Den här sången har jag lagt ut förut här, i slutet av 2010. Anledningen till att jag lägger ut den på nytt är att jag för första gången lyssnat riktigt ordentligt på texten. Och upptäckt något som jag inte tidigare sett.
Jag har uppfattat den som vemodig, romantisk, innerlig. Och det är den. Men dessutom verkar den skildra en typ av dröm jag ofta haft själv. En där man flera gånger tror att man vaknar, men ändå är kvar i drömmen. Det kan ibland leda till att man tror att drömmen inte är en dröm. Det är kanske så här verkligheten ser ut?
Sedan vaknar man "på riktigt". Och drar slutsatsen att det nog ändå var en dröm...
Nåväl. Sångens text är både underfundig och fascinerande. Slutversen skiljer sig från de andra. I de andra tror alltså huvudpersonen sig vakna men finner att drömvärlden finns kvar. Eller är den kanske rentav verklig? Men i slutversen - vad händer då? Inser han att han ändå sover? Eller har sovit? Snarkningarna verkar antydda det.
Annars ligger sången på den enda Stones-LP som jag riktigt gillar. Samtidigt är det den enda Stones-LP som de själva efteråt tagit avstånd från... Smaken är olika...
Saken är den att jag ända sedan 1967 varit fascinerad av psykedelisk musik. Det är nog därför jag gillar den... Stones verkar innerst inne inte varit så fascinerade av denna genre - de gjorde nog den mest för att få nöjet att ha gjort en egen motsvarighet till Sgt. Pepper.
I alla fall tycker jag att det var bra att de gjorde den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar