Någon gång en söndag förra sommaren (2015) fick jag ett infall att gå till gudstjänsten vid den någorlunda näraliggande mormonkyrkan. Det var bara ett infall. Det är inte så långt att gå, det tar mindre än en halvtimme.
Det var andra gången jag varit där, första gången tror jag var i januari 2014. När jag kom dit denna gång var jag förberedd ungefär på hur det skulle vara.
Att jag var utomstående och inte anhängare såg nog alla på min klädsel. Män i kyrkan verkar alltid vara klädda i kavaj, skjorta och slips. Det var sannerligen inte jag.
När jag satt mig ner kom många fram och hälsade på mig. Det fanns en gemensam sak hos nästan alla som gjorde det. Med ett undantag var alla män.
Det fanns dock ett undantag, En kvinna kom fram och hälsade mycket vänligt på mig, och sade sig vara missionär. Hon kom från ett engelskspråkigt land, och hon var i Sverige för att missionera. Det är mycket konstigt att jag idag inte minns vilket engelskspråkigt land hon kom från, men det blir lite mer förståeligt av det som hände senare.
Senare, på kvällen samma dag, skulle jag gå till en busshållplats i Hovsjö. Jag valde att gå till en som låg lite längre bort, för att slippa stå och vänta så länge vid busshållplatsen. På vägen dit hörde jag någon säga "hej, vi har setts förut". Det var kvinnan från mormonkyrkan.
Hon såg lite road ut, och antydde att det nog var Guds vilja att vi träffats två gånger samma dag på olika platser. Jag utryckte ingen direkt åsikt om den saken, men gick med på att vi skulle utbyta mobilnummer.
Sedan gick hon iväg, men bara några minuter senare träffade jag henne igen. Det visade sig att hon gick på samma buss som jag, men vid den busshållplats som jag hade valt att inte gå till!
Så nu satt vi och pratade i kanske tio minuter, innan jag skulle gå av. Hon frågade bland annat om jag hade "Mormons bok" hemma och jag svarade ja. Då sa hon att jag borde be till Gud och fråga honom (jag skulle nog sagt "hen", men hon var nog mer gammaldags...) om Mormons bok var sann.
Det gick en dag till, och så plötsligt stötte jag märkligt nog på henne igen, på Köpmangatan i Södertälje, Då var hon i sällskap med två andra kvinnor, som båda två också visade sig vara missionärer. Det visade sig också att två av de tre missionärerna kom från USA, den tredje från ett annat engelskspråkigt land, så vitt jag minns Australien. Men när jag tänker på det idag minns jag faktiskt konstigt nog inte om den första kvinna jag mötte tillhörde, eller inte tillhörde, dem som kom från USA.
De talade ovanligt bra svenska för att ha läst språket en så kort tid. Men det var ändå lite irriterande, det blev ständiga missförstånd, så jag började mer och mer att, mot deras protester, övergå till engelska. Det ville de inte, för de ville öva på sin svenska. Men jag tyckte det var mer viktigt att vi kunde föra ett mer rationellt samtal.
När jag kom hem senare samma dag kom jag för mig att testa det lilla experiment som hade föreslagits mig. Inget hände först, men så plötsligt dök tanken upp i mitt huvud att Mormons bok skulle kunna vara sann i en annan dimension. Om det verkligen var Gud som hade kastat in den tanken i mitt huvud kan ju sedan förstås diskuteras. ;-)
Så en dag ringde det på mobilen. Det var de tre "systrarna", som de kallade sig, som ville att jag skulle träffa dem senare på kvällen i mormonkyrkan. Det var lördag, så det var inte några andra aktiviteter där.
Med viss tvekan åkte jag dit. Man kunde ta en buss direkt till kyrkan från Södertälje centrum. Så ungefär kl. 18 kom jag dit.
Där var de tre systrarna, men så vitt jag kunde se inga andra. De var alla tre ganska så unga, det verkade som att de hade sänts ut ungefär efter att de hade läst ut High School, eller nåt.
