En av de saker som använts mot mig i hatkampanjen på Nyhetsverket.se är att jag skulle ta ställning för de anklagade i två förtalsrättegångar, som sägs komma upp i augusti-september. Om de nu den ens blir av - de har skjutits upp i nog över ett år.
Jag vet mycket lite om dessa., Vilket nog beror på att jag av olika anledningar medvetet undvikit att sätta mig in i dem. De har blivit en del av en bisarr kampanj från olika håll, där de i hög trad används för att angripa personer som står helt utanför dessa konflikter.
De som driver dessa kampanjer är mest personer som i andra sammanhang drivit frågor som att det finns många oskyldiga män i våra fängelser, att barn som berättar om fäders övergrepp ofta eller oftast är indoktrinerade av mamman, och att bortträngda minnen av övergrepp alltid är falska.
De har åsikter i dessa frågor som liknar Dan Josefsson, Maciej Zaremba, och Stefan Lisinski, men dessa herrar vill nog inte låtas om denna gren av sin anhängarskara. Med sådana vänner behöver de nog ändå inga fiender. Eller? Deras relation till denna sin svans kan kanske liknas vid SD:s relation till militanta grupper till höger om det partiet...
Det är i båda fall samma problematik, där mer "respektabla" anhängare till reaktionära åsikter plötsligt får en helt okontrollerbar svans. Ska de utnyttja den, eller förskräckt ta avstånd? Ofta blir det en kombination av båda. De kan ibland utnyttja den i hemlighet, samtidigt som de officiellt alltid måsta vara förskräckta. Eller låtsas som det regnar.
Anledningen till att dessa förtalsrättegångar använts av grupper som driver den typen av frågor är i det ena fallet mycket klar. Det är ett fall där två personer som är aktiva på nätet som står på varsin sida i vad som bloggaren Catta en gång kallade striden mellan A-. och B-grupperna, i olika omgångar har anmält den andra för förtal
Den ene friades för förtal i en rättegång förra året, och försöker nu pröva lyckan i en rättegång där han anklagar den andra för detsamma. Jag är inte inblandad i detta på något sätt, men om jag nu ska uttrycka en åsikt är det denna. Om den man som förra året stod inför rätta friades, tycker jag att det är fel att motparten fälls.
Om han hade fällts då hade frågan varit lite mer öppen. Men nu skulle det vara extremt orättvist om den ena parten dömdes i denna bisarra strid men inte den andre.
Den andra rättegången vet jag än mindre om. Den är vare sig direkt eller ens indirekt kopplad till debatter om övergrepp mot barn. Den handlar om en kvinna som åtalat en man för förtal. Jag har en känsla av att hon har relativt stora chanser att vinna den rättegången. Utifrån det lilla jag känner till om fallet.
Jag litar på att den kommande rättegången kan ge ett svar.
Men de som driver drevet försöker nu, av anledningar som de bäst känner till själva, sprida uppfattningen att jag i rättegången skulle "stöda" den man som nu står inför åtal för förtal. Av detta dras sedan en rad slutsatser - om att jag "egentligen" är för stalking, manligt ofredande av kvinnor, etc.
Och den näraliggande insinuationen är att allt jag skrivit om övergrepp mot barn är dimridåer - "egentligen" är jag någon som stöder "män som hatar kvinnor" och är dessutom lierad med en man som anklagats för att ha smetat bajs på en (kvinnlig) felparkerares bil. Titta hur lågt den där Rodenborg kan sjunka... eller så vill de att man ska tänka. Dessutom kallas jag och den anklagade konsekvent för "vänner" (vi har aldrig någonsin träffats) och det sägs att jag "tryggt" står på hans sida.
Detta är rent nonsens. Den enda kärna av sanning som kan ligga i det hela är att jag faktiskt av olika orsaker inte velat ta reda på saker, och noga sätta mig in, i just detta fall. Det får domstolen sköta, Jag ser ingen anledning till att jag ska tvingas att sätta mig in i och ta ställning i just detta förtalsmål. Speciellt som de som driver kraven att just jag absolut måste göra det är samma personer som i åratal, på ett ohederligt och närmast hysteriskt sätt, angripit mig för att jag anser att bortträngning av traumatiska minnen existerar.
Och som i samband med detta länge spridit de mest säregna (och möjligen åtalbara? men rättegångsbranchen är nu inte riktigt min sak..) fantasier om min person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar