Bara så ingen efter ett tag kommer upp med någon form av ad hominen-argument när jag exempelvis diskuterar matrilinjära samhällen, Kina, bortträngda minnen eller sexualiserat våld: "Titta, där har vi charlatanen Kire som tror sig kunna tillrättavisa Einstein fast han själv aldrig hade mer än trea i matte i grundskolan och inte ens kan multiplikationstabellen"....
Saken är alltså den att jag är usel på matte, men aningen bättre på formallogik. Men saken är också den att när jag var elva läste jag om relativitetsteorin och efter en mycket kort tid trängde bort min "naiva" åsikt att det var ju helt absurt.
Så jag utgick därefter från att rummet var krökt, och allt det andra som följde med, och tänkte att sånt kan ju vanliga människor inte förstå. Ungefär som Hannes Alfvén, en av mina nuvarande favoriter bland kosmologerna, beskrev det:
"The people were told that the true nature of the physical world could not be understood except by Einstein and a few other geniuses who were able to think in four dimensions. Science was something to believe in, not something which should be understood."
Och så var det tills jag för kanske tio år sedan läste om en undersökning som påstods ha visat att universum trots allt VAR "platt", alltså inte "krökt" i sig själv på ett fyrdimensionellt sätt! Det kändes på sätt och vis som en lättnad.
Och då vaknade på en sekund all min sunda förnufts-skepticism upp ur sin långa dvala. Jag tänkte plöstligt tanken att det kanske helt enkelt var så att ett universum som är krökt i sig själv a la Einstein inte finns därför att det - inte kan finnas.
Och så kom allt "okunnigt", sunt förnuftsmässigt, måhända "naivt" tvivel att bubbla upp igen.
Detta tvivel är kanske (eller rentav - kanske inte?) rent nonsens. Men det känns skönt att plötsligt våga föra fram det - och numera strunta i om jag därmed gör bort mig för tid och evighet...
"The people were told that the true nature of the physical world could not be understood except by Einstein and a few other geniuses who were able to think in four dimensions. Science was something to believe in, not something which should be understood."
Och så var det tills jag för kanske tio år sedan läste om en undersökning som påstods ha visat att universum trots allt VAR "platt", alltså inte "krökt" i sig själv på ett fyrdimensionellt sätt! Det kändes på sätt och vis som en lättnad.
Och då vaknade på en sekund all min sunda förnufts-skepticism upp ur sin långa dvala. Jag tänkte plöstligt tanken att det kanske helt enkelt var så att ett universum som är krökt i sig själv a la Einstein inte finns därför att det - inte kan finnas.
Och så kom allt "okunnigt", sunt förnuftsmässigt, måhända "naivt" tvivel att bubbla upp igen.
Detta tvivel är kanske (eller rentav - kanske inte?) rent nonsens. Men det känns skönt att plötsligt våga föra fram det - och numera strunta i om jag därmed gör bort mig för tid och evighet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar