fredag 14 mars 2014

Med Stalin som Gud

Har just läst ut Magnus Utviks bok Med Stalin som Gud. Den handlar om författarens tre år som aktivist i den Albanientrogna organisationen SKF (m-l), som efter ett tag bytte namn till KPS. Den första beteckningen står för Sveriges Kommunistiaka Förbund (marxist-leninisterna). Den andra för det namn organisationen tog 1981, Kommunistiska Partiet i Sverige.

Jag började läsningen med en del fördomar, eftersom jag känner en f.d. medlem i KPS som inte anser att boken ger en rättvisande bild av organisationen.

Men efter att ha läst den är mitt intryck av boken ändå ganska positivt. Av vad jag vet om KPS (och det är ändå en del) tycker jag att boken verkar hederlig, och ger en någorlunda rättvisande bild av organisationen - eller sekten. Den demoniserar inte, den ger en ganska rimlig bild av en (som jag tyckte redan när jag stötte på dem i tidigt 80-tal) alldeles ovanligt träig stalinistsekt.

Det var på något sätt så att jag redan då upplevde KPS, inte bara som träiga, utan som alldeles ovanligt verklighetsfrämmande. Jag menar, så här i efterhand kan jag förstå varför människor i tidigt 70-tal kunde bli maoister och gå med i KFML. Då kunde jag inte förstå det, men så här i efterhand kan jag det.

Men att gå med i en Enver Hoxha-sekt i tidigt åttiotal (eller ens i sent sjuttiotal) var faktiskt något helt annat. Det var endast möjligt med hjälp av extrema skygglappar, och en medveten strävan att undvika att ta del av information som ändå var väldigt lätt att få tag i.

Det gjorde ändå Utvik till sist - 1984 vågade han gå in i en trotskistisk bokhandel och köpa Kenth-Åke Anderssons Lögnens renässans. Sedan tog det inte lång tid innan han blev utkastad - utan att ens ha varit fullvärdig medlem.

Jag kan alltså förstå dem som i sent sextiotal och tidigt sjuttiotal blev entusiastiska över kulturrevolutionen i Kina. Jag blev det aldrig, men idag kan jag som sagt förstå de som blev det. Det var för många lätt att bortse från mer obehagliga fakta om Kina. Dessutom gjorde KFML stor nytta i olika typer av frontarbete, i en för en så pass liten vänstergrupp ganska så bred skala.

Det gjorde inte KPS. Deras stalinism var inte en biprodukt man måste svälja ned med det andra. Den var för KPS central, doktrinär, och man fick läsa sig till den. Bara man samtidigt konsekvent undvek att läsa en del annat, var det uppenbarligen en möjlighet, för en del.

Även om jag personligen har ungefär lika svårt att förstå att någon kunde anamma det svårsmälta Hoxha-Stalin-paketet som jag idag riktigt kan svälja att någon kan gå med i Jehovas Vittnen.

31 kommentarer:

Anonym sa...

Kamrat Envers efternamn stavas Hoxha. Trotskist! :-P

Erik Rodenborg sa...

Jo, det är sant. men det uttalas som Hodja - och jag trodde att Hodja var en godtagen alternativ stavning. Men efter att kollat lite på nätet ser jag att den är EXTREMT ovanlig.

Så jag har ändrat det till Hoxha nu.

Erik Rodenborg sa...

Det bör påpekas att boken bygger på personliga minnen från en person som aldrig blev fullvärdig medlem.. Han var utanför en hel del av det som hände och därför finns det en del sakfel.

Ett exempel. Påståendet att "Henrik" uteslöts för att han kritiserade Albaniens stöd till Khomeini, stämmer inte. KPS-ledningen kritiserade själva Albaniens stöd till Khomeini.

"Henrik" uteslöts för att han hade en mer övergripande kritik av Albanien. Hans egen utbrytargrupp inledde snart ett samarbete med amerikanska MLP (numera Communist Voice) som bröt med både Albanien och Stalin, men bibehöll en ml-retorik.

Tidlösa sa...

Jag tycker att boken är tråkig. Jag letade förgäves efter ett kapitel med rubriken "Till frågan om KFV:s hushållsgris". :D

Tidlösa sa...

Jag är förresten rätt så kritisk till den där boken, men jag väljer att undvika den debatten på nätet...

Här kommer dock en märklig anekdot. När jag cirka 1990 snackade med Anders Persson, förnekade han bestämt att Henrik blivit utesluten. Kamrat Anders påstod att denne lämnat KPS frivilligt! "Henrik...det var en schysst kille. Var med oss en gång i tiden". Så sade han faktiskt. (Fast han använde ju Henriks riktiga förnamn, förstås.)

Det betyder att det för närvarande finns FYRA olika versioner av varför "renegaten Henrik" lämnade KPS. Henriks version i Utviks bok, Lars´ version i samma bok, Perssons version i samtalet med Tant Tidlösa (som då var Fröken) och den "sanna" versionen i ditt inlägg här ovan...

Suck.

Men okej, det är väl poänglöst att gräla om detta 30 år i efterskott. Jag stödde nämligen inte heller KPS eller Hodjas Albanien, även om jag nog tyckte att 80-talets SKP och KPML(r) faktiskt lät ÄNNU värre...

Which sez a lot.

Tidlösa sa...

Till frågan om Tidlösas småborgerliga sorglöshet... ;-)

Erik Rodenborg sa...

..."även om jag nog tyckte att 80-talets SKP och KPML(r) faktiskt lät ÄNNU värre"...

Men SKP (ml) /SKA kunde ibland låta riktigt sympatiska.... faktiskt.

Erik Rodenborg sa...

"Henriks version i Utviks bok" verkar mest ha varit ett sätt att slippa diskutera vad det verkligen handlade om. För om han hade gjort det skulle han ha blivit tvungen att fördjupa sig i MLP-kopplingen, och den (partiella) tredje perioden-stalinism som i Sverige efter ett tag utvecklades till "trotskism"....

Eftersom "Henrik" idag verkar vara vare sig speciellt vänster eller ens speciellt politisk valde han väl en kort och grovt missvisande version som gjorde att han slapp diskutera subtiliteterna i sin dåvarande linje.

Tidlösa sa...

Jo, SKA var ju ett slags "maoister med mänskligt ansikte", eller ett slags SP-version av maoismen. Om du förstår vad jag menar. De lät väldigt renläriga i början, men devolverade senare. Jag minns att SKA stödde Fältbiologerna!

Samtidigt hade de ju vissa problematiska ståndpunkter också, som stöd till den så kallade motståndsrörelsen i Afghanistan, och en sekterism i valen. Jag tror att de blankröstade.

Två roliga detaljer med SKA. I ett nummer av deras tidning (som faktiskt hade det pompösa namnet Kommunistiska Arbetartidningen) fanns det ett bildmontage som föreställde Enver Hoxa. Hoxha sålde KPS´ tidning Kommunisten!

I ett annat nummer tror jag att SKA uttalade stöd till Tibets självständighet. Lite pikant med en maoistgrupp som stödde Tibet, fast rätt så logiskt, eftersom SKA ju menade att Kina blivit kapitalistiskt...

SKA påstod i ett nummer att konkurrenten SKP faktiskt krävt i Gnistan att SKA borde åsiktsregistreras och förbjudas?!

Erik Rodenborg sa...

Samtidigt hade SKP (m-l) /SKA en mer positiv syn på kvinnokampen än SKP. Så vitt jag fattar så tog också flera av de mest aktiva i Kvinnofronten ställning för SKP (m-l) mot SKP 1980.

Fast å andra sidan - om man ska leta efter de värsta av SKA:s ställningstaganden så stödde dom väl Pol Pot, så vitt jag minns. Detsamma verkar gälla Kvinnofronten på ett tidigt stadium, I ett av de första numren av deras tidning kan man se resonemanget att det är viktigt att just kvinnor måste bli aktiva och spela en viktig roll i kampen mot Vietnams ockupation av Kambodja.

"Kvinnor för fred" brukade säga att just kvinnor spelade en viktig roll i kampen för fred. Det kan man förstå, men kanske inte riktigt på samma sätt att just kvinnor måste spela en viktig roll i kampen för Pol Pot! :-(

Men från och med 1984 (cirka) tonas den maoistiska retoriken snabbt ner i Kvinnofronten, och idag finns det knappast ett spår av den (möjligen kan det finnas några språkliga rester nånstans, men inte ens det har jag upptäckt).

Idag tycker jag faktiskt att de är mycket sympatiska. Och jag måste också bekänna att jag faktiskt gillar Kvinnofronten - på Facebook! :-)

Tidlösa sa...

SKA splittrades i mitten av 1980-talet, då många inom Kvinnofronten hoppade av. Utbrytarna ansåg att fronterna var viktigare än partiet, och verkar inte ha grundat en egen organisation.

Rolig anekdot: när jag och Vår Gemensamme Vän gick till ett möte med Folkaktionen mot Pornografi på 1990-talet, träffade vi två medlemmar av Kvinnofronten. Vår vän berättade senare roat att en av dem "hade rykte om sig att vara mer maoistisk". Han verkade oerhört road av maoister, och berättade ständigt roliga anekdoter om dem. Jag har alltid varit betydligt mindre road av dem, kan jag ju säga...

Det där med Pol Pot glömde jag visst. Ja, det stämmer. Både det och Afghanistan var ju typiska maoistiska ståndpunkter. Samtidigt hade SKA kommit fram till att båda supermakterna var lika farliga, en förbättring jämfört med SKP:s ståndpunkt.

Roligaste numret av Kommunistiska Arbetartidningen har en stor skog på framsidan, texten "Rädda Hansta" och Fältbiologernas symbol! Jag *tror* att framsidan ser ut så, i vart fall. Man undrar vad eventuella fältbiologer tyckte när de såg den, ha ha.

Erik Rodenborg sa...

Road vill jag inte säga att jag är, men så där retroaktivt är jag som sagt mer fascinerad av maoisterna än jag var då. Jag börjar lite förstå hur de tänkte, tror jag. Då verkade de helt obegripliga.

SKA var på det tidiga åttiotalet på sätt och vis de som fanns kvar som mest liknade KFML låt oss säga 1971 än vad de andra spillrorna gjorde vid samma tid. Samtidigt var de mer demokratiska och mindre stalinistiska än vad KFML var 71.

Kvinnofronten utmärkte sig av att de aktivt och ganska militant vågade försvara Eva Lundgren och ROKS när bråken om dem startade 1993-94 (det kom ju en repris av dessa 2005, efter Evin Rubars "Könskriget". ) Det ska de ha all heder av, jag tror inte att Grupp 8 skulle ha vågat det på samma sätt, om de hade funnits då.

Ja, jag får väl gå till KB och läsa igenom Kommunistiska Arbetartidningen (jag läste igenom Kvinnofronten där för några månader sedan).

Erik Rodenborg sa...

PS. Till de andra spillrorna räknar jag då såväl SKP, (r)arna som KPS, även om de två sista inte längre var maoister.

De var ändå alla rester av ml-rörelsen. Och av dessa rester var nog SKA de enda som var uthärdliga.

Erik Rodenborg sa...

PPS.

Har talat lite med VGV (alltså AG) och han hade en hel del kritik mot Utviks bok. Bland annat tycke han att bilden av Anders Persson var karikatyrartad. Däremot menade han att bilden av "Henriks" uteslutning var mer rättvisande än jag beskrev den. KPS stödde inte Albaniens Iranlinje men de höll den öppna kritiken mot Albanien intern. De skrev andra saker om Iran än Albanien men de var emot att man offentligt skulle fördöma Albaniens linje, vilket "Henrik" gjorde.

För övrigt höll han med om att SKA var den mest sympatiska av ml-grupperna på 80-talet!

Tidlösa sa...

Det beror på att han själv skrev i deras tidning, och samarbetade med dem. :-)

Det där med KPS stämmer. De tillhörde en slags hemlig dissidentgrupp inom den pro-albanska världsrörelsen, Teori och Praktik, som kritiserade Hoxhas utrikespolitik på vissa punkter, men valde att hålla kritiken internt. Albanerna själva kände givetvis till den.

Jag tyckte annars att ML-grupperna var "uthärdliga" i ungefär denna ordning: SKA, MLF, KPS, SKP, KPML(r). Faktum är att jag alltid tyckt att "glappet" gick mellan SKA-MLF-KPS och SKP-KPML(r), snarare än mellan SKA-MLF och KPS-SKP-KPML(r).

Märkligt. Det skulle AG också säga... Hmmm...

Näe, måste läsa lite Steiner tror jag! :D

Erik Rodenborg sa...

Jag skrev
"För övrigt höll han med om att SKA var den mest sympatiska av ml-grupperna på 80-talet!"

Du skrev .
"Det beror på att han själv skrev i deras tidning, och samarbetade med dem. :-)"

Jag tror du missuppfattar. "Han" syftar på AG, och vad jag vet skrev han aldrig i SKA:s tidning, eller?

Erik Rodenborg sa...

PS.

AG menade förresten att SKA:s stöd till "Demokratiska Kampuchea" inte var lika klart som SKP:s. Och jag har också intrycket att SKA mer fokuserade på ett principstöd till "nationellt självbestämmande" än till Pol Pot i sig.

Där hade de också fel, (rätten till nationellt självbestämmande upphör enligt mig när landets regering börjar utrota sin egen befolkning!) men det är väl ändå bättre än ett ideologiskt stöd till Pol Pot!

Erik Rodenborg sa...

"Jag tyckte annars att ML-grupperna var "uthärdliga" i ungefär denna ordning: SKA, MLF, KPS, SKP, KPML(r)"

MLF? Syftar du på AG:s MLF? Men det var ju en ml-grupp endast till namnet. De var ju cliffiter, och när de sen gick till Kofi, eller de nu hette, blev de ju FRP?

Erik Rodenborg sa...

" Faktum är att jag alltid tyckt att "glappet" gick mellan SKA-MLF-KPS och SKP-KPML(r), snarare än mellan SKA-MLF och KPS-SKP-KPML(r). "

Nja, jag tycker nog inte att KPS var så uthärdliga, och MLF var ingen ml-grupp.

Fast det FANNS en ml-grupp som hette MLF 1972, och de var INTE uthärdliga....

Erik Rodenborg sa...

Men OK, när de hette NKF var de på sätt och vis en ml-grupp. Men när de bytte namn till MLF var de redan cliffiter, vilket är mitt "fel". Jag lånade ju ut Tony Cliffs "State capitalism in Russia" till AG, och fattade nog inte vad jag ställde till med.

Tidlösa sa...

Jag menar NKF, alltså när de stödde MLP.

70-talets MLF, det var ju Gustafsson och Wickman, LOL! "Om detta är vänstern, hur i hela fridens namn ser då mitten och högern ut?". Som Lögnens Renässans sarkastiskt uttryckte saken om deras "vänsterlinje" i förhållande till KFLM-ledningen.

Apropå SKA, fråga AG så får du se... ;-)

Det du säger om SKA och Pol Pot kan stämma. SKA accepterade inte att det skulle ha skett ett folkmord i Kampuchea, men de verkade inte lika vulgära i sitt stöd till landet, inget "Jan Myrdal åkte ju dit och fick rida på en elefant, och bondekrig brukar ju vara blodiga".

Jag glömde förresten MLK. Fast de var ju rätt så komiska, med sitt stöd till svensk potatis och Nordiska Rådet... En klassiker. De hör liksom inte ens hemma i en seriös diskussion, åtminstone inte "sena" MLK.

Tidlösa sa...

Näääää....är det *ditt* fel alltihop. Oh nooooooo, all this time..... :-0

:D

Erik Rodenborg sa...

För de som läser detta meningsutbyte och inte vet något i förväg ligger nog ordet "bokstavsvänster" på tungan.... ;-)

Tidlösa sa...

Visste du förresten att KPS samarbetade med en trotskistgrupp? :-0

Fan, Utvik, intervjua mig om du nånsin skriver en uppföljare... I know the full story, and I wasn´t even there!

Skrämmande. Egenligen.

Erik Rodenborg sa...

Vilken trotskistgrupp?

Tidlösa sa...

SRAF.

Tidlösa sa...

Jag borde förstås ha hållit dig på halster och sagt "Sök och du skola finna", eller något sådant.

Det handlade inte om "samarbete" i vanlig mening. Tydligen hade SRAF skickat in en kille i FOS, KPS´ fackliga frontgrupp. Han höll en låg profil och KPS lät honom konstigt nog hållas.

SRAF lät nästan ultravänstra, men deras anti-stalinism borde ju ha stoppat dem från att ens nosa på något som hade med KPS att göra. Fast vänstergrupper gör ju ofta konstiga saker, eller agerar tvärsemot vad de säger i sina tidningar...

Tidlösa sa...

Fast i viss mån kan man faktiskt säga "försök till samarbete" (från SRAF:s sida), eftersom SRAF-aren tydligen höll inlägg och gjorde konkreta förslag på FOS-mötena, dock mindre bombastiska än de som stod att läsa i "Proletär Offensiv", SRAF:s tidning. Jag vet inte om han någonsin fick igenom förslagen...

Erik Rodenborg sa...

När man läste Proletär Offensiv (den hette väl något annat innan, vad var det?) fick man ofta ungefär samma känsla som när man läste en tredje perioden-stalinistisk tidning. Så samarbetet med KPS var ju inte så ologiskt.

För övrigt är numera Adam R en framgångsrik småkapitalist i Polen. Såg en intervju med honom i någon dagstidning för några år sedan.

Tidlösa sa...

Röda Fanan, tror jag. Då hette gruppen dessutom RAF. En liiiite märklig förkortning, just på 70-talet...

Erik Rodenborg sa...

Ja, att förkortningen var märklig insåg nog alla utom de själva.

Apropå bortträngning - ett personligt exempel

Jag har ett exempel på vad som definitivt måste vara något sådant,  från småskolan. Det handlar inte om ett fruktansvärt trauma, men något ...