I går vilade jag lite efter att ha haft vinterkräksjukan. Då råkade jag somna med kläderna på.
Sedan vaknade jag efter några timmar. När jag vaknade hade jag denna sång från 1968 i mitt huvud. Jag har ingen aning om varför.
Lyssna och titta gärna på musikvideon från You Tube-länken ovan. Tremeloes verkar i alla fall ha haft riktigt roligt när de gjorde den....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
8 kommentarer:
1968. Vad gammal du verkar;-)
Jag fyllde 60 den 31 december. Tiden går snabbt. Alltför snabbt.
Själv fyllde man 38 den 29:e december. Otrevligt med kräksjukan, hoppas det är bättre nu.
Men Erik - tack för en jätteintressant blogg. Du får stå ut med mig här!
Kräksjuka är något man vet går över mycket snart. Därför bryr jag mig inte när jag får den. Att däremot veta att man nyss fyllt 60 när man hellre skulle vilja fylla 16, är tyvärr inget som går över. ;-)
Helt ärligt Erik! Skulle du verkligen vilja fylla 16 år igen? :-)
Jag är född på "det glada 60-talet" och är sålunda inte heller 16 år men jag kan ju säga direkt att jag absolut inte skulle vilja 16 år i den här världen. Självklart skulle jag vilja vara för evigt ung och frisk och allt det där men inte tonåring.
Jag var nog tonåring under rätt årtionden tror jag :-)
"Silence is golden" är nog min favorit med det band som i början frontades av Brian Poole ...
Måste få in några rader till om bandet. "Helule helule" var väl ingen höjdare men "Even the bad times are good" är jag lite svag för. Kanske en låt för alla finansministrar att nynna på.
"Silence is golden" hette f ö på
svenska "Små ord av kärlek" och framfördes av Country Four. Mycket sentiment där och det är väl det jag uppskattar.
Av någon anledning gillade jag "Suddenly you love me" bäst, i alla fall....
Skicka en kommentar