Det finns något obehagligt som är kopplat till att att nätet för många blivit främsta kommunikationsform. Det sägs att man blir vänner på nätet, men det är tyvärr också sant att man lätt blir ovänner där också. Genom typer av mekanismer och en sorts av dynamik som inte finns på samma sätt i livet utanför datorvärlden. .
När det mesta i relationsväg med andra människor var IRL eller telefon, kunde man se den andras ansikte, eller åtminstone höra rösten, vid i stort sett alla kontakter i realtid. Det innebar att det fanns signaler som kunde stoppa en, reflektera, innan man gjorde något som kunde leda till fiendskap, brutna relationer, och/eller allmän misstro.
Men det finns det inte på samma sätt på nätet. Man kan bli veritabla fiender, eller alla fall sluta att vara vänner, bara för att man läser ord skrivna på en dator. Man ser inte ensiktet, hör inte rösten, man ser bara orden och kan blir oreflekterat arg och misstänksam på ett sätt man inte skulle bli om man såg eller hörde den andra IRL.
Därför tror jag att en helt ny typ av tragiska händelsekedjor är kopplad till att nätet för många är det främsta kommunikationsmedlet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar