På Jakobsbergs folkhögskola hade vi en hel del kul. Jag minns våren 1981, när vi på vår korridor gjorde en parodi på en kärlekssång genom vik- och skrivmetoden. En person började skriva några rader, och vek sedan så att den som kom efter bara såg den sista raden av vad den föregående hade skrivit. Resultatet blev därefter.
Jag har glömt bort de första verserna, men slutet minns jag. Texten tonsattes sedan av en kille vid namn Bert. Melodin blev ganska bra... Texten var fasansfull.
Här kommer så slutet av texten. Jag ber om ursäkt på förhand.
"Din söta mun är min nu Gun, min söta mun är din nu Gun, våra söta munnar är våra nu min kära, och dom ska vi bevara med ära.
Dina ögon är djupa som natten, ditt hjärta är renaste vatten, din vilja är lag, den gör mig så svag, och lova och lova mig att, ge mig en skymt av ditt skratt.
När jag hämtar dig i bilen, och kör snabbt i filen, ser jag ditt ansikte lysa, då börjar jag mysa. Å älskade alltid, ska vi ha en fin tid.
Du är min, du är min, och ska alltid förbli, jag är din, jag är din, det ska alltid va vi, i den stora världen ska vi vandra hand i hand, tänk att alltid ha dig i min hand."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar