingen, och undrade om det var den jag hörde läsas 1963. Men det verkar inte möjligt. Hur jag än letar verkar. det inte finnas någon av bokens upplagor på svenska som kom före 1970. Trots att det engelska originalet kom 1953. 

Det måste ha varit en annan bok.

Men hur det än är med det blir jag förbluffad när jag ser den. Blyton-berättelser brukar ju kunna vara nostalgiska upplevelser när man. tar del av dem som vuxen men sådär OERHÖRT spännande brukar de inte vara. Men dem här tycker jag är det. Den är riktigt ryslig på sina ställen.

Det är lite paradoxalt, eller kanske bara ter sig så för mitt fördomsfulla sinne. Just den här serien av Blyton-böcker med fyra barn blev nämligen utgivna i Wahlströms serie av flickböcker.

Medan de som jag tidigare tagit del av (femböcker, äventyrsböcker, mysterieböcker) är roande men inger man direkt får hjärtklappning av att läsa, eller se.

Men jag får nog lämna min fördomsfulla syn på "flickböcker". Att den här Blyton-boken klassificerades som en flickbok av Wahlströms förlag, berodde ju troligen på att de ville skydda de mer känsliga pojkarna från denna boks gruvliga handling.

Och ,ja, handlingen är också ovanligt komplex för att vara Blyton. Tycker i alla fall jag. Men det kan ju också vara så att andra vuxna tittare inte finner den vare sig ryslig eller spännande.. Men jag tror nog fortfarande att många barn även idag  kan finna den spännande.

För att nu antyda lite av vad den handlar om börjar det som ett typiskt spökslott, med både spöken, rustningar som börja leva, och en mystisk ryttare utanför slottet. Men den stannar inte kvar  i denna kliché utan går vidare till ett scenario som ingen tittare som inte vet om något i förväg torde ana.

Men, nej, det kan ju som sagt  tydligen inte vara boken denna filmserie byggde på som gjorde mig så panikslagen 1963. Det såg så logiskt ut när jag såg den nu, men det verkar ju vara kronologiskt omöjligt. Vilket trots allt var en liten besvikelse 

 

Mariauppenbarelser

En fascinerande dokumentärfilm om Mariauppenbarelsernas historia kan på nytt  ses - här.

Den var borta på YouTube ganska länge man kom tillbaks för en tid sedan.

De första minuterna kan man få intryck att det kommer att bli en katolsk propagandafilm, men det är det inte. Troende och skeptiker ges ungefär lika mycket utrymme.

För de som inte känner till mycket om Mariauppenbarelser är det nog en god introduktion. 

Den ger en översiktsbild som faktiskt är ganska så bra. 

Själv är jag väl vare sig troende eller skeptiker. Jag är inte heller anhängare till vare sig den katolska eller ortodoxa kyrkan.  

Men jag har ju en gång fått något som ser ut som ett ovanligt märkligt bönesvar när jag i desperation bad till Maria. 

Och även i övrigt fått uppleva märkliga händelser som har anknytning till henne.

Elaine Eksvärd om Joe Biden

Elaine Eksvärd är (som bekant) författare till två böcker om hur hon utsattes för övergrepp i barndomen - och hur hon hanterar det idag.

Jag har läst den första - och köpt den andra. Men har ännu inte läst den. Den första har jag alltså läst och var både välskriven och läsvärd. 

Nu ser jag att hon har skrivit två inlägg om Joe Biden, och dennes märkligt gränslösa sätt att få kroppskontakt med kvinnor och barn.  

De kan läsas  här och här.

I kommentarsfältet i det första möter hon invändningar - som hon svarar bra på  i det andra.

Hon gör helt klart att hon inte alls är någon anhängare av Trump och att hon välkomnar att denne förlorade presidentvalet. Men att detta inte innebär att hon vill undvika de problematiska frågor man kan ställa om Joe Biden. 

Jag håller med. Och jag vill själv tillägga att jag tycker att det är anmärkningsvärt att denne man var det "bästa" som ledningen i det demokratiska partiet kunde finna som motkandidat mot Trump.

På många sätt stämmer det gamla uttrycket att det personliga är politiskt. Biden är alltså den person som är den som högern inom Demokraterna tyckte var den bästa för att hindra en utveckling mot något bättre inom partiet.

Och nu visar det sig att hans högeråsikter kombineras med en milt sagt anmärkningsvärd brist på respekt för kvinnors och barns integritet. Jag är inte det minsta förvånad.

Klockan närmar sig tolv

Jair Bolsonaro hotar Joe Biden med krig (!) om han försöker hindra skövlingen av Amazonas. Det är en talande nyhet, som visar hur viktigt det är att Donald Trumps försök till statskupp misslyckas. 

Det går att läsa mer i denna tyvärr låsta DN-artikel.

Joe Biden är mycket obehaglig, och jag skulle aldrig hoppas att han blir president om inte alternativet vore så fasansfullt. Man bör inte ha  illusioner om att saker kommer att bli bra om Demokraterna får makten. Det blir det inte alls. Men om Trump och Republikanerna vinner är det en katastrof.

Om Trump lyckas med  sitt farliga spel har vi fått en bonapartistisk regim, som mycket väl kan införa ett system som gör att det under överskådlig tid blir omöjligt  att få bort den. En regim som de facto har som central programpunkt att även i fortsättning värma upp jorden....

Och Bolsonaro har dessutom kunnat göra som han vill med Amazonas utan att någon lägger sig i - därför att Trump sitter i Vita Huset Att Bolsonaro upplever Biden som ett hot talar faktiskt för hur  nödvändigt det är att inte Trump vinner.  

Fast hans eget hot att inleda krig med USA är ju, givet  de militära styrkeförhållandena mellan länderna,  lika patetiskt som Kim Jung Uns motsvarande uttalanden för nåott år sedan. .

Även  Trump och Republikanerna förutan har vi en otäck och extremt farlig situation. Men om de lyckas i sitt spel kommer den att bli avgrundslik. 

Noam Chomsky hade troligen rätt när han chockade människor med uttalandet att Republikanerna är "The most dangerous organization in human history".....

Det är som han själv medger ett extremt uttalande . Men mycket talar alltså tyvärr för att han har rätt. Lyssna gärna på honom här.   

 

Popmusik i Nordkorea

Moranbong Band är tydligen en av de populäraste popgrupperna i Nordkorea.. Gruppen består endast av tjejer. I motsats till kvinnliga musikgrupper i Sydkorea inte endast sjunger Moranbong Band, det är också de som spelar. Denna sång handlar om hur viktigt det är med studier, för att främja landet och dess framtid. 

Jag har letat efter om det går att hitta sånger av dem med mera privata teman, men allt som jag hittills har sett och hört har varit politiska sånger som hyllar systemet i Nordkorea.  Men förpackade i något som ofta  så mycket liknar västerländsk pop att det känns lite hisnande. 

På engelska Wikipedia finns förresten en ganska så informativ artikel om dem.. 

Om man  nu för tillfället bortser från det politiska sammanhanget och endast tänker på låtarna och deras framförande  - är de faktiskt ofta riktigt bra.... 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

 PS. Det finns ju inga direkta tecken på en politisk uppmjukning i Nordkorea - men det här är faktiskt en kulturell uppmjukning som är klart intressant. Nordkorea brukar ibland med viss rätt jämföras med Sovjetunionen under 40-talet och Kina under 60-talet. Men inga av dessa länder vågade under dessa tider att försöka anamma - och transformera - soundet i västerländsk  populärmusik på detta djärva sätt.

I sovjetiskt 40-tal kunde man acceptera klassisk västerländsk kultur - men den moderna västerländska populärmusiken förkastades rakt av. 

I kulturrevolutionens Kina förkastades även klassisk västerländsk kultur - och den stereotypt  "revolutionära" kulturen under denna tid lånade absolut inte stiler och former från  populärkulturen i väst.

Så de här kulturella lånen är lite fascinerande.

    

Moranbong Band i ett framförande från från 2013

QAnon borde vara glada

QAnon-anhängare kommer förstås att bli upprörda över att Biden segrade, och dessutom förstås hävda att detta beror på valfusk.

Men de borde innerst inne vara glada. 

För det är endast om Trump förlorar makten som de kan fortsätta att någorlunda framgångsrikt sprida illusioner om att Trump arbetar för att krossa satanistiska pedofilnätverk på hög nivå.

Ju längre han sitter ju svårare skulle det vara. 

Nu kan de ju falla tillbaka på någon sorts dolkstötslegend.  Om inte demokraternas massiva valfusk hade varit, skulle Trump som sin första åtgärd efter valet äntligen genomfört sina planer. 

Men det är förstås inte så övertygande för de som är tänkande istället för troende. Trump hade fyra år på sig att krossa de satanistiska pedofilnätverk som han enligt QAnon hade som avsikt att krossa.  Men det gjorde  han ju inte -  han inväntade valet och det enligt honom och QAnon oundvikliga valfusket. 

Inte speciellt framsynt kan man tycka.  Om man inte inser det uppenbara - att Donald J Trump aldrig hade några sådana avsikter.

När fan blir gammal blir hon Kalidyrkare?

I september 2015 skrev jag ett inlägg om Zeena Schreck. Hon är dotter till Anton LavVey, grundare av Church of Satan (CoS). Zeena var aktiv propagandist för  CoS, men 1990 bröt hon med såväl CoS som  sin far, och började tillsammans  med  sin man Nicholas Schreck, utveckla en egen form av satanism.

För några  år sedan bröt hon med satanismen totalt, och förklarade sig vara tantrisk buddhist.

Ser nu att hon också har spelat in en åkallan av de hinduiska gudinnorna Durga och Kali, som kan ses och höras här. 

Både melodin och texten är densamma som i många klassiska hymner till Kali och Durga, som jag tidigare lagt ut på denna blogg.

Tantrismen finns ju inom både hinduism och buddhism. Inom hinduismen är den ofta kopplad just till dyrkan av Kali och Durga. 

Det dyrkan av framförallt Kali har gemensamt med "satanism" är ju av det mer ytliga slaget - en känsla av någon form av aggressiv energi. Men i grunden är de ju snarast motsatser. Kali är liksom Durga  betraktade som  de främsta "demondödarna" inom hinduismen...

I denna video kan man förresten se en mycket suggestiv dans som föreställer hur Kali besegrar den ena  demonen efter den andra. 

En gång i tiden var Zeena Schreck en förgrundsfigur inom CoS,.  CoS publicerade även  en vitt spridd bild av hur hon som ett litet barn invigdes till Church of Satan av sin far. Under flera år,  under en period  fadern hade dragit sig undan, var Zeena faktiskt också den mest ettriga  propagandisten för CoS. 

 Men det  var då det.

"När fan blir gammal blir han präst"  lyder ju ett talesätt. För Zeena Schrecks  del kan man istället kanske säga: "När fan blir gammal blir hon Kalidyrkare". 

Något som jag inte alls har något emot.

Zeena Schreck

Elected

Apropå ingenting. ;-)

Alice Cooper från 1972.   Musikvideon kan ses och höras här. 

Texten nedan.

"I'm your top prime cut of meat, I'm your choice,
I want to be elected,
I'm your Yankee doodle dandy in a gold Rolls Royce,
I want to be elected,
Kids want a savior, don't need a fake,
I want to be elected,
We're all gonna rock to the rules that I make,
I want to be elected,
Elected, elected
Respected, elected

I never lied to you, I've always been cool,
I want to be elected,
I gotta get the vote, and I told you 'bout school,
I want to be elected, elected, elected,
Hallelujah, I want to be selected,
Everyone in the United States of America.

We're gonna win this one, take the country by storm,
We're gonna be elected,
You and me together, young and strong,
We're gonna be elected, elected, elected,
Respected, selected, call collected,
I want to be elected.

"And if I am elected
I promise the formation of a new party
A third party, the Wild Party!
I know we have problems,
We got problems right here in Central City,
We have problems on the North, South, East and West,
New York City, Saint Louis, Philadelphia, Los Angeles,
Detroit, Chicago,
Everybody has problems,
And personally, I don't care""" 

 Nedan: Alice Cooper som grupp - 1973.

Ett sagoland som går till val

Att vara rädd för ett presidentval i USA är en ny upplevelse. Man har kunnat vara rädd för USA:s makt i världen, osv -  men inte för just ett presidentval.

Att ens kunna tänka tanken på ett inbördeskrig i USA var förut omöjligt. Jag tror inte heller nu på att det blir ett inbördeskrig i USA - men att jag ändå kan tänka tanken är något nytt.

 

Presidentval i USA har alltid varit val mellan två dåliga kandidater, men i just detta verkar båda vara dåliga på ett nytt och på sätt och vis mycket oväntat sätt.

 

För min del leder detta till det absurda att jag ändå hoppas att Joe Biden vinner - trots att han fört en mycket obehaglig politik under många år - och dessutom av allt allt att döma är en särdeles obehaglig människa.

 

Det som ändå avgör vad jag hoppas på är att jag ser den globala uppvärmningen som en ödesfråga. Läget är redan så dystert som det kan bli och med ett USA som öppet saboterar även de mest modesta försöken att minska utsläppet av växthusgaser blir det, om möjligt, ännu värre.

 

Donald Trump försöker vinna röster på löften om att satsa på mer fossila bränslen. Och på att bojkotta allt klimatsamarbete. Därför hoppas jag att han förlorar, och det innebär tyvärr med dagens läge att Biden vinner.

 

Frågan är om det med ett mycket jämnt resultat och med bittra strider efter valet skulle kunna bli (exempelvis) en militärkupp. Det låter också absurt, förut har man aldrig ens kunnat tänka tanken.

 

Jag tror jag bojkottar alla medier under valnatten. Förra valnatten i USA var jag vaken hela natten och var helt knäckt dagen efter.

 

Att USA är en "stor demokrati" som värnar "friheten" i världen är en sagobild jag aldrig haft.

 

På tal om sagor kallas USA  i denna låt (inspelad av FNL-gruppernas sånggrupp Freedom Singers, 1970), ironiskt för "Vårt Sagoland". Inte mig emot, det finns ju mycket otäcka sagor. Många av HC Andersens sagor gav mig rysningar när jag läste dem som barn - "Flickan med lackskorna" var väl en av dem.

 

Och det som händer i USA ger mig förstås oändligt fler rysningar just eftersom det som händer i USA vare sig är en god eller ond saga- utan konstigt nog - en verklighet.

NoBoyToy är tillbaka!

 Det är lite som julafton. Eller nåt sånt. 

Efter att jag har  ägnat snart tre år åt mer eller mindre desperat fantasifulla  teorier över vad försvinnandet kunde bero på, kommer NBT tillbaka.

Men lite förberedd är jag ändå. Den senaste tiden har det faktiskt funnit tecken på att något skulle kunna  hända. Men när det väl händer är det ändå... lite ofattbart.  

Välkommen tillbaka! :-)

"Where you belong"

Jag är ju en av dem som har låtit sig förföras av  Liliums ASMR-videor på YouTube. Och inte kan låta bli att följa dessa. Möjligen har jag en ovanligt stor andel av mal-DNA.  ;--) Det är kanske därför  jag inte kan låta bli att lägga ut denna hennes video här. 

Lilium  är annars bosatt i Danmark och lär  leva på de inkomster hon får av de som frivilligt betalar henne för att stödja hennes verksamhet... och för att få se videor som endast de som betalar får se. Om jag nu fattar saken rätt. 

Men nej, jag har aldrig betalat någon på nätet, inte ens Lilium.   Jag vet inte ens hur man gör.  

Men jag tillhör ändå de som då och då återbesöker hennes Youtube-sida.. 

För de som efter att ev. ha  sett lite av denna, tror att just detta tema  -  att vända sig till en målgrupp  som gärna vill se sig själva som en mal, och Lilium som deras  "moth queen" (!) -  är det enda som hon gör - kan om de letar vidare inse att hon har ett större register än så. Mycket större.

PS. Jag fick nyss en kommentar som påpekade att "moth" på engelska inte endast betyder mal utan även kan betyda nattfjäril. Det gör ju faktiskt Liliums story  mer så att säga begriplig.

Nedan - några olika varianter av nattfjärilar. 

 

En kritik mot QAnon - och mot hur QAnon utnyttjas för att slå mot utsatta för övergrepp

QAnons konspirationsteorier har använts  av de som förnekar "rituella övergrepp" och övergrepp med satanistiska inslag. Eftersom QAnons teorier till stor del är milt sagt absurda har de använts för att  - återigen - diskreditera överlevare. 

Kritiker har jämfört QAnon med det som missvisande kallats för "satanic panic" under 80- och 90-talet i USA.   '

I en artikel av Cheryl Rainfield, som kan nås på länken längst ner i detta inlägg, angrips såväl QAnon som de som använder QAnon för att misskreditera överlevare. 

Den är skriven av  en överlevare från övergrepp, med satanistiska inslag.  Jag saxar några korta citat från denna debattartikel: 

    "I am a cult torture survivor; my parents and extended family were part of intergenerational, interconnected cults."...

..."A personal plea: if you are speaking out against QAnon I’m glad, but PLEASE don’t discredit satanic cult survivors while doing so. We are still fighting to be believed and heard, even after everything we’ve survived."...

 ..."I have been dismayed by the number of normally oppression-aware people who—in their attempts to prevent disinformation and conspiracy theories spread by QAnon—completely dismiss cult torture survivors by saying it is all “satanic panic,” and that cult abuse doesn’t really happen. This discredits cult torture survivors like me, and it’s exactly what cults want to have happen." ...

..."So I hope that you will fight QAnon’s misinformation—but that you will not discredit cult torture survivors while you do so."

Jag tycker att artikeln är intressant eftersom det är den första som jag har  sett som tagit upp dessa frågor utifrån just dessa perspektiv.

Det är ju obehagligt för människor som har blivit misstrodda när de berättar om övergrepp -  att sedan se ett nätverk som de absolut inte vill ha med att göra - ändå på ett sätt "erkänna" deras verklighet - men detta i kombination med en politisk  världsbild som de själva finner såväl obehaglig  som absurd.

Inlägget kan läsas här .

Hundar får ju springa lösa

Det började med en melodi i mitt huvud. Sedan kom jag på en rad med ord. Sökte på YouTube och insåg att det var denna, som jag inte hört sedan 70-talet. 

Varför dök denna låt upp i huvudet just nu?

En skräckfilm om Ouija-brädets fasor

På YouTube finns hur många skräckfilmer som helst, även en hel del ganska nya sådana.  Ett exempel är Haunting at Foster Cabin - från 2015.

En film som har två  grundidéer. Dels den klassiska om ett hus som är besatt. Dels om det fasansfulla som kan komma om  man leker den engelska motsvarighet till "anden i glaset". Där kallas det "Ouija board"   (Ouija-bräde) - som kan köpas i  affärer -  medan man i Sverige oftast använder ett vanligt papper som man skriver bokstäver på.

Att denna praktik kan öppna dörren till fasansfulla andliga verkligheter är en idë som förenar en viss typ av kristna med en viss typ av skräckförfattare.

Men medan det kristna (fundamentalistiska) standardsvaret är att åkalla Jesus brukar det inte vara så i skräckfilmer. I denna använder de sig av en komplicerad form av vit magi, med bisarra inslag som att hugga huvudet av demoner.

Filmen är knappast så otäck att man drömmer mardrömmar efter att ha sett den – men i varje fall för mig tillräckligt spännande så att jag inte stängde av den. 

Vad gäller anden i glaset har jag själv aldrig sett några resultat som inte beror på fusk.  Det är lättare att fuska 'än många tror - var själv med om att delta i ett organiserat fusk som nästan skrämde slag på ett verdandi-läger 1980.

Kanske elakt, men efteråt förklarade vi exakt hur vi hade gjort det – och sade vidare att därför behöver inga börja tro på onda andar om det kommer kusliga resultat... 

För att återgå till filmen . Jag vill vare sig rekommendera den – eller varna för den...

PS. Ser nu att det kom en uppföljare 2019  - konstigt nog verkar också den finnas i sin helhet  på YouTube.  Jag kanske ser den i morgon kväll.

Bild nedan: Oujia-bräde från ca 1890.

Intressant text om den ekonomiska politiken i Kina

Jag skulle vilja tipsa om denna artikel. Den är från en webbsida för en internationell organisation som heter "Socialist Network"(SN) . Den har för övrigt en grupp i Sverige som helt följdriktigt heter "Socialistiska nätverket". 

