Har sett Leif GW Perssons program om styckmordet på Catrine da Costa. Det var ett ganska ointressant program.
Det innehöll praktiskt taget inget nytt. Det var de argument som vi hört förut - alltsedan Per Lindebergs Döden är en man.
I programmet fanns förstås de sedvanliga karaktärsmorden på "dagboksvittnet" och fotohandlarparet. Det helt obevisade påståendet att "dagboksvittnet" skulle ha förfalskat dagboken återkom förstås, trots att de utredande poliserna då det begav sig drog slutsatsen att den var äkta, och trots att Lars Borgnäs i sin bok "Sanningen är en sällsynt gäst" effektivt smulat sönder förfalskningsteorin. Vad gäller fotohandlarparet finns i samma bok en mycket grundlig vederläggning av precis den tes som drevs i programmet.
Men det mest anmärkningsvärda är fixeringen vid den ursprungliga gärningsbeskrivningen, trots att Lars Borgnäs i sin bok "Sanningen är en sällsynt gäst" och i sina program i Uppdrag Granskning visat på de samband som fanns mellan en av de huvudmisstänkta och den arkitekt som var det sista vittnet som såg Catrine da Costa i livet. Hela GW Perssons resonemang om det tidsmässigt omöjliga faller om man antar fler medhjälpare.
Att "arkitekten" aldrig nämndes i programmet trots att han utnyttjade prostituerade, hade en koppling till obducenten, och som sagt var den siste som såg Catrine da Costa i livet (hon sov över i hans bostad!) är anmärkningsvärt.
Det säger något om programmets karaktär.
Tills sist - jag vill gärna uppmana till läsning av Lars Borgnäs bok. Och av Kerstin Alfredsons artikel om ämnet. Den är några år gammal, men tillhör de artiklar som ständigt förblir aktuella.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/ En märklig konversation med ChatGPT om Aura Rhanes, en kvinnlig ufonaut som beskrevs i en bok om flygande tefat som kom 1959 och som fasci...
-
TV-program om "oskyldigt anklagade män" har en tendens att väcka upp manliga försvarsreflexer hos de mest fridsamma män. Så även n...
15 kommentarer:
Som vanligt begriper Du ingenting! Att detta är Sveriges Dreyfusprocess är Du uppenbarligen helt oförmögen att intellektuellt ta till Dig! Dina inlägg om detta mål är kort uttryckt så korkade och okunniga att om det funnes ett nobelpris i enfald så vore Du att gratulera för DÅ och ENDAST då vore Du nobelpristagare! Men att påpeka detta för Dig är förmodligen lika meningslöst som att försöka öppna en dialog med ekotemplet i Haga! Grammofonskivan har hakat upp sig i Din skalle. Att tro på Borgnäs är befängt! Du kan lika gärna tro på jultomten! Men kaka söker väl maka, så där finns väl förklaringen varför Du omhuldar den uppenbart omdömeslöse och intelligensbefriade Borgnäs! Vakna upp till verkligheten och tänk om - om Du nu alls har den förmågan vilket är MYCKET tveksamt!
Tack för din kommentar. Det intressanta med den är att den innehåller 0 (noll) argument, men desto fler invektiv.
Den som vill undersöka saken rekommenderas förstås att LÄSA Lars Borgnäs bok. Frågan är om du har det. Om du har det borde du kanske gå på en folkhögskolekurs i läsförståelse.
-------------
PS.
Har kollat lite på din märkliga blogg. Nu förstår jag din kommentar lite bättre. :-)
Tja, det främsta argumentet mot Din & Borgnäs position är faktiskt mammans/f.d. hustruns "vittnesmål" om vad hon påstod att den lilla dottern berättat för henne. Man behöver inte ha mycket personlig erfarenhet av barn i åldern f.o.m. 17 månader t.o.m. 36 månader för att inse att hela detta s.k. "vittnesmål" är orimligt och något mamman sannolikt hittat på för att vinna en vårdnadstvist. Det räcker f.ö. med lite introspektion för att vaska fram vad man själv minns från 17 månaders ålder, d.v.s. 0! Och det gäller f.ö. bevisligen alla människor! Det är modern neurofysiologisk expertis tämligen ense om! Så det var INTE de 2 läkarna som borde ha deslegitimerats efter denna process utan 2 andra nämligen den inblandade barnpsykologen & den likaledes inblandade barnpsykiatrikern som inte begrep bättre än att ge mamman stöd! Ett närmare studium av åklagarens tidsschema i gärningsbeskrivningen visar också att detta är helt orimligt! Redan p.g.a. dessa fakta faller åklagarens hela åtal. I en rättsstat skall inte en åtalad behöva bevisa någonting - allra minst sin oskuld - utan hela bevisbördan - bortom allt rimligt tvivel - åvilar åklagaren. Detta är något som varken Du eller Borgnäs verkar ha fattat trots att det är elementärt! Så eftersom åtalet således faller så skall de båda i en rättsstat ha rätt att bli betraktade som oskyldiga. Svårare än så var det inte! Det fanns dessutom ingen teknisk bevisning och när sådan långt senare p.g.a. tekniska framsteg blev tillgänglig så pekar VARKEN DNA-studier från hårstrån från den kända handduken på läkarna (däremot fanns hårstrån från da Costa där) ELLER heller de fingeravtryck som så småningom säkrades på soppåsarna. Dessutom är de faktiskt FRIKÄNDA från mordåtalet! Griftefridsbrottet (som i sig är lika orimligt som mordåtalet om man beaktar invändningarna mot åtalet ovan) var de aldrig åtalade för och har därför inte heller försvarat sig emot, det var dessutom preskriberat! Att alls ta upp något, som ej varit åtalat eller försvarat och som dessutom är preskriberat och som eftersom domen är friande inte kan överklagas i domskälen, må kanske vara fiffigt men är klart rättsvidrigt om man använder lite sunt förnuft! Så tyvärr, Du och Borgnäs snackar bara skit och Era inlägg om detta är helt värdelösa! De kan bara betraktas som spekulativa sagor! Nog med argument! Du får nöja Dig med dessa!
Du får ha vilka åsikter du vill om vad "bevisligen alla människor" minns eller inte minns från barndomen men faktum kvarstår att de indiciekedjor som Borgnäs beskriver i "Sanningen är en sällsynt gäst" aldrig effektivt bemötts.
Antingen har slumpen spelat in på ett sätt som strider mot all sannolkikhetslära eller också blir man tvungen att acceptera att det finns mycket starka indiciekedjor som stöder misstankarna mot de båda läkarna.
Och bevisvärdet i DNA-testerna som gjorts är milt sagt begränsat. Vi har en handduk, som försvinner från polishuset och aldrig kommer tillbaka. Vi har några hårstrån från denna handduk, som är borta under åratal, men plötsligt "hittas" igen. Inser du inte att en sådan "bevisning" är aningen problematisk?
En sak till. Du skriver: "Ett närmare studium av åklagarens tidsschema i gärningsbeskrivningen visar också att detta är helt orimligt!"
Det där har jag ju redan bemött. Det gäller MÖJLIGEN om det endast handlar om två personer, men Borgnäs visar med all önskvärd tydlighet att allt talar för att fler än de två huvudmisstänkta var inblandade.
I övrigt vill jag säga att ditt aggressiva tonfall inte är speciellt trevligt. Jag skulle aldrig drömma om att skriva på din blogg och kalla dig för en massa fula saker. Inte ens om jag såg det som berättigat.
Om du inte kan diskutera utan att använda dig av okvädningsord och kränkande tillmälen föreslår jag att du i fortsättningen låter bli att posta på min blogg.
Och till alla läsare: lita inte på mina, eller ännu mindre på "Stockholmsflanörens", ord - läs Lars Borgnäs bok!
Ja, det är just den ton som Stockholmsflanören begagnar sig av, som gör att man fattar misstankar emot att de försöker överrösta någon eller något.
Dessa individer, för de verkar massproducerade på nätet, och säger samma sak i samma aggressiva tonarter, verkar inte trovärdiga helt enkelt.
Man får helt enkelt inte tycka annorlunda, eller ha en annan syn på skeendet, då ska man tystas, ungefär.
Obehagligt är bara förnamnet.
Anonym 21.58
Jag håller verkligen med dig. På nätet idag har vi en karikatyr på "debatt", där ett stort antal "debattörer" - i mer än 95 procent av fallen anonyma - genom personangrepp, insinuationer, etc. trasar sönder varje vettig diskussion.
En av de främsta måltavlorna för sådana angrepp är de som arbetar för att försvara barn och kvinnor mot övergrepp. Anmärkningsvärt nog.
"Stockholmsflanören" har skrivit en ny kommentar där han tyvärr fortsätter med sin tråkiga ovana att vältra sig i kränkande formuleringar och personangrepp.
Jag har raderat den. Folk som inte kan uppföra sig som folk får inte skriva på den här bloggen. Så enkelt är det.
De som vill ta del av "Stockholmsflanörens" något märkliga världsbild kan gärna gå till hans blogg.
På den här bloggen är han inte längre välkommen.
För att uttrycka mig än klarare. Alla inlägg "Stockholmsflanören" i fortsättningen får för sig att skriva här kommer att raderas så fort jag får syn på dem.
Hans sätt att "diskutera" är ett elakartat exempel på det förråade debattklimat som internet bidragit till.
Den som studerar hans egen blogg kan snart notera hur han titt som tätt "argumenterar" på samma sätt även där.
Det har han all rätt i världen till.
Det har han däremot inte här.
Hej Erik!
Funderar över vad det är som gör att Leif GW Persson inte släpper detta.
Vem är han egentligen?
Hej Anonym!
Ja, det är en mycket bra fråga, men vi lär nog aldrig få svar på den....
MVH Erik
Erik
Ditt sätt att argumentera är enastående. du håller dig alltid lugn och saklig. Du är faktiskt en mästerlig debattör, det jag sett av dig. Och så är du sprängfull med kunskap. Sluta aldrig debattera, för all del.
Jag noterar att Stockholmsflanören och Du tycks ha lite olika åsikter, för att uttrycka det lite milt. Jag har i många år intresserat mig för detta fall och arbetade t om inom radion på den tiden, så jag vet hur tongångarna gick. Herrarna var dömda på förhand och det var inte domstolarna som dömde dom. Det var faktiskt den rena lynchmobben som bidrog till det. Jag måste erkänna att jag till en början drogs med och påverkades av denna stämning, där ingen inom redaktionen nådde upp till ens ett minimikrav på kritisk granskning av de framlagda "bevisen". Jag började emellertid långsamt fundera på om det faktiskt fanns en möjlighet att de var oskyldiga till det åklagaren påstod. Jag har sedan läst såväl Per Lindebergs bok som Lars Borgnäs´och Hanna Olssons alster. För mig råder det ingen tvekan. Per Lindebergs bok är ju den som utan någon som helst tvekan är mest genomarbetad, analyserande, saklig och mest trovärdig. Utifrån vad han visar ger det ju också idéer hur man själv kan gå vidare och "studera"i förundersöknings-protokoll mm. Borgnäs (eller Nojnäs, som han internt kallas) ägnar sig ju faktiskt bara åt spekulationer. Det vore därför intressant om Du konkret kunde svara
på
1. Varför Du aldrig bemötte de sakliga argument som Stockholmsflanören faktiskt framförde när han inte skrev elakheter. och
2. Varför Du raderade dessa
argument? Det är väl bättre att i sak bemöta dem än att inte låta läsaren ta del av dem
3. Eller kan det vara så att Du inte kan bemöta dem? Är Du rädd att andra skulle läsa dem och inse att Du är ute och cyklar?
För min del tycker jag att Stockholmsflanörens argument är såväl tunga som sakliga och trovärdiga. Jag medger dock att debatten inte vinner på att Ni vräker ur er en massa otidigheter om varandra.
Arthur
Hur vet du vilka argument som fanns i det inlägg som jag raderade? Jag vet det inte, när jag såg de första utfallen i det beslutade jag för att jag fått nog.
Det som var av intresse i de två tidigare inläggen har jag bemött. Din insinuation i punkt tre är fånig. Jag länkade till flanörens blogg, inget hindrade honom att sedan lägga ut vad han ville där.
Jag har läst både Lindeberg och Borgnäs. Faktum är att om jag så bara hade läst Lindeberg och inget annat, skulle jag förmodligen ändå dragit slutsatsen att läkarna var skyldiga.
I Lindebergs bok finns ett tonfall och en serie underliggande värderingar som redan från början gör att alla vettiga människor borde utgå från att han faktiskt har en dold agenda och saknar all trovärdighet.
En person som skriver så raljerande manschauvinistiskt som Per Lindeberg har, vågar jag påstå, ALDRIG rent mjöl i påsen. Han avslöjar sig redan i början av sin bok som en anti-feminist och kvinnohatare.
Varenda påstående i hans bok måste alltså egentligen dubbelkollas - och det har jag inte tid med.
Jag länkar gärna återigen till Kerstin Alfredsons artikel om karaktären av Lindebergs bok.
Lars Borgnäs ser jag däremot som en av Sveriges mest noggranna och seriösa undersökande journalister. Den serie av kopplingar som Borgnäs beskriver har ALDRIG sakligt blivit bemötta. För mig är de massivt övertygande.
Jag uppmanar gärna alla som är intresserade att läsa alla tre böckerna plus Kerstin Alfredsons artikel.
Erik!
Om Du orkar läsa senaste pocketutgåvan av Per Lindebergs bok finner Du utförliga svar på de "frågor" som Borgnäs "ställer".
I övrigt har jag som sagt tagit del av såväl Hanna Olssons som Lars Borgnäs´ böcker samt Kerstin Alfredssons debattinlägg. Jag har verkligen försökt sätta mig in i hur de tänker, varför de tänker (om de överhuvudtaget tänker) och hur de kan komma till den slutsats de gör. Sättet att framföra argumenten, ensidigheten, bristen på saklig och kritiskt granskande analys är påfallande och deras alster står sig slätt i jämförelse med Per Lindebergs bok.
Min och inte bara min uppfattning är att, ju längre debatten pågår, och sådana som Du fortsätter att torgföra era osakliga och illa underbyggda teorier, detta bara gagnar de två läkarnas sak.
Och en sak till. Om du nu är så känslig så tycker jag att Dina utfall mot Per Lindeberg är otrevliga. Men det är väl som vanligt att när argumenten tryter tar man till personangrepp istället. Ett gammalt välkänt "knep".
Tja, jag får väl vid tillfälle läsa den senaste upplagan av Lindebergs bok då, och jämföra med Borgnäs. Jag tror inte att jag kommer att hålla med dig.
Jag ser inte Per Lindeberg som seriös. Exempelvis är det faktum att han i första upplagan nästan helt ignorerade arkitekten (det sista vittnet!) anmärkningsvärt. Lika anmärkningsvärt som att polisen gjorde det.
Att inte se den mörka underströmningen av kvinnoförakt hos Lindeberg tycker jag är märkligt..
Men OK, man kan ju tycka att denna min värdering av honom är otrevlig. Det tycker inte jag. Jag tycker endast jag beskriver ett uppenbart faktum. Och efter alla Lindebergs karaktärmord på än den ena, än den andra, känner jag inte mig speciellt skamsen för mina formuleringar.
Men jag garanterar att om han hade en blogg skulle jag inte fylla den med svavelosande angrepp på honom...
Men angående ditt inlägg vill jag ändå medge att i jämförelse med en del andra som på senare tid attackerat mig för vad jag skrivit om fallet i olika inlägg är du relativt sansad...
Skicka en kommentar