Det här liknar besatthet...

När jag tänker på hur mycket och på hur många plan jag tänkt på, grubblat på och relaterat mig till Pehr Hemrik Törngren - en person som ofta hade åsikter som ligger mil från mina egna, och som jag, mig veterligt, aldrig har träffat - blir jag verkligen fundersam. Vad beror det på?

Ett till exempel på detta. På denna blogg skriver jag till och från om "lagen om alltings allmänna djävlighet" (förkortat loaad). På senare tid har jag i och för sig börjat använda uttrycket "Murphys lag" istället. Begreppet "loaad" började jag använda i min dagbok våren 1978, och blev snart ett av de mest återkommande orden i den! Vilket väl avspeglar något mindre roligt...

Men hur kommer det mystiska ordet "allmänna" in? I nästan alla sammanhang talas det endast om "lagen om alltings jävlighet" (vanligtvis med j, inte med dj!) .Jo, ordet "allmänna" kommer från Törngren. I "Populär tidskrift för psykologi och sexualkunskap" 1954 skrev han en artikel med titeln "Är "trygghet" alltid nog?". På ett ställe i den talar han om risken av att ge generella psykologiska råd. Eftersom han nu hade blivit en anhängare av Sjöbrings typlära (lustigt nog kombinerat med Pavlovs reflexologi - möjligen var han den ende i världen med den kombinationen av åsikter!) ansåg han att människor från födseln var radikalt olika.

Så risken var ju (bland annat!) att man gav råd till personer som de inte alls passade för. Och där skrev han skämtsamt ironiskt något om att enligt "lagen om alltings allmänna jävlighet" så torde ju sådana råd för det mesta ha getts just till personer för vilket det motsatta rådet hade varit mer lämpligt!

Jag läste artikeln sommaren 1970, och jag var inte speciellt förtjust i den, men blev fascinerad av det han skrev om lagen om alltings allmänna jävlighet.

Så när jag började använde "loaad" som en tröttsamt återkommande term i min dagbok (åtta år senare!), använde jag Törngrens ord "allmänna" i ordkombinationen.

Men - det var ändå inte riktigt Törngren. Om man ser på förkortningen "loaad" ser man att jag ändå inte följde honom i alla detaljer. Om jag nu minns rätt skrev Törngren "jävlighet" med j, jag skrev "djävlighet" med dj....Det tänkte jag inte på 1978, meningen VAR faktiskt att jag skulle använda Törngrens formulering!

Men det här låter ju mer och mer absurt. Man skulle ju kunna tro att jag bedrev någon sorts kult av Törngren. Men nej, inte alls. Jag tyckte redan från början att hans utveckling var tragisk. Jag minns att jag 1970 tänkte att vad jag än utvecklas till som vuxen, hoppas jag att jag inte slutar som Pehr Henrik Törngren! (Och då tänkte jag inte på sättet han dog, utan på hans trista åsikter och dito relation till sina medmänniskor mot slutet av sitt liv.) Detta är ganska så märkligt, hur jag i så hög grad relaterade mig till honom. Mysko är bara förnamnet.

På något sätt blev kanske Törngren en intellektualiserad tonårings motsvarighet till ett barns låtsaskamrat - en inre fantasi (fast med sitt ursprung i en person som verkligen funnits!) som jag relaterade mig till i alla möjliga avseenden. Som hade sitt ursprung i att jag kunde identifiera mig med honom, psykologiskt. Och som sedan levde kvar strax under ytan även sedan jag medvetet slutat att tänka på det.

Fast, det är klart, om jag hade haft en renodlat magisk världsbild skulle jag väl snarare tro att jag blev besatt... i en bokstavlig mening...