Först kommer jag att presentera dessa grupper på ett sätt jag inte är säker på att de riktigt gillar... Nämligen att placera dem utifrån dess ursprung i vad som kan kallas för "den trotskistiska rörelsen". 

Om man går tillbaka till tidigt 1960-tal härstammar dem från en grupp som var medlemmar i "Fjärde Internationalen".  Det fanns  i Storbritannien och började 1964 ge ut en tidning som hette "Militant". Dess främste teoretiker  hette Ted Grant. Efter Fjärde Internationalens världskongress 1965 bröt Militant-gruppen  med den internationella organisationen. .

Militant-gruppen arbetade "entristiskt" i Labourpartiet och framförallt i dess ungdomsorganisation. De bildade också en internationell fraktion  som fick namnet "Comittee for a workers international" (CWI). I alla länder arbetade de "entristiskt"  i  större arbetarpartier.

1990-91 blev det en splittring  där majoriteten i CWI slutade att arbeta entristiskt och i stället beslöt att skapa egna partier. I Sverige tog den strömningen efter ett tag sig namnet Rättvisepartiet Socialisterna -  som ger ut tidningen Offensiv. 

De som ville fortsätta att arbeta inom större partier tog sig efter ett tag namnet "International Marxist Tendency" (IMT). Ca 2010 skedde en rad utbrytningar från IMT, vilka  snart började samarbeta och efter ett tag ta just namnet "Socialist Network". 

När brytningen skedde med IMT stod två frågor i förgrunden. Dels vad utbrytarna såg som bristande demokrati i IMT. Dels en konflikt om karaktären på den kinesiska staten. Medan IMT ansåg att den hade blivit kapitalistisk, ansåg SN att Kina inte var det. 

Jag var faktiskt med  i Föreningen Socialisten - den svenska organisation vars majoritet bröt med IMT. Själv lämnade jag till sist denna grupp 2011, utan att gå med någon annanstans. Osäker på vad jag egentligen tyckte om alla de frågor som hade kommit upp. 

Men det intressanta var att åsikten att Kina inte hade blivit kapitalistiskt gradvis ledde till en mer positiv syn på utvecklingen i Kina än vad som nödvändigtvis följde av att man just förnekade att Kina hade blivit kapitalistiskt. 

Framförallt  började de se Kinas kombination av statliga banker och en majoritet av statliga storföretag , med en mycket stor privat  sektor, som ett föredöme  för andra. Man  hävdade  att den kinesiska modellen - vars främste ledande förespråkare från början  var Deng Xiaoping -  borde kunna appliceras på andra länder som skulle försöka bygga socialism. 

Själv tyckte jag att det lät som den politik som den  sovjetiska  politikern Nikolaj Bucharin drev under NEP-perioden 1921-27,  och sedan i en hård och kortvarig konflikt med  Stalin 1928-29. Det inspirerade mig till att skriva detta inlägg om Bucharin  2014.

Men när det begav sig förnekade i alla fall SNs främste teoretiker i Sverige att Bucharin hade varit en inspirationskälla.

Men om ni läser länken till SN:s webbsida ovan, kommer ni att finna att Bucharin inte endast år en inspiration för SN idag - i just den artikeln visas mycket klart att Bucharin var en helt medveten förebild för den kinesiska ledningen när den efter Maos död började planera för en ny ekonomisk politik. Många av Bucharins verk trycktes upp och studerades. Man översatte även en biografi om Bucharin. 

Så likheten med Bucharin var inte alls en tillfällighet. 

Eftersom Bucharin och hans två´främsta medarbetare Rykov och Tonskij dlömdes till döden (och senare avrättades) 1938 i den tredje av de skenrättegångar som gått under namnet "Moskvarättegångarna" måste Kinas öppna hänvisande  till  Bucharin som kanske den största inspiratören bakom dess nya ekonomiska politik ses som ett helt medvetet brott med den "stalinism" som var vägledande under Mao-perioden. 

Nåväl, denna NEP-och Bucharin-inspirerade politik har ju lett till en mycket drastisk ökning av den kinesiska befolkningens levnadsstandard. Kanske en sentida och dramatisk upprättelse av den Bucharin som 1938 anklagades som varande såväl högeravvikare som spion,  skurk och folkfiende... 

Jag håller med om att Kina  idag inte är en kapitalistisk stat, även om  dess ekonomi har starka inslag av kapitalism..  Däremot är jag  mer orolig än  SN för att den utveckling som sker i sin slutfas kommer att leda till en total förvandling av statens karaktär.

 Dessutom är det ju så tragiskt att den kinesiska explosiva ekonomiska utvecklingen kraftigt har ökat andelen växthusgaser i jorden atmosfär. Det är sant att ledningen i Kina,  i motsats till exempelvis Donald Trump,  verkar vara medveten om problemet. Men frågan är ju hur ,mycket detta kommer att avspeglas i dess praktik. Giftpilarna  mot Greta Thunberg i en del kinesisk media är ju lite oroande. 

Det verkar i alla fall som att världens imperialistiska  stater (med Trumps USA i spetsen) har upptäckt att Kina inte alls håller  på att integreras  i det världskapitalistiska  systemet. Därav det nya kalla kriget. 

Vad jag än tycker om en rad mycket obehagliga drag i Kina är jag definitivt på Kinas sida i detta kalla krig... Inte för att det har den ringaste betydelse vilka jag "håller på" i detta fall. Men det är i alla fall en liten markering. 

 PS. Och återigen - läs alltså gärna denna artikel ... 

 Bilden nedan - Deng Xiaoping- lärjunge till Bucharin? 

Varför denna repression mot QAnon?

Misstänkta QAnon-konton raderas nu massivt även på YouTube. Nu har alltså såväl Twitter, som Facebook, som YouTube, på alla sätt försökt stänga ner tusentals och åter tusentals konton som misstänks ha med QAnon att göra. 

Jag tror faktiskt inte att denna virtuella repression beror på QAnons stöd för Donald Trump, eller deras märkliga syn på denne man som en hjälte som ska rädda världen från pedofilnätverk.

Jag tror inte heller det är dess påstådda terroristpotential det handlar om. 

Jag tror att de raderas inte för det de har fel i, utan för det de har rätt i. Deras åsikt att det högt upp i samhällshierarkin finns förövarnätverk med makt att påverka samhället är något som det går att hitta starka belägg för. Se bara på denna film.

Jag har väl haft denna syn sedan 1993 och blev ganska paff när jag såg att den långt senare dök upp i en så märklig variant som QAnon ... 

En organisation som på ett aggressivt och ettrigt sätt  driver tesen att många högt uppsatta personer deltar i förövarnätverk och med ljus och lykta försöker att hitta belägg för en  sådan tes kommer nödvändigtvis att möta ett mycket hårt motstånd. 

Och detta alldeles oavsett om organisationen är höger, mitten,  vänster eller "opolitisk".

Och alldeles oavsett om den har absurda eller inte alls så absurda konspirationsteorier...

Det hela är sorgligt, men ganska så förväntat.

Paranoid

Den 13 oktober 1970  (idag för femtio år sedan) gick Black Sabbaths LP Paranoid - där denna låt  var titellåt - in på tolfte plats på Kvällstoppen. Jag  var 15 år och lyssnade på  programmet den dagen - och förundrades över gruppens diaboliska namn - liksom över den ångestfyllda  låttexten. Varje gång sedan LP:n presenterades i Kvällstoppen var det just denna titellåt som spelades.

På sätt och vis kom den att efter ett tag omedvetet upplevas som en symbol för vad som snart skulle bli en livskris som kulminerade i ett totalt sammanbrott  i  juni 1971. 

Nej, Black Sabbath var inte satanister - det finns  inte en enda av deras låtar som hade ett sådant budskap.. Och det finns flera av deras låtar som snarare kunde ses som en varning för såväl Satan i synnerhet som ockultism  i allmänhet. Men själva grundkänslan i nästan allt de gjorde var mörk och pessimistisk. 

Och just texten till Paranoid var ju närmast ett ångestfullt skrik på hjälp. Låtens text handlade nu inte alls om vare sig satanism eller ockultism utan om förtvivlan och psykisk ohälsa. Och avslutas med den depressiva meningen "I tell you to enjoy life - I wish I could but its too late".

Jag har alltså inte direkt tänkt på det förut - men jag har nog omedvetet associerat den till den period som sedan skulle komma. Medan själva sammanbrottet i sig av helt andra anledningar helt medvetet  förknippats med Middle of the Roads låt  Chirpy Chirpy Cheep Cheep  -till synes  paradoxalt eftersom det var en närmast  glad låt,  med en förvisso lite gåtfull text. 

 Bilden nedan. Black Sabbath 1970.

Covid-19 och världens härskande klasser

I denna artikel från marxist.com framgår ju det som många historiskt intresserade redan visste. Att i Västeuropa försvagade digerdöden den härskande klassen och stärkte böndernas ställning.

Men i Östeuropa blev det faktiskt tvärtom, vilket Perry Andersson visar  i sin  bok ”Övergångar från antiken till feodalismen” . Där stärktes den härskande klassen av digerdöden och förtrycket av bönderna ökade.

 Vilka långsiktiga effekter kan covid-19 -krisen få idag? 

Varje härskande grupp  kan ha nytta av att covid-19 leder till att oppositionella hindras att samlas , knyta kontakter, och reagera på auktoritära dekret.

Härskande klasser över hela världen har fått ett vapen som de aldrig haft förut.

Och om i en krissituation en opposition  skulle växa sig stark enbart på virtuell väg kan ju  internet  stängas inom loppet av några minuter.

Jag är faktiskt orolig över dessa effekter av covid-19. 

Bilden nedan: em konstnärs tolkning av Digerdöden

 

Återigen till bing.com (ändrad)

 /Sidan är ändrad/ 15 mars 2022/

I  början av 2019 skrev jag om hur sökmotorn bing.com plöttsligt reagerade  på det mest konstiga  sätt när man sökte på mitt namn. Saker som rimligen borde ligga högt, som min blogg i realtid, försvann. Medan de mest obskyra personangrepp mot mig för ex.vis tio år sedan hamnade högst upp. 

Det bör tilläggas att Google inte under den tiden (eller senare) genomgick några sådana förändringar.

Sedan dess har bing.com fortsatt vara konstigt

Jag noterade att nästan  varje gäng min blogg mer direkt la ut en serie inlägg som på ett kontroversiellt sätt  tog upp frågar om övergrepp mot barm lyftets egendomliga utfall mot mig högt upp på Bing - igen. 

Eller om jag skrev kritiska  inlägg om ledande aktörer på förnekarsidan.

Vid ett tillfälle skrev jag ett inlägg som tog upp den hisnande kullerbytta som Ingrid Carlqvist - en gång ledande på förnekarsidan som då nära samarbetade med en stor grupp likasinnade! - nu har gjort. Från att förneka att satanistiska övergrepp finns har hon börjat stöda  QAnon - som hävdar att ett satanistiskt pedofilnätverk bakom kulisserna styr den djupa staten i USA.  

Då  kom jag plötsligt på att kolla vad bing listar om mig just nu. Jag hade onda aningar, och de bekräftades. 

Min blogg i realtid som under det senaste året  - liksom på Google och andra sökprogram - legat högst fanns inte alls. Den låg på första plats  några dar innan, men en försvann. Däremot fanns  tidigare specifika inlägg  av mig på  min blogg med, lite längre ner.  Nu låg istället em hattråd om mig på Flashback som startades för 20 år sedan på -  första plats., 

Men efter det hände nya konstiga saker, exempelvis har en ruta med faktauppgifter om Erik XIV lagts upp i toppen på listan. Och har legat där mycket länge nu (15 mars 2022).

Man kan ju undra  om anledningen till detta är sättet som den nämnde kungen dog på... Kan mycket väl vara så, eftersom  sidan om mig  uppenbarligen har påverkats av  en person (eller möjligen flera) som. måste ha ett nästan patologiskt hat mot mig. 

Det bör noteras att  just nu ( 15 mars 2022) har de en länk utlagd som påstås gå till ett blogginlägg som jag skrivit. Men det gör den inte, den går till en förvirrad sida där man får flera virusvarningar så  fort man klickar på den.

Paranoia? Nej, det är det faktiskt inte. Vilket de som av en händelse liksom  jag kollat detta sökprograms märkliga behandling av mig sedan 2019 torde ha insett...

Privatiseringens frukter...

Tre dagar i rad har vare sig min morgontidning, eller tidningar som distribueras senare (som Flamman) kommit.

Till sist får jag reda på att porten inte längre går att öppna med de elektroniska nycklar som  de som delar ut tidningar har. Däremot kommer räkningar. Jag trodde faktiskt att de som delar ut räkningar är samma personer som exempelvis de som delar. ut ex.vis tidskrifter man prenumererar på som inte kommer på morgonen men så är tydligen inte fallet.

Detta är ett oerhört slarv av det nya bostadsföretag vi har.

Jag är helt övertygad om att inte skulle ha hänt om. Telge Bostäder fortfarande vore ägare. De har en nära kontakt med de boende, och det var väldigt lätt att prata med dem,  och komma med klagomål -  de finns  alla vardagar på kontorstider  i ett s.k, hub-hus mitt i Hovsjö, där man också kan fika och det finns  aktivitet för ungdomar.

Om det var problem var det alltså lätt att nå dem och de fixade saker snabbt.

Nu har vi ett privatföretag som inte alls har den typen av kontakt. .

Telge Bostäder ägs av kommunen och dess ledning tillsätts av kommunfullmäktige. Och alla, säger alla partier utom Vänsterpartiet röstade  för att vi skulle säljas ut. Jag kommer aldrig att förlåta dom...

Marijuana

Medan en rad popmusiker från och med 1966-67 lade in krypiska texter i sin musik, som med lite fantasi kunde ses som drogpropaganda var "The Fugs" helt öppna. 

Det allra mest tydliga exemplet på detta är  sången "Marijuana" från deras LP "It crawled into my hand, honest" från 1968. 

Sången låter som en hymn, som kanske ger intrycket av medeltida kyrkosång. 

Å andra sidan finns det ju också en lätt beslöjad referens till samma drog i LP:ns titel. "It crawled into my hand, honest" låter ju som ett dåligt försök att förklara bort att man har marijuana i handen när polisen tar en.

Att legalisera marijuana  var ett vanligt krav i sent 60-tal. Och det verkar på nytt få en sorts aktualitet. I alla fall sägs det att Demokraterna om de vinner valet planerar att legalisera drogen. Om det stämmer vet jag inte riktigt.

Själv  var jag för legalisering i tidig tonår. Efter att jag hade rökt hasch fyra månader  oktober-februari  1970-71 och sedan fick ett psykotiskt genombrott i juni 1971 blev jag panisk för allt som innehöll tetrahydrocannabinol (THC) . Och blev en oerhört  hård anhängare av förbud mot hasch och marijuana 

Men jag undrar om jag innerst inne trodde på det. För våren 1974 rökte jag under en period hasch igen, utan att jag fick några som helst tecken på psykos. 'Eller ens illamående.

Trots detta bibehölls min THC-fobi  även efter detta under många år. 

Det är först de senaste ca  25 åren som jag har börjat att ställa kritiska frågor om denna. Jag tror numera definitivt inte att cannabis  orsakade  det psykotiska genombrottet 1971. Inte ens indirekt...

Därför är jag nu närmast agnostisk inför frågan om legalisering. Nästa steg skulle ju vara att bli för en legalisering, men jag har nog ett inre motstånd mot att gå så långt...

Nåväl - Fugs  marijuana-hymn  kan ni höra här.

 

En bit hasch såg väl ut så här.

Ingrid Carlqvists helomvändning

Jag trodde att jag hade lämnat Ingrid Carlqvist för gott på denna blogg. Men nu har hon gjort en hundraåttio graders kullerbytta som jag inte vill undanhålla denna bloggs läsare. 

Jag minns ju mycket väl när hon i polemik mot mig, jag tror det var 2009,  länkade till Kenneth Lannings FBI-"rapport" och förklarade att den bevisar att det inte finns några  satanistiska övergrepp. 

Men nu har samma Ingrid Carlqvist kommenterar Facebooks åtgärder mot QAnon på sin tidslinje. Där skriver hon - "Det här bevisar med all tydlighet att Q är rätt på det. Annars skulle inte Facebook agera." 

Och vad säger nu QAnon? Deras grundtes är att "den djupa staten" i USA kontrolleras av...  ett  satanistiskt pedofilnätverk. 

2009 sade IC att satanistiska sexuella övergrepp var en vandringssägen. ,Detta hade FBI bevisat. Nu stöder hon uppenbarligen  en grupp som inte endast hävdar att det existerar satanistiska förövarnätverk men att dessa i princip kontrollerar USA - eller rättare sagt skulle göra det om inte Donald Trump fanns.

Och om Trump förlorar makten i detta val (vilket just nu verkar troligt)  torde satanistnätverkets  makt i så fall  på nytt bli oinskränkt.  

IC har nu under mer än tio år bevisat att hon aldrig upphör att  förvåna. Milt sagt...

Facebooks attack mot QAnon

Ser nu att Facebook kommer att reagera på inte endast uppenbara QAnon-konton utan även konton som  även indirekt sätt har med QAnon att göra. Deras uppgift är nu att utrota allt som har med QAnon att göra. Ser applåder får detta på Facebook. Jag vill inte alls delta i dessa.

Troligen har jag länkat till QAnon-konton någon gång, eftersom jag kollade upp videor som visar Joe Bidens gränslösa och åtminstone på gränsen till sexualiserade agerande mot b arn. En del av dessa VAR förmodligen QAnon-konton. När kommer  jag att raderas på Facebook?

De åtgärder som vidtas mot QAnon är de mest omfattande repressiva åtgärder som vidtagits i Facebooks historia. Jag misstänker att detta inte nödvändigtvis beror på em realistisk bedömning  av QAnons terrorist-potential utan pga av rädsla iör att QAnon-aktivister ska kunna sprida (såväl sanna som falska) uppgifter som styrker deras tes om pedofilnätverk på höga nivåer i samhället i USA.

Att det finns sådana är ju helt uppenbart för de som studerat ex.vis härvan runt Jeffrey Epstein. QAnon plockar in dessa i konspirationsteorier som i sim helhet inte kan stämma, men Facebooks åtgärder kommer efter ett tag att kunna drabba många som publicerar material som ställer "konspiratoriska" frågor som på ytan liknar de som QAnom driver.

Eller som - som sagt - bara råkar länka till några sidor som visar sig vara QAnon-sidor.

Att FBI hävdar att QAnon har en terroristpotential låter ju oroväckande - men FBI under Edgar Hoover hävdade i början på 60-talet detsamma om medborgarrättsrörelsen . Och det var FBI som 1992 släppte Kenneth Lannings "rapport" som utan ett enda rationellt argument i förrädiskt svepande ordalag skapade en bild av att rituella övergrepp endast var en myt. En rapport som förövarförsvarare än idag med glädje länkar till.

Jag är alltså inte ett dugg lättad över att Facebooks nästan unikt repressiva åtgärder mot QAnon. Jag är djupt oroad.

Moskvarättegångana - hur kunde de bli trodda?

Just nu ikväll har jag plågat mig själv med att gå till SvD:s historiska (digitala) arkiv och gått igenom vad de skrev om Moskvarättegångarna 1936, 1937 och 1938. (plus de mer hemliga rättegångarna mot ett stort anta officerare juni 1937)

Jag har ju läst en hel del om dem förut men det är en ny typ av upplevelse att gå igenom de dag efter dag . 

Det är en mardrömslik läsning. Och det som kanske är det mest bisarra  är att stora delar av den tidens vänster accepterade dessa monstruösa rättegångar, som i princip gick ut på att alla ledande i  oktoberrevolutionen  (utom Stalin  och Lenin) i själva verket varit agenter för Tyskland   och   andra stater under årtionden  -  med början redan 1921., fyra år efter revolutionen .  

Så bara några år efter att revolutionen segrat skulle den överväldigande majoriteten av dess ledning låtit värva sig till agenter för stater  som även militärt försökte krossa denna revolution.  Och dessutom   i denna konspiratoriska verksamhet märkligt nog kunde  landa på flygplatser som var nedslängda  och mötas på  hotell  som inte existerade. 

Ja, ja, allt detta är ju välbekant men vad jag inte kan förstå att en enda människa vid sina sinnens fulla bruk kunde svälja detta.  

Homo Sapiens betyder ju "den intelligenta människan" . Ibland tycker man att denna benämning kanske inte är helt adekvat. 

Och om man tänker sig in i de anklagades situation blir det ju än värre. De hade vigt  den större delen av sitt liv åt att arbeta för socialismen - och nu tvingas de ställa si8g upp och säga att de hatade socialismen. och att de hade arbetat för fascister och andra för att krossa denna socialism - för att inte tala om att de också blandade  spik och glas i smöret  för att  de så gärna ville  att sovjetmedborgarna magar skulle skäras sönder.

Bild: nedan:  Andrey Vyshinsky - åklagare vid Moskvarättegångarna

Black Christmas

Jag blir sällan rädd av skräckfilmer. Det finns egentligen endast (tror jag) tre som har skrämt mig på riktigt. Och då menar jag på riktigt, inte endast den närmast lustfyllda pseudoskräck som man vill få av att se en skräckfilm. 

Jag såg en av dessa tre , som på svenska hette "Stilla natt, blodiga natt" 1975 eller 1976. 

Idag fick jag en impuls att leta reda på den på YouTube. Där fanns mycket riktigt en film som hette "Silent nighrt, bloody night" men när jag kollade den visade det sig att det inte alls var den jag såg då. 

Så jag letade runt lite och upptäckte att den engelska titeln på den film jag letade efter i själva verket var "Black Christmas". Och den finns på YouTube

Så jag såg den nyss med en förhoppning att den inte skulle vara så otäck som då om jag såg den nu. 

Det var helt fel. Den är lika otäck nu som då, och inte alls beskedligt pseudo-otäck som de flesta skräckfilmer   

Jag minns att jag efter att ha sett den på bio i slutet av 1975 eller kanske i början av 1976  skrämt tittade in i mörka tvärgator och hoppades att jag skulle slippa se något där. 

Det är samma sak nu. Efter att ha sett den gick jag systematiskt runt i  vardagsrummet ,hallen, köket och  badrummet och dessutom tände  jag lamporna i vart och ett av rummen (utom hallen, där lampan inte fungerar).  

Dessutom tittade jag i titthålet ut mot tamburen.
 
Men just nu inser jag till min förskräckelse att jag har glömt titta på balkongen...  '

Det här är  skräck på riktigt. Jag skulle inte vilja rekommendera den till någon - i alla fall inte till någon som vill sova någorlunda lugnt natten efter att ha sett filmen.  

Och jag noterar att den recensent i SvD som 27 december 1975 recenserade filmen också verkade bli rädd - vilket förstås recensenter nästan aldrig blir av en skräckfilm.

Survivor

Och den som vill kan ju se en musikvideo med en live-version av min  favoritlåt med  Destiny´s Child. Survivor kan alltså höras och ses här.

QAnon igen...

/Det här kommer jag kanske att få skit för.../

Jag har absolut inga sympatier med QAnon, men jag blir oroad över den massiva nedstängningen av konton som länkar till QAnon på Twitter - och även på Facebook.

Twitters ägare har sagt att det innebär att minst 100.000 konton ska stängas,

Det finns fortfarande mängder av ex.vis fascistiska konton som inte stängs ner. De repressiva åtgärderna mot QAnom är så vitt jag kan se unika.

Drakonisk censur av denna typ är inte en bra metod att bekämpa politiska rörelser, oavsett hur obehagliga de kan vara.

Att just framförallt QAnon väljs ut är inte underligt. Deras grundtes är att det finns ett jättelikt pedofilnätverk på högsta nivå i samhället i USA. Därför letar QAnon-aktivister efter alla tecken som kan tyda på detta.

Med tusentals aktivister som letar efter allt de kan hitta som kan stöda idén om pedofilnätverket är det inte svårt att förstå att en hel del inom USA-samhällets övre skikt är oroliga. Om det inte vore för QAnon skulle många inte ha en aning om alla exempel på Joe Bidens egenartade till synes sexualiserade försök till kroppskontakt med barn.

Mainstreammedia HAR publicerat kvinnors berättelser om Bidens sexualiserade försök till kroppskontakt med dem. Men jag tror att utan QAnon är det inte säkert att speciellt många skulle få reda på att hans till synes sexualiserade agerande mot barn kan jämföras med det han gör mot kvinnor.

QAnon är lojal mot Trump, och skulle aldrig publicera de milt sagt avslöjande videor som finns från dennes umgänge med Jeffrey Epstein. Men de är inte lojala mot det republikanska partiet i allmänhet. Så man kan livligt föreställa sig att även många republikaner som har gjort saker de inte vill ska komma ut är oroliga över QAnon.

Låt mig till sist säga detta. Jag vill absolut inte att Trump vinner valet i USA 2020. För klimatets skull hoppas jag innerligt att han förlorar. Och också pga min rädsla för att den bonapartistiska inriktning han har ska kunna bli ett öppet hot mot den i och för sig redan mycket bristfälliga borgerliga demokratin i USA.

Men att man raderar kanske hundratusentals twitterkonton och tydligen också ett stort antal Facebook-konton för att de länkar till en rörelse som bland annat letar efter allt den kan komma på för att stöda sin grundtes om det "satanistiska" pedofilnätverket på hög nivå är också ett hot mot demokratin. För även om förövarnätverk på hög nivå inte alls torde se ut som QAnon beskriver dem, är jag fullkomligt säker på att sådana finns.

Nästa steg blir kanske att radera konton som UTAN att länka till QAnon försöker leta efter förövare på toppnivå och detta utan att på något som helst sätt stöda denna egenartade organisation. 

Återigen till NoBoyToy

 /Tillägg. En kommentator uppmärksammade mig på att Runaways sång inte heter Queens of Noice utan Queens of Noise. Noise betyder ju ljud, och inte oljud, eller buller, men dessutom finns det tydligen en musikstil som heter Noise. Så mina språkliga funderinagar stämmer nog inte.. Jag har tagit bort dem nu./

Jag råkade stöta på denna sång när jag kollade några gamla inlägg jag skrivit och fick genast upp funderingar om den feministiska bloggaren  NoBoyToy (NBT), som mystiskt försvann från bloggvärlden i februari 2018 och sedan  dess inte hörts av.  

Ibland har jag undrat om hon plötsligt dog av ex.vis en hjärtattack, men jag tror inte det. Det finns åtminstone en sak som starkt tyder på att hon inte är död. Jag tänker inte berätta vilken. 

Min huvudteori är att hon tvingades sluta eftersom någon hotade att avslöja vem hon är. Det finns en person (låt oss kalla honom X) som kanske ett halvår innan NBT försvann förklarade att han visste vem hon var, och att han tänkte använda detta mot henne. 

