Håller alltså på att läsa om teosofi. Det är nästan en besatthet, och frågan är vad den beror på.
När jag läste om satanism var det för att jag ogillade den. Jag studerade den mest för att jag ville avslöja den. Men teosofin ogillar jag inte i någon högre grad. Jag vill kanske inte heller säga att jag gillar den. Men jag är fascinerad av den.
Alice Bailey (1880-1949) var medlem i TS Adyar-föreningen i USA och bröt med den i början av 20-talet. Hon skapade sin egna organisationer Lucis Trust och Arcane School, som finns än idag.
Jag har nyss läst hennes "En självbiografi" (utgiven av "Stiftelsen Tibetanens Bokfond"). Den skrevs mellan 1945 och 1947.
Det är på många sätt en intressant bok. Den är lättläst, i motsats till mycket annat Bailey skrivit. Den är levande, och ganska sympatiskt skriven. Större delen av den handlar om hennes kristna period, innan hon blev teosof.
Hennes liv påminner lite om Annie Besants. Båda startade som aktiva kristna, och båda var dessutom gifta med präster. Båda skilde sig, men Bailey lyckades i motsats till Besant få vårdnaden om sina barn. Deras sociala ställning skilde sig dock en hel del. Besant kom från en medelklassfamilj, medan Bailey kom från en ren överklassfamilj.
Anledningen till brytningen mellan Alice Bailey och TS Adyar (som internationellt leddes av Annie Besant) är inte helt klar. Själv lyfter Bailey fram kritiken mot bristen på demokrati inom TS Adyar, men den främsta orsaken var nog hennes anspråk på direkt kontakt med esoteriska mästare. Det var nog lite magstarkt för Annie Besant och TS Adyars ledning.
Dels menade hon att hon redan i tidig ålder hade kontakt med Koot Hoomi, en av Blavatskys "mästare". Men snart fick hon kontakt med en annan "mästare" , "Tibetanen", som dikterade de flesta av Baileys böcker - om man nu vill tro på det.
Det finns inget diffust eller fragmenterat i denna kontakt. "Tibetanen" skriver ofta till formen klart, logiskt, och pedagogiskt. Ungefär som Bailey själv. Men ofta är det ändå svårförståeligt, eftersom hans (eller Baileys...) lära närmast till sitt väsen är extremt svårförståelig…
Som sagt, det mesta i självbiografin är sympatiskt. Men inte precis allt. De antijudiska utfall som hon ibland kommer med ligger åtminstone på gränsen till antisemitism. Inte av direkt rasistisk typ (och, ja, hon är klart och entydigt antinazistisk!) men ändå ganska olustigt.
Om dessa partier är moraliskt problematiska, är hennes beskrivning av "mästarna" intellektuellt problematisk. Man kliar sig i håret och undrar om hon var en medveten mytoman eller om hon verkligen trodde på det själv…
Även om "Tibetanen" som sig bör sägs komma från Tibet, (trots att han telepatiskt verkade kunna nå överallt!), liknar hans lära inte speciellt mycket det man vet om tibetansk religion.
Feministen Monica Sjöö har i sin pamflett "New Age Channelings - Who or What is being Channeled?" tagit upp det faktum att många teosofiskt inspirerade kvinnliga medier så gärna kanaliserar manliga mästare. Hon angriper i synnerhet Alice Bailey. Nu tycker jag nog att Sjöö både hårdrar och karikerar i sin kritik. Men själva grunden i denna kritik - det problematiska med alla dessa kvinnliga New Age-profiler som kanaliserar manliga "mästare" - är intressant.
Kan det vara så att de inte hade självförtroende nog för att presentera idéer i eget namn utan måste gå omvägen genom manliga "mästare". Eller?
Alice Bailey har angripits från annat håll också. Den som söker på hennes namn på nätet hittar en uppsjö av kristna fundamentalister som påstår att hon var en djävulsdyrkare, som arbetade för Satans "nya världsordning".
Deras främsta argument brukar vara att hon kallade sin organisation för Lucis Trust och att detta var en hänvisning till Lucifer. Det var det kanske också, men då får man tänka på att Bailey, liksom Blavatsky och Steiner, använde "Lucifer" som ett begrepp som inte hade ett dugg med den kristna djävulsgestalten att göra. Det gjorde dem inte till "satanister", lika lite som hinduerna är demondyrkare för att deras namn på gudar (devas) är detsamma som det persiska ordet för demoner….
Namnmystik är en ovanligt meningslös form av religiös polemik.
Baileys självbiografi är värd att läsa för den religionshistoriskt intresserade. Teosofin i dess olika former var ett av de första systematiska försöken i västerlandet att utveckla ett religiöst alternativ till kristendom och judendom. Därför är det intressant att ta del av en självbiografi av en av dess mer centrala gestalter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/ En märklig konversation med ChatGPT om Aura Rhanes, en kvinnlig ufonaut som beskrevs i en bok om flygande tefat som kom 1959 och som fasci...
-
TV-program om "oskyldigt anklagade män" har en tendens att väcka upp manliga försvarsreflexer hos de mest fridsamma män. Så även n...
14 kommentarer:
Intressant. Jag försökte läsa två av Alice Baileys böcker för några år sedan. En av dem hette ”Esoterisk astrologi”. Vad den andra hette, minns jag inte ens. Jag förstod i princip ingenting. Sedan försökte jag läsa en exeges, skriven av en anhängare till Bailey, ”Soul centered astrology” av Alan Oken. Det gick inte heller. Jag skall göra ett försök till med ännu en bok jag har hittat. Går inte det, ger jag upp. Jag kommer aldrig att få veta min själs karmiska öde…
:-(
Å andra sidan tror jag inte på astrologi, så det gör nog ingenting! Ha ha. Jag blev dock rätt fascinerad när jag upptäckte att Uranus är Vågens esoteriska härskarplanet. I mitt exoteriska horoskop är Uranus nämligen i…Vågen. Dessutom anses ascendenten vara väldigt viktig. Och min Uranus ligger nästan på ascendenten. Vidare så är Uranus´ den planet som exoteriskt härskar över Vattumannen, den nya tidsålderns tecken. Jag är 40 år gammal, och vid 40 års ålder FICK PROFETERNA SIN KALLELSE.
Djwal Khul hade blivit imponerad. Stay tuned for further developments…
När det gäller det där med Lucis, så är det givetvis sant att namnmystik är ganska poänglöst. Samtidigt är det inte så konstigt att kristna fundamentalister reagerar. Lucifer var ju Djävulens namn innan han föll, och enligt Bibeln tar sig Satan ibland formen av en ljusets ängel för att förleda folk. Är inte namnet ”Lucifer” härlett av ”lux”, som betyder ”ljus”? Och syftar icke detta namn på Venus, den planet alla de där ”andliga mästarna” påstås komma ifrån? Att Blavatsky och Bailey lagt bort titlarna med en viss herr Lucifer kan alltså bara tolkas på ett sätt. Här sticker bockfoten fram, så att säga.
(Men ja, en elak person skulle ju kunna påtala att Kristus faktiskt kallas ”morgonstjärnan” i Uppenbarelseboken!)
Överlag verkar det som att ”heretiker” ofta vänder på de bibliska motiven. En grupp gnostiker hävdade bestämt att Kain, Esau och Judas Iskariot var ”the good guys”. En annan hävdade att ormen i paradiset var den verklige guden, medan Jehova var djävulen! Jezidierna i Kurdistan dyrkar Djävulen, med motiveringen att han så småningom förläts av Gud och återfick sin höga ställning.
Det här går igen även i modern tid. Vissa nyreligiösa grupper säger sig ha kontakt med ”Ashtar Command” eller ”Commander Ashtar”. Detta namn måste ju syfta på Ishtar eller Astarte, två hedniska gudinnor som kraftigt fördöms i Bibeln. I Urantia-boken används namnet Satania på ett av de många planetsystemen, och namnet har inte någon negativ innebörd. På ett ställe sägs Satania bebos av ”splendid intelligences”! Gurdjieff kallade sitt bisarra magnum opus ”Belzeebub´s tales to his grandson”. Och så vidare. Jag antar att det här är ett slags underförstådda pikar mot kristendomen…
Dessutom brukar väl satanister vända upp-och-ner på allting, pentagram, kors, de läser mässan baklänges, o.s.v. Kan det finnas en koppling till att gnostiker eller nyandliga dyrkar ”fel” personer från Bibeln?
Även detta är ”religionshistoriskt intressant”…
Look what I found in the Bible…
Uppenbarelseboken 2:26-29
And he that shall overcome, and keep my works unto the end, I will give him power over the nations. And he shall rule them with a rod of iron, and as the vessel of a potter they shall be broken. As I also have received of my Father: and I will give him the morning star. He that hath an ear, let him hear what the Spirit saith to the churches.
Uppenbarelseboken 22:12-16
Behold, I come quickly; and my reward is with me, to render to every man according to his works. I am Alpha and Omega, the first and the last, the beginning and the end. Blessed are they that wash their robes in the blood of the Lamb: that they may have a right to the tree of life, and may enter in by the gates into the city. Without are dogs, and sorcerers, and unchaste, and murderers, and servers of idols, and every one that loveth and maketh a lie. I Jesus have sent my angel, to testify to you these things in the churches. I am the root and stock of David, the bright and morning star.
Och så lite citat från katolska mässan, enligt Wikipedia (har inte dubbelkollat).
Flammas eius lúcifer matutínus invéniat:
ille, inquam, Lúcifer, qui nescit occásum.
Christus Fílius tuus,
qui, regréssus ab ínferis, humáno géneri serénus illúxit,
et vivit et regnat in sæcula sæculórum.
Översättning:
May the Morning Star which never sets
find this flame still burning:
Christ, that Morning Star,
who came back from the dead,
and shed his peaceful light on all mankind,
your Son, who lives and reigns for ever and ever.
Ja, det här har ju ingenting med saken att göra, men jag kunde inte låta bli…
Även ormen har förresten en dubbel symbolik i Bibeln… ;-)
Nästan allt Alice Bailey har skrivit utom självbiografin är på gränsen till obegripligt. Det betyder inte att hon skriver dåligt - det beror på att lärorna ÄR obegripliga.
Man kan jämföra med Annie Besant. Har just läst hennes "The ancient wisdom" från 1897, i en förkortad version från 2005. Den är ett under av pedagogisk klarhet om man jämför.
Dessutom ger den ett mycket sympatiskt intryck, vilket skulle kunna bero på att de som förkortade den tog bort nästan allt som hade med esoteriska brödraskap och rasläror att göra (en gissning, jag har inte kollat).
När Annie Besant är som bäst är hon en av de mest övertygande propagandister teosofin någonsin haft. När jag läser den kommer jag på mig själv med att hoppas att universum verkligen ser ut som hon beskriver det!
Även om Bailey är obegriplig i nästan alla sina böcker (ungefär som Claude Levi- Strauss!) har hon publicerat ett antal brev från Tibetanen som är oerhört logiska och koncisa. Så hon (eller han?) kan bara hon vill...
Det där med Lucifer och Satan...
Jag tycker att de som tar Satansbegreppet från Bibeln och inte tömmer det på ALLT som det står för i NT kan kallas för satanister. Om man till exempel säger "OK, Satan står för egoism, men egoism är OK, och nödvändig för ett harmoniskt samhälle" tycker jag att man kan använda termen "satanist" om vederbörande.
