måndag 30 juli 2018

På förekommer anledning

Apropå mina funderingar att rösta på MP. Jag står inte endast till vänster om MP, jag står också till vänster om V. Om man bortser från två gånger har jag alltid,  i alla val, riksdags- landstings. kommunal, kyrko- och EU.parlaments-) röstat antingen på S (därför att det är ett arbetarparti, trots dess borgerliga ledning ) eller på partier till vänster om S (och efter 1994 alltid på V i rikdagsvalet).

De enda undantagen är 2006 - då jag av personliga skäl röstade på MP i kommunalvalet - och 1995 - då jag av upprördhet över hur världen svek Bosnien röstade på Sarajevolistan i EU.-parlamentsvalet.

Om jag röstar på MP nu påminner det lite om vad jag gjorde 1995. I ett läge där vi fått en otäck försmak om det inferno som kan komma mycket tidigare än många kan föreställa sig tycker jag att jag som en markering kan rösta på det parti som gjort klimatet till sin profilfråga.

Jag tror lika litet att MP kan lösa klimatkrisen som jag trodde att Sarajevolistan kunde hjälpa Bosnien. Men det är en sorts markering.

PS. Om inte MP, det parti som har miljö-och klimatfrågor som sin specialfråga ens kan öka efter denna heta påminnelse om hur akut farligt läget är, får jag en otäck känsla att vad som än händer kommer folk inte att ta klimathotet på allvar. Dessutom ligger V så högt att de inte riskerar att falla ut. Om MP faller ut, riskerar vi en alliansregering och då kommer M - i en de facto beroendeställning till SD - att bestämma klimatpolitiken..

PPS.  För de som ser klimatfrågan som den absolut viktigaste ödesfrågan finns bara två alternativ, som jag ser det. V eller MP. Om jag nu väljer MP  i år är det av taktiska, inte av principiella skäl. Jag hoppas både V och MP går fram i valet.

Inga kommentarer:

Apropå bortträngning - ett personligt exempel

Jag har ett exempel på vad som definitivt måste vara något sådant,  från småskolan. Det handlar inte om ett fruktansvärt trauma, men något ...