Eftersom hon bland annat på många ställen på bloggen hade diskuterat sin bror kan jag förstå om hon inte ville att hennes identitet skulle offentliggöras. 

Att hon slutat blogga betyder inte att hennes bloggar försvann. Hon tvingades byta blogg två gånger pga censur från de företag som drev dem. Men åtminstone de två sista bloggarna finns kvar. Hennes andra blogg kan ses här, och  den tredje här.  

Personer som upphör med sina bloggar brukar ofta radera dem samtidigt, men så ej här. 

Varför associerar jag då denna sång med NBT? Av flera anledningar. Hon formligen älskade Joan Jett, och i ovanstående live-inspelning av Runaways-låten "Queens of noise" ligger fokuset nästan helt på just Joan Jett. (Det finns andra versioner där det inte gör det.) 

Men för det andra är det svårt att inte associera namnet NoBoyToy till denna låt. Refrängen går - "Queens of noise, come and get it boys - Queens of noise, not just one of your toys.", Ibland har jag undrat om NBT tog namnet på sin blogg inspirerad av denna låt.  

För att vara uppriktig. Nej, jag gillade absolut inte allt NBT skrev. Jag har få "manliga försvarsreflexer" men när jag läste NBT hände det ibland att några av de jag ändå tycktes ha, aktiverades....

Sedan är det en annan sak att jag uppfattade att NBT:s verkliga storhetsperiod kanske var 2011-2013, och att hon sedan ibland gick lite på tomgång. Under sin "storhetsperiod" kombinerade hon sin fräna retorik med en del imponerande research. 

Exempelvis om den så kallade Mangamannen 2012 och från 2013 om en incestanklagad pappa som Uppdrag granskning av några ganska så outgrundliga skäl ansåg borde få vårdnaden om sitt barn. Av någon annan outgrundlig anledning hade de valt att kalla honom "Erik", vilket jag kanske inte tyckte var så jättekul  ;-).  

För att återgå till NBT blev hon snart nästan en mytisk figur. Det fanns en massa teorier om henne, och somliga trodde även att hon var en man (vilket jag själv definitivt inte trodde).  

En kommentator på min blogg, som kallade sig Mikael, hävdade att han visste vem hon var, och antydde till och med att de en gång haft ett förhållande. Det var uppenbarligen inte sant. Och "Mikael"  var definitivt inte identisk med X. "Mikael" fantiserade - men det tror jag inte att X gjorde.  

2012 hade ”Mikael” förresten hamnat i en hård konflikt med X, på en då ganska så besökt blogg. ”Mikael” började förresten också 2017 att delta i ett drev mot mig, på den numera osaligen insomnade sajten Nyhetsverket. På ett sätt tror jag nog i alla fall att det lite grand var mitt eget fel. ”Mikael” mådde helt uppenbarligen inte bra, och hösten 2015 var jag nog så pass elak mot honom att han sedan dess aldrig förlät mig.  

Om min teori om varför NBT lämnade nätet skulle stämma lär hon inte komma tillbaka - i alla fall inte under det namnet. X hade i alla fall då ett mycket stort kontaktnät - så idag vet nog i så fall ganska så många om hennes identitet.(Jag gör det alltså inte).  

NBT betydde mycket för många, men var också hatad av många Även om jag som sagt ganska så många gånger inte höll med henne var det en känsla  av trygghet att hon fanns på nätet. När förövarförsvararna bredde ut nig, dök hon till och från upp, och tog sig an dem, i en obetalbar kaskad av ironi, engagemang, kunskaper och logik. 

 Nedan: bild av Joan Jett från 1980-talet.

  

Diverse funderingar

Om det finns några religiösa strömningar som jag tycker är sympatiska är det teosofi och Wicca.  Skulle gärna vilja tro på att sanningen ligger någonstans där, men eftersom jag framförallt tror på Murphys lag kan jag inte tänka mig att så är fallet...

Ett religiöst fenomen jag tycker är fascinerande är annars Mariauppenbarelser. Men eftersom jag inte har några sympatier för vare sig den katolska eller (än mindre)  den ortodoxa kyrkan hänger denna fascination så att säga i luften. 

Om det finns ett politiskt fenomen jag fascineras mycket av just nu är det QAnon-rörelsen i USA.  Det finns förresten en riktigt nyanserad artikel om detta fenomen i senaste numret av vänstertidningen Flamman.* Tyvärr har de inte lagt ut den på nätet. Jag har för övrigt noterat att de mest intressanta av Flammans artiklar av någon anledning - Murphys lag, kanske - ;-) . sällen läggs ut på nätet. Jag prenumererar på den,  så själv kan jag ju läsa allt. 

Nej, jag delar förstås inte alls QAnons världsbild , men rörelsen är subversiv på ett märkligt sätt. Att till förvånansvärt stora grupper lyckas sprida uppfattningen att en stor del av etablissemanget i USA är en del av ett pedofilt satanistiskt nätverk är ju inte något som direkt stärker stabiliteten i detta land...

Men även om jag inte på något sätt delar deras världsbild tror jag visst att det med all säkerhet i såväl USA som andra länder finns förövarnätverk även inom överklass och härskande grupper. (jfr turerna kring Jeffrey Epstein!)  Det är möjligen därför som både Twitter och (i mindre grad) Facebook snabbt har tagit repressiva åtgärder mot QAnon. 

Den viktigaste frågan i världen idag är den globala uppvärmningen. Därför hoppas jag att vare sig Joe Bidens gränslöshet mot kvinnor och barn, eller hans ev. senilitet, eller QAnons försök att få människor att tro att det bästa sättet att bekämpa övergrepp mot barn är att rösta på Donald Trump, kommer att leda till en Trumpseger i årets USA-val. 

Det enda sättet att förhindra att den globala uppvärmningen utvecklas så snabbt att det kanske inte ens finns människor om hundra år, är annars förmodligen en global planekonomi. Men tyvärr kan man idag inte urskilja politiska och sociala krafter som är starka nog att ens på sikt kunna genomföra något sådant.  (Jag hoppas jag har fel i detta!)

Annars längtar jag nog tillbaks till det sena 60-talet och det tidiga 70-talet - både av personliga ock politiska skäl..

Osv, osv, bla, bla, bla....

PS. En intressant tankeexperiment vore förresten att föreställa sig att något som liknade Sovjetunionen under dess ”bresjnevitiska” slutfas hade funnits när den pågående globala uppvärmningen blev uppenbar för världens forskare. Å ena sidan var byråkratin i Sovjet konservativ och tog inte till sig speciellt många nya perspektiv – å andra sdan skulle den nog ha haft en makt att snabbt kunna genomföra stora förändringar i ekonomins funktionssätt som vore större än i både västvärlden, dagens Ryssland eller dagens Kina.                                       

PPS. Nu har Flamman förresten lagt ut sin artikel om QAnon. Den kan läsas här.