Men om man BARA tar namnet och exempelvis definierar Satan som kärlek, godhet och visdom, och INTE i sin tur definierar dessa ord på ett helt atypiskt sätt, tycker jag termen "satanist" blir meningslös.
Per Faxneld skulle inte hålla med, men å andra sidan anser inte heller han att exempelvis Blavatsky eller Steiner var satanister (Bailey har han aldrig uttalat sig om). Hans motivering till att de inte var det är att även om de någon gång nämner namnen "Satan" och "Lucifer" på ett positivt sätt är det helt perifert, och det har ingen funktion i deras system.
För övrigt har just Faxneld visat att Satansgestalten var en populär positivt laddad symbol hos många radikaler på 1800-talet. Den symboliserade uppror mot överheten. Det gäller till exempel Proudhon och Bakunin. Men ingen utom möjligen Richard Wumbrandt och några andra galningar skulle väl vilja kalla dem för satanister...
Jag har också läst Richard Wurmbrandt. Det är han som skrivit "Marx and Satan", antar jag. Den var intressant, men på så att säga fel sätt. Dessutom tyckte jag att Marx´ "satanistiska dikter" var riktigt bra... Synd att han aldrig fullbordade "Oulanem"...
Ja, han har skrivit en bok där han "bevisar" att Marx var satanist. Den var fasansfullt dum. Men komisk.
Det mest komiska jag minns var nog när han citerar ett brev från Marx dotter till sin far, där hon lite skämtsamt skriver "hej du, din djävel". Alltså INTE anklagande utan i ett skämtsamt tonfall i ett i övrigt vänligt brev.
Då resonerar Wurmbrandt ungefär, om jag minns rätt, så här (alltså inget direktcitat) : "Skriver en dotter sådant till sin far? Nej, det är orimligt att tänka sig. Om hon ändå gör det MÅSTE det alltså betyda att fadern i själva verket är ledare i en grupp av djävulsdyrkare". Vilket skulle bevisas...
Richard Wurmbrandt var en så vedervärdigt dum rumänsk "dissident" att han nästan lyckades locka fram bortträngda mörka stalinofila sidor hos mig . De enda gånger jag någonsin fått några sympatier för Securitate var nog när jag läste Wumrbrandt. ..
Men nej, så klart han inte skulle sitta i fängelse. Men om dumhet var ett brott skulle han ha fått livstid.
Det finns förresten en annan aspekt av historien om Wurmbrandt. Deborah Davis, dotter till ledaren för "Children of God" (CoG), David Berg, bröt med både CoG och sin far, efter en barndom fylld av övergrepp.
Hon har skrivit en bok om sitt liv och om sekten, som på många sätt är intressant.
Tyvärr kunde hon inte vara utan sektlivet helt, så efter att hon bröt med CoG gick hon med i Wurmbrandts sekt istället. Nu var det tveklöst ett framsteg för henne, Wurmbrandts sekt försvarade i alla fall inte pedofili.
Men lite sorgligt är det ändå att hon hamnade hos Wurmbrandt.
Det stämmer, Wurmbrand är faktiskt direct *dum*. Han stödjer ju Staten Israel, men ändå refererar han rykten om Marx på ett sätt som skulle kunna tolkas anti-semitiskt (och det kryllar av anti-semiter i Östeuropa och bakom kulisserna även bland pro-israeliska kristna fundamentalister).
I sin bok ”Marx and Satan” refererar han ett rykte från någon som skulle ha varit Marx´ städerska eller någonting sådant. Städerskan påstod att Marx egentligen inte alls var ateist, utan en from jude, för vid ett tillfälle hade hon sett Marx be med fylakterier framför en menorah i dennes hem. Wurmbrand tolkar ryktet som att Marx egentligen tillbad Djävulen! Den dumma städerskan skulle helt enkelt ha missuppfattat det hela på något sätt…
Jag vet inte vad poängen med ryktet kan ha varit från början (städerskan kanske var jude?), men det kan ganska lätt tolkas anti-semitiskt, och Wurmbrand verkar inte fatta att anti-semiter givetvis kan koppla ihop den judiska ritualen med satanism!
Det är lite märkligt att en östeuropé inte förstår de östeuropeiska ”koderna”…
Hans bok innehåller andra dumheter också. Exempelvis påstår han att Stalins ursprungliga alias var ”Satanashvili”. Ingen källa anges. Vidare hävdar han att Marx stödde slaveriet i Förenta Staterna, och anför t..o.m. ett ”citat” som skall bevisa detta. I citatet, som för övrigt inte citeras direkt från Marx utan från en andrahandskälla, säger Marx helt enkelt bara att nordstaterna aldrig hade kunnat bli industrialiserade utan slaveriet, ett citat som ju kan tolkas precis hur som helst. Det är allmänt känt att Marx stödde nordsidan. Wurmbrand drar även fram Bakunin, utan att nämna att Marx uteslöt denne från Första Internationalen, vilket också är allmänt känt!
Wurmbrand räknar alltså kallt med att läsaren är lika korkad som han själv…
Fast den verkliga klassikern är väl påståendet att de sovjetiska ledare dyrkar Satan vid ett särskilt altare i Kreml, en uppgift Wurmbrand hämtat från…en rysk-ortodox tidskrift i San Fransisco.
Den måste ha varit välinformerad…
Hur går det förresten me studiet av vår gemensamme vän Elizabeth Clare Prophet? Själv har jag just läst delar av hennes bok "Saint Germain´s prophecy for the new millenium". Det verkar som att alla hennes böcker är lika eklektiska! I den här försöker hon göra anspråk på Maria-apparitionerna i Fatima och Medjugorje, och slänger in några egna uppenbarelser hon säger sig ha fått från "Mother Mary". Hon diskuterar även Nostradamus, Edgar Cayce, naturväsen, Saint Germain och (kortfattat) filmen Ghostbusters II (sic).
Oj, då, jag stavade Wurmbrand fel...
Läste honom redan 1973, tror jag, en liten pamflett. Den vimlade av dumheter och reaktionära uttalanden. Till exempel hade han sympatier för västs kolonialism och beklagade att Afrika hade frigjort sig.
Han hade också en massa "formallogiska" bevis för Guds existens, minns jag, men minns inga detaljer. Jo, han skrev att eftersom Einstein var vetenskapsman och trodde på Gud kunde man inte vara vetenskaplig om man inte trodde på Gud.
Redan det säger det mesta om hans sätt att argumentera. Resten var på ungefär samma nivå
Har just läst Elizabeth Clare Prophets förord till "Saint Germain on alchemy". Hennes förord är intressant, men jag orkar inte läsa själva boken - långa tröttsamma "kanaliserade" budskap som tillskrivs Saint Germain.
Jag hörde talas om Wurmbrand första gången omkring 1985. DN hade en längre artikelserie om den svenska extremhögern, och nämnde i förbigående en pamflett av honom om just Marx och Satan. Antingen samma jag läste långt senare, eller en annan liknande text. Det fanns en bild av den också i DN. Ett stort porträtt av Marx prydde pamflettens framsida, och så texten: "SEE THIS SWORD? THE PRINCE OF DARKNESS GAVE IT TO ME". Det är ett citat från en av Marx ungdomsdikter.
Suck.
Har lagt in en klickbar länk till Monica Sjöös pamflett om kanaliseringar i texten!
Har du förresten läst "NASA scientist finds evidence of alien life"? Finns på Yahoo news. Rena påhittet, förmodligen. Hoyle & Wickramasinghe strikes again. Men ja, jag är partisk. För ögonblicket är jag nämligen lite trött på världsrymden, som du säkert har märkt... Tillbaka till neolitikum? Well, where do I sign up, LOL.
Skicka en kommentar