När jag var barn hade jag nästan jämt ångest. Den varade dag och natt.
Det var värst på kvällar och nätter. Under en lång period bad jag till Gud varje kväll att ingen skulle komma in på natten och skada mig.
Och nätterna var också fyllda med mardrömmar. De kunde handla om att gå vilse i underjordiska tunnlar, fyllda med ormar och häxor - eller skräckdrömmar om att bli förgiftad av en anilinpenna (jag hade hört att sådana var giftiga).
Därför bad jag varje kväll också till Gud att jag inte heller skulle få mardrömmar.
Jag var hela tiden rädd för att något akut hemskt skulle hända mig. Jag var rädd för att dö på natten, jag var rädd för att skadas på natten. Och jag kände sorg över saker jag inte visste vad det var, och jag föraktade mig själv utan att veta varför.
Så fort lampan släcktes på kvällen kom skräckbilderna. Så varje kväll förde jag en bitter kamp för att få ha en lampa tänd på natten, vilket jag ofta inte fick ändå. Det var under många år en evig strid.*
I mörkret kunde jag se lysande masker. Jag kunde plötsligt få skräckbilder av att bocken Bruse skulle komma in och stånga mig, och det skulle göra jätteont.
Jag var rädd för något. Men då hade jag inga medvetna minnen av vad det var för något som jag hela tiden var rädd för. Men något var det. Och detta något var ju uppenbarligen... bortträngt,
Fast nej, det sista får jag inte säga. Den där Josefsson har ju berättat för alla att bortträngning inte finns. Så enligt honom minns ju man allt otäckt som har hänt en - och man minns det HELA tiden.
Om denne underlige Josefsson läser detta kan han gärna få komma upp med en teori om vad det var som jag alltid var rädd för som barn. Eftersom man alltså alltid minns allt traumatiskt som har hänt, måste det ju det vara något helt grundlöst och ogripbart som jag ständigt var rädd för.
Frågan är då bara vad - och varför...
-------------------------------------------------
*När jag fick ett eget rum i maj 1968 ändrades detta radikalt . Från och med då lät jag taklampan vara tänd på natten. Varje natt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
11 kommentarer:
http://www.youtube.com/watch?v=sXatoCG13tw
Jag tror inte på honom lr någon av alla dessa pajasar som utnämner sig till experter över något de med kristallklar tydlighet inte behärskar. Alla normala människor vet att vi förtränger, glömmer, gömmer och disassocierar för att överleva. Det kanske är dessa experters egen ångest de själva inte vill ha svar på? Eller den verklighet som de glömda minnena kan visa på? Vilket som är det en tragisk retorik som går ut över människor som redan farit illa.
Det intressanta är att det är enbart traumatiska minnen som vissa anser att man inte kan tränga bort. Glada, bortträngda minnen ifrågasätter man inte!
Anonym 16.17
De brukar motivera det med att det finns ett överlevnadsvärde i att minnas just trauman. Det är en mycket tveksam åsikt. Ofta stämmer det inte alls.
Sedan är det en annan sak att just begreppet bortträngning implicerar att något skjuts bort från medvetandet för att det är obehagligt. Så kan man egentligen TRÄNGA BORT något väldigt positivt (i motsats till enkel glömska)?.
Jag tror det. Det kan vara så att ett roligt minne kan bli plågsamt för att det står i kontrast till allt tråkigt som kom senare.
Det kan vara outhärdligt att minnas att man en gång hade ett hopp.
"Anonym sa...
http://www.youtube.com/watch?v=sXatoCG13tw
19 mars 2014 14:30"
Anxiety (Get nervous) med Pat Benatar rekommenderas varmt och
visst är det originellt med
ångest i en låttitel. Möjligen
kan Kjell Höglund ha lyckats
med det. Blev tydligen anonym
utan att avse det.
Verutschkow
Jag förstod i alla fall att det var du...
Det var fint skrivet! Tack. Bosse
Tack själv!
http://www.runnersworld.se/artiklar/spring-bort-din-angslan-under-angestloppet.htm
Dagens evenemang inne i centrala Stockholm ...
Det konstiga är att när det gäller tortyroffer är det ingen som ifrågasätter undantryckta minnen.
Eller krigsveteraner.
Det beror väl på att de flesta av dessa är vuxna män.
Nja, i och för sig, de som förnekar bortträngda minnen förnekar ofta dessa hos tortyroffer och krigsveteraner också. De påstår då - felaktigt - att dessa alltid minns vad de varit med om, och använder sedan detta mot överlevare från övergrepp i barndomen.
Skicka en kommentar