Vi satte oss ner runt ett bord, och de började fråga mig om vad jag tyckte om Mormons bok. Framförallt ville de veta om jag hade bett till Gud om Mormons bok var sann, och vad hen (mitt ord, alltså inte deras) hade svarat...
Jag sa att jag inte var så säker på att hen hade svarat alls, men att jag hade fått upp en tanke. Dvs att Mormons bok skulle kunna vara sann i en annan dimension. De blev mycket entusiastiska, och försökte övertyga mig om att det var Gud som hade svarat mig.
Det var nu inte så välbetänkt. Jag påpekade att om det verkligen var Gud som svarat var hen i så fall väldigt vag. För det första implicerar svaret faktiskt att Mormons bok inte är sann i denna dimension . För det andra säger det inte ens att den är sann i en annan dimension, utan att den skulle kunna vara det. De lät sig inte avskräckas, de tyckte att jag ändå skulle ta det som ett meddelande från Gud att jag kunde lita på Mormons bok.
Vi hade också en del diskussioner förutom det. Bland annat frågade jag hur det kunde komma sig att Mormons bok så klart, entydigt och hårt fördömer polygami, men att mormonkyrkan bara några årtionden senare ändå införde detsamma. Det svarade de inte på, men en av dem berättade att hon inte hade fått reda på att mormonerna någonsin hade tillämpat polygami förrän i tonåren. Hon hade växt upp i en mormonfamilj och det hade kommit som en chock när hon fick reda på detta. Hon hade dock bett till Gud, och hen hade försäkrat henne att det inte var några problem, och att hon kunde tro i alla fall. Det gjorde henne lugnare.
Sedan gick jag därifrån. De ringde mig några gånger senare, men efter ett tag slutade jag svara. Det kändes lite tråkigt, för de var trevliga. Men eftersom de inte kunde svara på frågor om deras lära, utan mest verkade försöka rekrytera genom att vara väldigt vänliga och trevliga, tyckte jag att det inte var någon större mening med att träffa dem mer...
Men jag undrar nu om det där med de andra dimensionerna . Om Max Tegmark har rätt i att det finns oändligt många universum skulle det kanske ändå kunna ligga något i det. Om vi har oändligt många universum (som kanske dessutom är krökta allihop, så de ligger i olika dimensioner) borde det kanske finnas sådana, där scenariet i Mormons bok skulle kunna vara sant?
På vår planet ser det ju inte ut att vara möjligt. I alla fall verkar ju påståendet i Mormons bok att USA:s urbefolkning bestod av landsflyktiga israeliter vara både klart och entydigt vederlagt av DNA-analyser... Men, vem vet, det skulle ju kunna finnas en planet nånstans i ett annat universum där både Israel och Amerika faktiskt existerat, men där de första invandrarna till Amerika just var israeliter.
Tanken svindlar. Eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
10 kommentarer:
Mormonkyrkan använder tydligen tjejer som missionärer i Sverige, men i allmänhet inte i andra länder, detta enligt Arlebrands bok (tror jag).
Själv är jag fascinerad och förbryllad över alla parallellerna mellan mormonismen och esoterismen, samt paralleller med den lokala folkmagins föreställningar.
Det finns förresten väldigt "sofistikerade"/apologetiska mormoner som hävdar att Mormons Bok bara handlar om en mindre del av Amerika, som arkeologerna ännu inte utforskat, men det håller knappast - nog är det indianer i allmänhet som åsyftas när Mormons Bok talar om "lamaniter".
Rent teoretiskt sett kan man dock tänka sig att israeliter nådde Amerika, men det finns inga bevis för det, åtminstone inga som är "officiellt" accepterade. På Wiki kan du läsa om Cyrus H Gordon, se särskilt stycket "Non-Traditional Viewpoints", plus lite länkar.
Om vi har tur (eller otur?) så kanske Mormons Bok är sann - i en väldigt liten del av denna dimensionen... ;-)
Tidlösa
Tja, vem vet.
