När Fredrik Reinfeldt...

...för en gångs skull (!!) säger något vettigt kastar sig alla över honom. Ja, nästan alla, och i de stora medierna i bokstavlig mening alla.

Ungefär som man sjunger på födelsedagar i en känd engelsk sång : "And so say all of us"...

Vad sa han nu som var så hemskt? Jo, detta: ”Det är i någon mån förståeligt att Ryssland agerar på en rysk minoritets oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar.”

Då kommer den ene efter den andre fram och säger att ryssarna i Ukraina inte har någon anledning till oro. Och att det följaktligen inte heller finns någon oro bland ryssarna där.

Att ett antiryskt nazistparti, med broderpartiförbindelser med Svenskarnas Parti (alltså inte Sverigedemokraterna, utan det öppet nazistiska SvP!) sitter i Ukrainas regering är väl inget för ryssar i Ukraina att oroa sig för. Att detta parti, liksom deras "bröder" i SvP, hyllar en viss Adolf Hitler, som den 22 juni 1941 startade ett krig mot Sovjet, där miljoner och åter miljoner ryssar dödades är väl heller inget att bry sig om. Eller?

Att man i var och varannan tidning kan läsa intervjuer med "oroade" ryssar i Ukraina har väl heller inget med saken att göra. Eller?

So what? - vi vet ju alla att det inte finns någon rysk oro. End of story.
------------------------------------------------------------------
TILLÄGG 5/3
Som en frisk fläkt i den unkna "debatten" om Ukraina i de stora medierna kommer nu Åsa Linderborgs artikel  i Aftonbladet idag . Läs den gärna. Det är den värd.