... ur en märklig dröm.
I den flyttade jag in i en lägenhet på Gubbängsvägen, dvs den gata jag bodde på fram till jag var åtta år. Jag boode där till mars 1963.
I drömmen flyttade jag dessutom in i en uppgång alldeles bredvid 85, den där jag bodde som barn.
Från fönstret trodde jag att jag skulle kunna se "gården" bakom huset där jag lekte som barn men det visade sig att det var en nybyggd mur som hindrade mig att se det.
I drömmen fanns det tre lägenheter på planet (i verkligheten finns det nog fortfarande bara två i dessa hus) , och den eller de som bodde snett bredvid mig lämnade nästan alltid dörren till lägenheten öppen när de var hemma (jag hade hitills bara sett en kvinna i dörren, och jag visste inte om det fanns fler). Jag undrade varför, tyckte det verkade konstigt.
Det var en på samma gång mörk och gåtfull som förväntansfull och spänd stämning i drömmen. Grundkänslan var lite som att läsa en bok av Jenny Berthelius, när hon är som bäst....
måndag 30 januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar