En av de mest märkligaste drömmar jag någonsin har haft var nog nedanstående från hösten 1972. Den blandade skräck för en kosmisk katastrof med vänsterpolemik - på ett nästan hejdlöst sätt.
Jag och Gunnar W /då liksom jag politiskt aktiv i den trotskistiska smågruppen RMF, numera mer känd för sina böcker om bland annat Palmemordet/ står och tittar ut mot ett stort landskap. Plötligt tycker jag att jag ser några konstigheter på solens yta. Solen håller just på att gå ner, men dess yta ser plötsligt inte ut som vanligt.
Jag säger att det bådar illa. Solen kommer troligen snart att börja expandera. Den kanske rent av kommer att bli en supernova.
Gunnar avfärdar det som ovanligt absurda fantasier. Solen går sakta ner, och den hamnar under horisonten.
Men så ser vi hur skogen vid horisonten plötligt börjar brinna. Jag säger att det visar att jag har rätt, nu har den slutliga undergången kommit. Gunnar säger: "Nej, så kan det inte vara, det är säkert bara Förbundet Kommunist som har varit framme nu igen".* Jag tycker att det verkar osannolikt att FK verkligen ligger bakom den enorma skogsbranden, och invänder lite vagt att det inte verkar så troligt.
I nästa sekund ser vi hur solen plötsligt växer och täcker större delen av himlavalvet. Då inser även Gunnar att jordens undergång har kommit, och att Förbundet Kommunist den här gången nog var helt oskyldiga...
Jag vaknar med en känsla av skräck.
-----------------------------------------------------------
* Gunnar ogillade nämligen kraftigt Förbundet Kommunist, som han ansåg var en närmast löjlig grupp, som kombinerade en ständig politisk vacklan, med en form av närmast outhärdlig akademisk arrogans. En åsikt som jag nog i stort sett delade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
23 kommentarer:
Fantastiskt att du kommer ihåg drömmen så väl. Egentligen skulle man skriva ner sina drömmar. Oftast går de ju att härleda till något som har hänt. Själv hade jag en fasansfull dröm efter att ha läst hopnitisören av Keppler. Däremot väcktes mitt intresse för hypnos och bortträngda minnen i och med den boken. Man kanske skulle utbilda sig till hypnotisör trots allt :-)
Hej igen, Inget som har med drömmar att göra och hoppas att det är okej att jag berättar detta som har hänt i verkligheten.
Efter terrordåden i Paris, chockad som man var, tänkte jag att nä nu jäklar ska jag ge SD en chans.
Var inne på avpixlat och Snaphanen i ca fyra dagar och efter det började min kropp kännas tung, tyckte inte riktigt något var kul längre.
Sen åkte jag taxi med både en chaufför från Eritrea och Ugnada och där och då bestämde jag mig: Aldrig att jag kommer att bli invandrarfientlig. Dessa underbara, snälla och omtänksamma människor som tillfört så mycket till mitt land Sverige. Och som på grund av språkförbistringar och annan hudfärg redan befinner sig i underläge. Det är inte min stil att slå på någon som redan ligger ner.
På ett sätt var de där dagarna på Avpixlat och Snaphanen som en dröm. Tittar man på kommentatorfälten och mot bakgrund av att nästan en miljon svenskar röstar på SD, så inser jag att det finns en miljon människor som jag aldrig skulle kunna äta middag med!
Erik... jag blev så glad! upptäckte att jag kan skriva inlägg på mitt eget googlekonto. Har precis författat ett inlägg om hatet mot våra äldre.
Bra att jag upptäckte den funktionen så jag slipper terrorisera dig och Antonsson med mina inlägg.
Kram
Erik!
Försök få tag i Hemmets Veckotidning nr 6 som är ute nu. I den berättar Börje Salming att han förträngde minnet av sin pappa som dog när han var liten - och att han var tvungen att få proffshjälp som vuxen för att ta fram dem. En ofarlig berättelse som ingen kan förlöjliga men som stärker vår uppfattning.
Ann-Charlotte
Du har ju inte alls terroriserat, Visserligen svarar jag inte alltid jämt på alla kommentarer, men dina kommentarer har ju ökat aktiviteten här en del, och det är roligt. :-)
Monica
Tack för tipset, ska försöka få tag i den.
Ann-Charlotte igen
Ja, varje gång jag tittat på Avpixlat har jag mått illa, och sedan har det väl tagit minst en till månad tills jag jag sett på den nästa gång.
Om man skriver ner drömmar brukar man minnas fler. När jag var tonåring brukade jag både skriva ner drömmar och spela in en del av dem på band. Men tyvärr har både banden och det nedskrivna kommit bort sen dess.
Tack snälla gulliga Erik och bra att du inte tycker att jag terroriserar dig:-) Jag är så glad för att jag hittade din blogg. Du skriver genomtänkta och eftertänksamma inlägg som verkligen får en att tänka till. Sen är du alltid vänlig och respektfull i tonen. Jag uppskattar sådana människor numera, något oerhört. Hoppas du har en fin eftermiddag.
För er som tror på bortträngda minnen: Som jag redan sagt här är jag varken troende eller förnekare men detta är väl det Monica pratar om. En bit ur intervju med Börje Salming.
"Vad kunde Mullingstorp hjälpa dig med egentligen?
– Det viktigaste var att jag plötsligt kunde minnas min pappa. Han dog i en olycka i gruvan i Kiruna när jag var fem år. Jag antar att det var så smärtsamt för en femåring att jag snabbt förträngde allt som hade med honom att göra, säger han.
Börje Salming gjorde den så kallade födelseövningen på Mullingstorp. I samband med den fick han fatt i minnena runt pappan.
– Jag såg pappa framför mig. Han höll om mig och kramade mig. Plötsligt mindes jag massor av saker jag gjort med pappa. Det var en fantastisk känsla. Jag fick tillbaka all längtan efter närhet och kramar, säger Börje Salming."
Fantastisk dröm, och särskilt kul med den smått absurda roll som jag spelar förstås.
Det känns inte så dumt att figurera i en god väns intressanta drömvärld. Jag associerar till den mycket unge Bob Dylans "Talkin' World War III Blues", där han berättar om en dröm som i likhet med din, Erik, har ett undergångsmotiv. Han vandrar omkring ensam efter tredje världskriget. När han berättar om drömmen för en psykiater säger denne att han drömt samma sak, men då var det han som var den ensamme överlevande.
Dylans slutord till lyssnarna blir “I’ll let you be in my dreams if I can be in yours”.
Det är, tycker jag, ett rätt fint formulerat humanistiskt budskap.
Har ni tänkt på att det är värsta mobbingen som pågår mot Van der Kvast? Stackarn.
Ann-Charlotte 13.35
:-)
Ann-Charlotte 14.19
Ja, verkligen....
Gunnar
:-)
Kul Erik att du skriver igen. Tänkte ett tag där, att vad sjutton har hänt med Erik. Saknade dig. Har inte så lite panik, träffade en man idag, som var trevlig men nu vill han träffa mig. Tyvärr litar jag inte på män längre så jag svarade aldrig på hans SMS eller inbjudan. Hoppas att han inte skriver något mer. Samtidigt kan till och med jag, som skulle kunna ingå i en celibatrörelse, tycka att det är trevligt att bli lite uppvaktad. Men tyvärr är den enda känslan jag har rädsla... Lite sorgligt är det allt för jag vet att andra människor säger att livet har mycket att erbjuda! Tänk om jag kunde förstå det själv!
Ann-Charlotte
Jag tillhör inte de som vill vara på nätet hela tiden,. därför kan det till och från bli både korta och långa uppehåll.
Det innebär inte att jag har försvunnit, eller så....
:-)
Bra att du inte försvunnit, försvann eller kommer att försvinna.
Vi Solnabor är rätt konstiga människor.
:-)
Ann-Charlotte
Det stämmer kanske för jag var Solnabo mellan 1987 och 2006.
;-)
Erik, hahaha!
Jag kanske har berättat detta tidigare, men jag har också haft en vänster-sekteristisk dröm. Den gick ut på att jag och Trotskij satt i mina föräldrars vardagsrum och grälade om begreppet "degenererad arbetarstat". Jag argumenterade för att Sovjet var ett exempel på "byråkratisk kollektivism"! Trotskij såg betydligt yngre ut än han gjorde på 30-talet, jag tror han var bolsjevikkomissarie i drömmen...
Jag minns att jag vann debatten, men tyvärr inte med vilket argument, HA HA HA.
Erik, nu är det meningen att du tokroligt skall svara "IN YOUR DREAMS att du vann en debatt med den store Trotskij". :D
Tidlösa
Nä, det enda jag tänker svara är väl att det inte är någon nyhet. Se https://www.blogger.com/comment.g?blogID=5978248756669811485&postID=6459682489509889507
Där kallar du det för din konstigaste dröm. Är verkligen dina drömmar i övrigt så vardagliga? :-)
Själv har jag aldrig (så vitt jag minns) drömt om Trotskij i hela mitt liv. Däremot om Enver Hodja och om Tom Gustafsson.
PS, Vill tillägga att drömmen om Enver Hodja var en sällsynt ruggig mardröm. Jag drömde den (tror jag) 1983 och den handlade om att jag varit turist i Albanien och råkat säga något negativt om Hodja.
Jag togs upp till Hodja och han sade ungefär: "Du ska inte tro att du är i Sovjetunionen. Där skulle du kunna sagt nästan vad som helst., och det värsta som skulle kunnat hänt vore att du fick en varning. Men här är det inte så enkelt. Vi är tvungen att släppa dig för att undvika incidenter med Sverige, men du ska veta att vår säkerhetstjänst har sektioner i alla länder, även det land där du kommer frän. Och en dag, när du minst anar det, kommer den att slå till. Nåväl, du kan gå nu".
Jag vaknade nog inte direkt med en känsla av stor entusiasm för det socialistiska uppbygget i Albanien....
PPS.
En anledning till att jag drömde denna dröm just då kan ha varit att jag ett tag innan hade läst om det allmänna valet i Albanien. Där hade det rapporterats att endast en person röstade mot den officiella listan. Inte en procent, inte en promille - utan en ynka person.
Jag skrev faktiskt en syrlig artikel om saken i Socialstiskt Perspektiv, illustrerad med en sliskig bild två Albanienturister jag kände tagit på ett museum i Tirana. Den föreställde en målning eller ett foto av Enver Hodjas födelsedag, där man ser hur han uppvaktades av en massa barn från Albanien.
Det var ett tag efter att denna min ganska elaka Albanienartikel publicerats som jag drömde drömmen...
Skicka en kommentar