Leif GW Persson, sanningen och da Costa-fallet

Ikväll kommer Leif GW Persson att tala om mordet på Catrine da Costa i "Veckans brott" i SVT. Jag kan inte se det just då, men det läggs väl ut på nätet.

Men egentligen kan man hoppas att de som ser det antingen har läst Lars Borgnäs "Sanningen är en sällsynt gäst" (Norstedts 2003) eller åtminstone sett samme Borgnäs program i Uppdrag Granskning som sändes i slutet av maj 2001.

Där får vi bland annat reda på hur GW Persson var inblandad i kampanjen för att fria de båda åtalade läkarna ("obducenten" och "allmänläkaren") från alla misstankar. Bland annat skrev han en gärningsmannaprofil som verkar ha som enda syfte att peka bort från läkarna. Enligt all praxis ska man inte göra gärningsmannaprofiler om det finns kända misstänkta, och naturligtvis inte om man i debatten sedan länge själv haft tvärsäkra åsikter om att det inte kunde vara dessa som är skyldiga. Det hindrade inte på något sätt GW Persson.

Enligt denna "gärningsmannaprofil" (som av döma av citaten i Borgnäs bok försiktigt uttryckt ter sig aningen dilettantisk...) skulle mördaren vara från ett lägre samhällskikt och bo i Jungfrudansen i Solna. Och 1999, strax efter att Per Lindebergs bok "Döden är en man" kommit ut, hittade polisen påpassligt nog två män som bodde i området. De undersöktes på längden och tvären i månader, men det fanns inte det minsta tecken på att de skulle han något med mordet att göra. ("Sanningen"... s. 28 ff)

Men GW Persson, som annars brukar ömma för "oskyldigt anklagade män" nöjde sig inte med detta. I Lars Borgnäs bok säger han vagt om den ena av dessa män att "i min bok har han en del att göra räkning för". Visserligen var mannen ifråga för "klen" för att döda Catrine da Costa själv, men Persson menar ändå att han nog måste vara "inblandad". Och tillägger hisnande nog att "jag tror hans pappa skulle vara intressant att titta på".... ("Sanningen"... s. 60)

GW Persson drev också, tillsammans med poliskommissarie Bo Åström, tesen att Catrine måste ha dödats senare än pingsten 1984 eftersom hon hade tagit heroin på pingstdagens morgon och att kända rättskemister hävdar att heroin tar flera dagar att brytas ner. Eftersom hon inte hade heroin i kroppen när hon hittades måste mordet ha skett senare, vilket skulle fria läkarna. De hänvisade framförallt till den kände rättskemisten Wayne Jones.

Problemet var att Wayne Jones i samtal med Borgnäs tvärtom förklarade att heroin bryts ner på två timmar, och att resonemanget var rent nonsens. När Borgnäs senare talade med Persson hävdade han först att Wayne Jones verkligen hade sagt att det tar flera dagar för heroin att brytas mer. När han överbevisades om att det inte var sant började han vagt tala om att han talat med "andra rättskemister" och lovade att skicka namn senare. Det gjorde han dock inte. Borgnäs lyckades inte hitta en enda rättskemist som inte sade emot Åhströms och Perssons påfund. ("Sanningen.." sid. 44 ff)

Leif GW Persson har alltså tidigt varit mycket engagerad för att fria de båda anklagade läkarna. Det är han givetvis i sin fulla rätt till. Men Lars Borgnäs bok och TV-program visar dock med all önskvärd tydlighet hur det fick honom dels till att vara aningen oförsiktig med sanningen (eller på ren svenska, lögnaktig) i sina försök att rentvå dessa. Och dessutom att han hade en hel del att göra med nästan desperata trakasserier mot med all säkerhet helt oskyldiga män i samhällets botten, och att han långt efter att de hade friats från alla misstankar fortsatte att insinuera på det mest märkliga sätt.

Leif GW Persson är skicklig på att argumentera. Han kommer säkert att övertyga en hel del i det program som sänds i morgon. Men om man har tagit del av Borgnäs demaskering av Perssons metoder i "Sanningen är en sällsynt gäst" känner man sig på förhand mycket tveksam inför det hela.

Leif GW Persson har tidigare i Da Costa-fallet bevisligen presenterat rena påhitt som bevisade sanningar. Kommer han att göra det ikväll också?