Månlandningen den 20 juli 1969 är för mig rent personligt förknippad med djup olust. Av åtminstone två skäl.
Den skedde på kvällen den 20 juli, svensk tid. Men de första stegen på månen kom inte förrän strax före fyra på morgonen den 21 juli, också svensk tid.
Den 21 juli 1969 var också dagen för en resa till Västtyskland, närmare bestämt Hamburg. Som jag skulle göra - med min far. Jag hade ingen som helst lust att åka till Västtyskland eller Hamburg - i alla fall inte med min far.
Men så var det. Ett år senare skulle jag nog ha haft kraft att vägra åka. Men inte sommaren 1969. Jag var alltså 14 år.
På morgonen den 21 juli väcktes jag av min far för att se på "de första stegen på månen". Senare samma morgon skulle vi stiga på tåget till Malmö, för att senare åka båt till Västtyskland, och därefter buss till Hamburg.
Om detta inte var något som jag såg fram emot alls, var jag inte heller glad över månlandningen. Anledningen var enkel. Ända sedan tidig barndom hade jag varit engagerad i rymdkapplöpningen. Och hela tiden hållit på Sovjet...
Till en början var detta en nästan helt känslomässig inställning. Jag gladdes redan som sexåring åt Gagarins rymdfärd, men gladde mig aldrig åt USA:s dito. Jag hade en djup känsla av att Sovjet var bättre än USA. Den kom inte från de vuxna. Alla vuxna jag kände avskydde Sovjet och de flesta beundrade dessutom USA.
Jag blev tidigt misstänksam mot deras inställning. De vuxna gjorde så många fel, de hade så fel i så mycket. Så om de nu höll på USA mot Sovjet - var det säkert fel det också.
Efter 1964 fick jag mer rationella argument för denna inställning - Vietnamkriget och annat - men från början var det mest en djupt liggande känsla.
En känsla som alltså gradvis växte över i ett politiskt ställningstagande.
Så den 21 juli 1969 var sålunda ingen glad dag, Först skulle jag bli tvungen att se på när fel land tog de första stegen på månen - sedan skulle jag tvingas till en fem dagars resa som jag inte ville vara med om....
Så jag tittade yrvaket och irriterat på det lilla steget för en man, och det stora steget för mänskligheten som astronauten Buzz Aldrin uttryckte sig. Sedan kunde jag inte ens ta igen mig och få somna om efter denna pärs. För sedan skulle vi till morgontåget.
Min irritation den dagen var alltså gränslös - och hade som sagt två orsaker.
En sak till.
USA må ha kommit först till månen - men det hindrar ju inte att de hade en hemsk nationalsång. I motsats till den sovjetiska - som hade en vacker melodi och faktiskt en gripande text. Som kan höras här
Buzz Aldrin gör honnör framför USA:s flagga
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
6 kommentarer:
"Fel land först på månen ...". Fantastisk formulering, men kanske också
rentav en rubrik i de tidningar du läste på den tiden ...
Annars går ju Vietnamserien i repris på Kunskapskanalen i 10 delar och
där kan du se en annan sida av USA. Och ibland går serien om 60-talets
USA omedelbart före eller efter, ofta sent på kvällen/tidigt på natten.
Vad hade din far för bil förresten ?
Jag har sett Vietnamserien och även skrivit om den på bloggen, i början av januari.
Min fars (eller mina föräldrars) bil när jag var barn och tonåring gick under namnet Fort Taunus 17 M Super.
Att fel land tog de första stegen på månen var en formulering jag kom på i går kväll och har mig veterligt aldrig stött på någon liknande formulering förut.
PS. Frågan om bilen var ju lite oväntad... ;-)
Den byttes en gång under den period jag brydde mig om saken (barndom och tidig tonår) men den nya bilen var av samma märke som den gamla.
Den första bilen köptes 1961, då jag var sex år.
På den tiden var ju flyget knappt uppfunnet utan folk körde bil lite
ut i Europa hur som helst. Läste så slarvigt att jag inte uppfattade
att tåget ens förekom i inlägget ...
Vietnamserien samt 60talets USA är lite julafton för mig. Gisaa vilken
sångerska som fick uttala sig i senast sända avsnitt ...
Serien om 80-talets USA har jag aldrig sett. Vet alltså inte vilken sångerska som avses. Grace Slick? Men hon var väl inte central på 80-talet?
Du menar att du vare sig sett eller hört talas om serien 60-talets USA, i SvT24
och nu i reprisomgång precis som Vietnamkriget ? Och självfallet är det mycket
Vietnam i denna serie också, häromkvällen troligen speciellt mycket.
Det var en Grace av idag (80 i år) som uttalade sig, bl a om mordet på festivalen
i Altamont och man såg väl nästan det utföras ...
https://kunskapskanalen.se/program/3780/60-talets-usa-avsnitt-1
Skicka en kommentar