fredag 27 november 2020

Vänsterpartiet och Murphys lag

I slutet av 2018 blev jag medlem i Vänsterpartiet. Jag tänkte bli aktiv på allvar men sedan kom Januari-överenskommelsen och jag blev - tja, demoraliserad. 

Men i slutet av 2019 bestämde jag mig ändå för att bli aktiv på riktigt. Det gick riktigt bra, och jag kände en del entusiasm. Jag deltog i möten och på flygbladsutdelningar i Södertälje centrum. 

Och även på ett engagemang som soppkök i Hovsjö. 

Det var alltså en positiv upplevelse. Faktum är att jag hade funderat på att gå med i dåvarande VPK redan hösten 1970, ,men då blev det aldrig  av. Av många olika orsaker. 

Men just som jag tyckte att det kändes positivt att vara medlem i det enda riksdagsparti som är vänster i någon rimlig mening av ordet - kom då covid-19. 

Denna märkliga sjukdom som  gör att man inte kan sitta bredvid varandra, och inte ens snudda vid andra människor, 

Och leder till att all politisk verksamhet måste bli... digital. 

Till en början verkade den vanliga aktiviteten närmast kollapsa. Men sedan kom då de digitala alternativen. Man kan skaffa sig något som heter Zoom och sedan kan man ha möten via datorn. 

Jag tänkte först försöka delta men så fort jag försökte ladda ner Zoom fick jag en - virusvarning . Alltså datavirus... Så om man inte kunde ha vanliga möten pga biologiska virus skrämdes jag från att delta i ett digitalt möte pga - datavirus. 

Är det inte det ena viruset så är det det andra...'

Nu skulle jag  ju kunnat försökt igen. Men när skräcken för datavirus klingade av insåg jag att jag nog ändå inte skulle stå ut med digitala möten. 

För de första skulle jag säkert som jag brukar, göra olika tekniska fel - som skulle göra det hela till en orgie av irritation.  .Men för det andra - även om det efter ett tag inte blev så känner jag ändå någon form av svårförståelig men stark irritation över att ha möten på detta sätt. Jag skulle inte ens behöva misslyckas tekniskt för att bli irriterad - situationen i sig skulle bli såväl overklig som irriterande -  i alla fall. 

Nåväl, detta (irrationella...)  reaktionssätt kan jag kanske vänja mig av med,  någon gång. Men innan dess hoppas jag att denna covid-19-kris går över för gott.

Inga kommentarer:

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...