Idag tar många av Mubaraks sponsorer och samarbetspartners bland västvärldens ledare försiktigt "avstånd" från diktatorn. Men några är mer ärliga. Så till exempel har Tony Blair och Dick Cheney hyllat Mubarak i ganska så högstämda ordalag.
Dick Cheney kallar honom för "en bra vän" och "en allierad" men Tony Blair går ett steg längre. Han kallar Mubarak för ”en godhetens kraft” och tillägger: "Vad du tycker om honom beror på om du har arbetat med honom från utsidan eller från insidan. Jag har arbetat med honom gällande Mellanösternprocessen och jag måste säga att han är otroligt modig och en kraft för det goda".
"Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är" lär den grekiske dramatikern Eurupides ha sagt redan på 400-talet före Kristus. Det ligger kanske något i det.
1 kommentar:
Situationen är intressant. Normalt sett brukar "strategerna" låtsas vara överens med "propagandisterna". Offentligt. Bakom kulisseran är det givetvis annorlunda.
Men den här gången är motsättningarna uppenbara! "Propagandisterna" kör på som förut, med sina sagor om "den liberala demokratin som nått arabvärlden", "leve västvärldens värderingar" osv. Strategerna harklar sig. De vill absolut inte att Mubarak störtas! Lika lite som de vill störta huset Saud i Saudiarabien...
Den här gången har etablissemanget blivit satta på pottan. Det är uppenbart att Mubarak är en diktator. Medierna (propagandisterna!) vill att västvärldens regeringar skall ta avstånd från honom. Men de vill inte riktigt... Etablissemanget har hamnat i positionen, att stödja en uppenbar diktator deras egna propagandister fördömer.
Det är nästan lite komiskt. Sedan kan det ju tyvärr bli betydligt mindre roligt, om Mubarak för får sig att ställa sina allierade inför fait accompli, och ställa till med en massaker...
Skicka en kommentar