Själv fick jag en märklig känsla av deja vu (!) när jag först läste (början av) Mormons bok för ungefär två år sedan. Möjligen kan det bero på att jag mellan sex och åtta års ålder bodde alldeles intill en nybyggd mormonkyrka, och att det mycket väl kan hända att jag som ovanligt frågvist barn kan ha hamnat i samtal med mormoner, som ev. gav mig en barnvänlig beskrivning av scenariot.
Dessutom var jag vid den åldern mycket intresserad av indianer och hade även fantasier om att bygga en båt för att åka till Amerika så att jag kunde få träffa just indianer. Så det är inte så konstigt att båtresan till Amerika i Mormons bok fascinerade mig och gav mig en aha-känsla. .
PS.
Mormonkyrkan utbildar kvinnliga missionärer, liksom de manliga ofta ganska så unga, och de gör det systematiskt, vad jag fattar. Det vore väldigt konstigt om just de kvinnliga missionärernas enda arbetsfält vore Sverige, medan de manliga åkte till alla andra länder.
Så jag misstänker att kvinnliga missionärer absolut sänds till andra länder än Sverige. Det är dock klart möjligt att "Latter Day Saints" endast skickar manliga missionärer till de länder där det ses som opassande att kvinnor är mycket aktiva i det offentliga livet.
And it came to pass... ;-)
Jo, fast enligt Arlebrand (om han nu var källan) så brukar de kvinnliga missionärerna mestadels ta hand om administrativa uppgifter på församlingarna, medan männen även arbetar "på riktigt" som missionärer, ute på fältet. Sverige är ett av de få undantagen, just för att kvinnor här spelar en så stor roll i det offentliga livet, så här har man valt att även låta dem missionera aktivt, för att inte verka alltför uppenbart patriarkala...
Har du förresten märkt hur arkaisk Mormons Bok låter? Mer arkaisk än 1917 års bibelöversättning.
Ja, jag minns det inte från Arlebrand, skulle vara intressant att se källan, vilken den än är.
Om Sverige är ett undantag, vilket det ju klart är, skulle det vara intressant att veta vilka de andra undantagen är.
Mormons bok (eller dess översättning, om man vill låta mer troende...) kanske var inspirerad av King James Bible.
Jo, men jag tänkte på den svenska översättningen, så då måste det väl bli Karl XII:s Bibel, i så fall.
Jag vet i och för sig inte om den är mycket mer arkaisk än 1917 års bibel. Jag uppfattade det inte riktigt så när jag läste den. Får väl sätta mig och jämföra dem nån gång.
... "just för att kvinnor här spelar en så stor roll i det offentliga livet, så här har man valt att även låta dem missionera aktivt, för att inte verka alltför uppenbart patriarkala"...
Det är kanske därför som på de två gudstjänsterna jag varit på, kvinnor i stort sett talat nästan exakt lika mycket som män på podiet? Och detta trots att de inte har kvinnliga präster. Det nämns heller inte vem av talarna som är präst eller inte, inte så jag hörde det i alla fall, så man får intryck av jämställdhet.
Dessutom på den andra predikningar talades just om jämställdhet. Man sade att kvinnor är exakt lika viktiga som män, och nämnde att Maria Magdalena var den första lärjunge som fick se den uppståndne Jesus. Därmed tog man i denna stridsfråga ställning mot Lukasevangeliet och för de andra evangelierna....
Om att jesu kristi kyrka bara skulle ha kvinnliga missionärer i sverige stämmer inte. Jag är inte mormon men har haft mycket kontakt med kyrkan här och i USA och majoriteten av missionärerna i världen och i sverige än män. Det måste varit en slumpa att just ni sett flest kvinnliga missionärer. Det enda stället där de har lite fler kvinnliga missionärer än manliga är vid besökscentrum vid templet i salt lake city.
Ingen har sagt att de "bara" använder kvinnliga missionärer i Sverige. Poängen var att de ÖVERHUVUDTAGET i Sverige använder kvinnliga missionärer i utåtriktad verksamhet. vilket de enligt Tidlösa inte gör i andra länder.
Skicka en kommentar