Däremot har media i andra länder en klart mer grundlig bevakning av fallet, med detaljer som inte framkommit i svensk media. Ett exempel kan ses här, ett annat här.
I engelskspråkig media brukar ibland den anklagade kallas "Sweden’s Fritzl". I flera artiklar tas fallet där upp så grundligt att jag faktiskt inte sett något liknande i någon svensk tidning.
Det handlar alltså om en svensk läkare som kidnappat en kvinna. Redan det borde lett till ett stort intresse från kvällspressens sida, men det hela visade sig snart vara något än mer extremt.
Mannen kidnappade kvinnan till en ljudisolerad bunker, som han hade ägnat fem år till att bygga. Dess enda syfte var att hålla kidnappade människor instängda. Han hade planerat att hålla den kidnappade kvinnan fången i åratal. Vad han tänkt att göra med henne efter det framgår inte.
Anledningen till att planen misslyckades är att mannen, obegripligt nog, tog med kvinnan till polisen för att hon där skulle förmås att berätta att allt stod bra till med henne - eftersom han ville ha saker som fanns i kvinnans lägenhet, som numera var avspärrad av polisen. Polisen blev dock misstänksam, skilde mannen och kvinnan åt, och när hon fick vara ifred för mannen släppte rädslan och hon började berätta.
Hela den otäcka historien är till synes klassiskt kvällstidningsstoff. Men i det här fallet får man alltså gå till utländsk media för att få en mer detaljerad information om det hela.
Man kan undra sig varför de stora media i Sverige har tagit upp ett så allvarligt och principiellt oroväckande fall på ett så knapphändigt sätt. Jag har en del funderingar kring detta, men jag avstår just nu från dessa. .
Tills vidare - de som är intresserade att veta mer kan ju klicka på länkarna ovan.
Det handlar alltså om en svensk läkare som kidnappat en kvinna. Redan det borde lett till ett stort intresse från kvällspressens sida, men det hela visade sig snart vara något än mer extremt.
Mannen kidnappade kvinnan till en ljudisolerad bunker, som han hade ägnat fem år till att bygga. Dess enda syfte var att hålla kidnappade människor instängda. Han hade planerat att hålla den kidnappade kvinnan fången i åratal. Vad han tänkt att göra med henne efter det framgår inte.
Anledningen till att planen misslyckades är att mannen, obegripligt nog, tog med kvinnan till polisen för att hon där skulle förmås att berätta att allt stod bra till med henne - eftersom han ville ha saker som fanns i kvinnans lägenhet, som numera var avspärrad av polisen. Polisen blev dock misstänksam, skilde mannen och kvinnan åt, och när hon fick vara ifred för mannen släppte rädslan och hon började berätta.
Hela den otäcka historien är till synes klassiskt kvällstidningsstoff. Men i det här fallet får man alltså gå till utländsk media för att få en mer detaljerad information om det hela.
Man kan undra sig varför de stora media i Sverige har tagit upp ett så allvarligt och principiellt oroväckande fall på ett så knapphändigt sätt. Jag har en del funderingar kring detta, men jag avstår just nu från dessa. .
Tills vidare - de som är intresserade att veta mer kan ju klicka på länkarna ovan.
4 kommentarer:
Fallet har ändå rapporterats i en rad svenska tidningar, exempelvis Aftonbladet som 16 januari hade en artikel som på nätet ackompanjeras av ett bildspel med 29 bilder.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22097873.ab
Det blir nog mer i samband med rättegången som inleds i Stockholm 25 januari.
Det är som vanligt med svensk press: skydda förövarna!!
R
Gunnar
Ja, men det är ändå så pass lite att de flesta jag fått kontakt med inte ens hade läst en rad om det och inte visste om fallet alls. Det är lite anmärkningsvärt med tanke på att det blev känt redan tidigt i höst. Bildspelet har jag inte sett, men jag har sett notiser som legat undanskymt och varit svåra att hitta. När jag ska leta efter utförlig info om fallet är det MYCKET lättare att få det i utländsk media.
R
Ja, en sådan formulering kan ju te sig drastisk, men eftersom jag följt svensk medias rapportering om den typen av frågor sedan 1993, är jag beredd att hålla med dig. Det är inte alls på ett entydigt sätt, men det finns där som en underliggande, implicit, men ändå tydlig grundtendens. Det slår i och för olika vad gäller olika typer av övergrepp. Det blir extra tydligt när det gäller övergrepp mot barn, och än mer i vissa typer av organiserade övergrepp.
Tillägg.
Vill förtydliga till min förra kommentar. Jag tror inte det finns en tendens hos media att alltid skydda alla förövare, oberoende av kontexten. Men i många lägen finns det en tendens att gå in i en försvarsställning. Det märks exempelvis i behandlingen av ämnen som PAS, bortträngda minnen. och organiserade övergrepp. Favoritbilden av en förövare i media är nog en mer eller mindre förvirrad galning. Ju längre scenariorna kommer från denna stereotyp, ju mer tenderar olika typer av försvarsmekanismer att kopplas på.
Skicka en kommentar