Och det gläder mig.
Jag tycker inte om när det är ljust hela dygnet.
Jag har känt människor som blir ledsna när det börjar bli mörkare. Jag har aldrig förstått det.
En av de få positiva saker med att vara nära ekvatorn (som jag var i juni 2010) är att när det blir mörkt blir det mörkt på riktigt. Och det mycket snabbt.
Tyvärr var det lite FÖR varmt, förstås. Men den dramatiska skiftningen mellan ljus och mörker var häftig.
Mörker är vilsamt, Jag förstår inte varför det i så många språk är en synonym för ondska, och destruktiva sidor.
Den 21 juni kommer jag att fira att det börjar bli mörkare igen.
Tyvärr kommer det att dröja till en bra bit in i juli innan det märks.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar