På YouTube finns hur många skräckfilmer som helst, även en hel del ganska nya sådana. Ett exempel är Haunting at Foster Cabin - från 2015.
En
film som har två grundidéer. Dels den klassiska om ett hus som är besatt. Dels om det fasansfulla som kan komma om man leker den engelska
motsvarighet till "anden i glaset". Där kallas det "Ouija board"
(Ouija-bräde) - som kan köpas i affärer - medan man i Sverige oftast
använder ett vanligt papper som man skriver bokstäver på.
Att
denna praktik kan öppna dörren till fasansfulla andliga verkligheter är
en idë som förenar en viss typ av kristna med en viss typ av
skräckförfattare.
Men medan det kristna (fundamentalistiska)
standardsvaret är att åkalla Jesus brukar det inte vara så i
skräckfilmer. I denna använder de sig av en komplicerad form av vit
magi, med bisarra inslag som att hugga huvudet av demoner.
Filmen
är knappast så otäck att man drömmer mardrömmar efter att ha sett den –
men i varje fall för mig tillräckligt spännande så att jag inte stängde
av den.
Vad gäller anden i glaset har jag själv aldrig sett
några resultat som inte beror på fusk. Det är lättare att fuska 'än
många tror - var själv med om att delta i ett organiserat fusk som
nästan skrämde slag på ett verdandi-läger 1980.
Kanske elakt,
men efteråt förklarade vi exakt hur vi hade gjort det – och sade vidare
att därför behöver inga börja tro på onda andar om det kommer kusliga
resultat...
För att återgå till filmen . Jag vill vare sig rekommendera den – eller varna för den...
PS. Ser nu att det kom en uppföljare 2019 - konstigt nog verkar också den finnas i sin helhet på YouTube. Jag kanske ser den i morgon kväll.
Bild nedan: Oujia-bräde från ca 1890.
|
|
16 kommentarer:
Av en ren slump läste jag just en bok om vampyrlegender! Hmmm...
Det finns förresten ockultister som tror på ouija-bord också, och ibland varnar för det...
Ja, jag vill inte kategoriakt säga att alla resultat beror på fusk. En del kan ju bero på omedvetna rörelser i handen.
Jag är inte materialist, kanske en "obunden teosof" som gärna tror på det som jag tycker verkar verkar vettigt i teosofin - men förkastar det jag inte gillar ;-)
Därför kan jag mycket väl tänka mig att det finns nån sorts elementarandar.
Men som sagt de enda resultat jag verkligen sett de relativt få gånger jag gjort anden i glaset är jag nästan säker på att det var fusk. Alla utom ett - då jag och en kvinna jag kände i tidigt 70-tal ställde idiotfrågan om var djävulen fanns och fick svaret "i elementet*". Men "elementet" var felstavat, jag minns inte hur.
Jag vet att jag inte fuskade då, och jag har mycket svårt att tänka mig att hon gj0ode det. Men alla andra svar vi fick var av typen "dhgderfgybk" dvs - meningslösa.
Jag är ju annars fascinerad av nära döden upplevelser, så ja, någon form av andar kan ju finnas. Sedan skulle det ju rent principiellt kunna finnas medvetna väsen bestående av fin materia eller "energi"...
James Randi har förresten avlidit...
"James Randi har förresten avlidit.." Oj,då... han satt i något som kallades ‘Scientific and Professional Advisory Board’ i den numera upplösta övergreppsförnekande och bortträngningsförnekande organisationen False Memory Syndrome Foundation.
https://news.isst-d.org/the-rise-and-fall-of-the-false-memory-syndrome-foundation/
Wow, det visste jag inte. Jag vet att han var en välkänd och aggressiv skeptiker, men inte att han var "rådgivare" åt en problematisk grupp...
För att gå tillbaka till andarna så måste det ju rent principiellt finnas "elementarandar" om panpsykismen är korret. Då är ju all materia och energi medveten...
Jo, det sa ju teosoferna redan under 1800-talet. Det är faktiskt en mycket sympatisk idé.
Jag har testat en variant av anden i glaset i Kina, som de kallade för ”den odödlige i tefatet”. Vi var fem stycken, två svenskar och tre kineser, och det lilla tefatet dansade runt väldigt snabbt när det skulle svara på frågor. Man kunde få tillåtelse att ta bort fingret och när det var bara jag och den andre svensken kvar stannade det förstås. Det blev en lite pinsam stämning och någon skämtade att anden kanske var blyg inför utlänningar. Händelsen övertygade mig hursomhelst om att det nog var undermedvetna faktorer med i spelet snarare än något övernaturligt. Men själva rörelsen kändes märkligt kraftfull så länge det pågick.
Omedvetna eller inte så sällan medvetna rörelser.
En gång blev jag tillfrågad av en mamma om jag ville spela Anden i glaset med hennes tonåriga son och några av dennes kompisar i nedre to0nåren. Jag förstod inte varför i allsina dar hon ville det - men efter en viss tvekan beslöt jag att göra det - på ett sätt som jag tänkte lägga upp så att de förhoppningsvis slutade tro på "anden"..
Så vi började och medan jag deltog försökte jag se vad som hände. Det blev resultat, glaset rörde sig snabbt och till sist märkte jag att en tonårskille på något sätt såg mer beslutsam ut än de andra, och koncentrerat tittade på sin hand.
Då bad jag honom att lämna spelet. När han väl hade gjort det upphörde glaset helt att röra sig tros att vi var fyra (eller kanske tre - minns inte exakt) som fortfarande höll på glaset. Då sa jag till de andra att de skulle försöka tänka på innebörden av vad de hade sett..
Jag tror att de blev lite mer skeptiska efter detta.
Hade en trovärdig klasskomompis som berättade mycket övertygande om alla läskiga konversationer hon och hennes väninor haft vid anden i glaset. Hon uppskattade att jag var en av få som tog henne på allvar. Jag trodde dock att ingen rörde vid glaset. När jag fattade att alla deltagare höll ett finger på glaset tappade jag helt intresset för fenomet.
Ja, om glaset kunde röra sig utan att någon höll på det skulle ju hela vår världsbild förändras totalt. Men så roligt - eller så kusligt - är det ju inte.
Nja, jag missuppfattade det som att man hade ett väldigt lätt glas som värmts upp och att detta gjorde glaset lättrörligt så att omärkbara luftströmmar etc skulle kunna flytta runt glaset.
Jo, men om glaset i det tillståndet regelbundet bildade förståeliga ord och meningar, vore det ändå en världssensation.
Förmodligen. Teoretiskt kanske man kan tänka sig att deltagarna undermedvet rör sig och andas så att glaset rör sig efter önskat mönster. Skulle dock kräva en enorm skicklighet.
Det skulle kräva en i praktiken övernaturlig skicklighet. I synnerhet som de flesta som spelar spelet torde vara ungdomar i lägre tonåren - och barn.
Första gången jag hörde tals om spelet var av min bor när jag var kanske elva år. Vi skulle lägga oss och vi hade samma sovrum. När lampan väl var släkt började han berätta om spelet - och berättade sedan att han träffat någon - som kände någon som gjort "anden i glaset". Och där ställt frågan "var bor du, ande" (alternativt "var bor djävulen", jag minns inte så exakt). Svaret blev "i garderoben".
Då hade de påstådda speldeltagarna betett sig som folk brukar bete sig i dåligt gjorda skräckfilmer. En, säger en, flicka gick till garderoben för att kolla. (Varför gick de inte alla?) Efter en kort stund hörde de ett skrik. De sprang dit och flickan återfanns i medvetslöst tillstånd - och med rivsår över ansikte och armar.
Jag antar art det var en sägen som var spridd bland äldre barn och ungdomar då.
Skicka en kommentar