I SvD den 5/1 fanns en artikel med rubriken "Papparollen fyra miljoner år gammal". Den finns tyvärr inte på nätet.
I ingressen kan man läsa följande.
"Redan för fyra miljoner år sedan födde våra anmödrar osedvanligt stora bebisar - långt tidigare än vad man hittills trott. Detta var en omvälvande händelse. För första gången började papporna dela föräldraansvaret."
Det hela bygger enligt artikeln endast på en sak. Antropologen Jeremy DeSilva har utifrån fossil uppskattat kroppsvikten hos nyfödda barn och vuxna kvinnor hos tidiga hominider. Han har kommit fram till att de nyfödda var så tunga att mammorna inte skulle ha kunnat bära dom själva på vandringar. Det kan däremot schimpanshonorna, vars ungar väger mindre.
Slutsatsen blir att mödrarna måste ha fått hjälp med barnen, i motsats till schimpanshonorna. Vad betyder detta? Jo, att "pappan måste dra sitt strå till stacken om han vill se sin avkomma växa upp."
Pappan? Hos schimpanserna vet vi att schimpanshonor parar sig med betydligt mer än en hanne. Detsamma skulle nog kunna gälla för tidiga hominider. Hur kan de veta vem som är "pappan"? Och mer allmänt, hur kan de ha något begrepp om faderskap överhuvudtaget?
De tidiga hominiderna levde uppenbarligen i flockar, eller om man så vill stammar. Det måste ha funnits många som skulle kunnat hjälpa mammorna. Varför just "pappan"?
I matrilineära samhällen vet vi att morbrodern oftast har en större roll för barnen än fäderna. Vi vet också att barnuppfostran i egalitära samhällen ofta är mycket kollektiv.
Det behöver alltså knappast vara "pappan" som i sådana fall hjälper mamman...
Antingen har vi att göra med en mycket patriarkal antropolog som vill se fadersfamiljen överallt. Men det är inte säkert, för jag har ännu inte hittat någon annan beskrivning av rapporten. Så det kan vara så att den etnocentriska tolkningen står för journalisten, närmare bestämt TT-journalisten Roland Johansson, som har skrivit artikeln i fråga
Oavsett vilket är det ett roande exempel på en naiv tro på fadersfamiljens universalitet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/ En märklig konversation med ChatGPT om Aura Rhanes, en kvinnlig ufonaut som beskrevs i en bok om flygande tefat som kom 1959 och som fasci...
-
TV-program om "oskyldigt anklagade män" har en tendens att väcka upp manliga försvarsreflexer hos de mest fridsamma män. Så även n...
19 kommentarer:
Instämmer!
Det låter som om vi människor alltid har levt i kärnfamiljer, mamma, pappa och barn.
Det är ju inte sant. Vi har levt i kollektiv och som du säger så fanns andra än pappan som kunde bära barnen. Och visste man ens vem som var "pappa", som sagt..?
För övrigt kan ju alla räcka upp en hand som har haft en pappa som har skött den största delen, eller ens 50% av vården om sina barn.
Pappor idag tar inte ut sina pappadagar, stannar inte hemma när deras barn är sjuka, ombesörjer sällan ens 50% av barnens dagliga vård med läxläsning, tandborstning, kontakter med skola/dagis, läkarbesök, klädinköp, födelsedagskalas osv..
I de allra flesta fall är det mammor som håller reda på allt detta och ordnar med det.
Patriarkal pseudovetenskap verkar vara vår tids melodi. Mannen ska helst plötsligt stå ÖVER barnen och kvinnan i allt. Dagens man ska vara man, kvinna och barn - allt i ett - storhetsvansinnet har fullbordats.
Så vi andra kan väl återupprätta det gamla kollektivet som förstod att barn är viktigare än vuxna och lämna denna ohälsosamma narcissism (som dessutom enligt brottsstatistiken bara leder till våld och övergrepp) åt sitt öde.
Jag lovade ju att ta tag i den här frågan för ett år sedan, men det gjorde jag naturligtvis inte. Något annat kom emellan, minns inte vad. Något annat privatstudium? De böcker jag funderade på att läsa var ”Mothers and others” och ”Mother Nature” av Sarah Blaffer Hrdy. Hon är primatolog, sociobiolog och relativt känd. Dessutom kallar hon sig feminist. Och nej, jag är inte nödvändigtvis okritisk till henne och Pappa Vetenskapen. Jag gillade inte en annan bok hon har skrivit, ”The Woman That Never Evolved”. Den var mer sociobiologisk än feministisk. Däremot kan det ju vara bra att veta vad en officiös auktoritet har för uppfattning, särskilt som hon nu säger sig vara feminist och alltså lite av en dissident också… (Någon annan som är intresserad av ämnet och är bra på engelska får gärna gå igenom de här böckerna!)
Samtidigt är det oerhört vanskligt att jämföra människor med andra djur. Två arter som är väldigt närbesläktade kan uppvisa beteendemönster som är diametralt motsatta. Mitt favoritexempel är schimpanser och bonobos (dvärgschimpanser). De är närbesläktade, relativt lika varandra och dessutom lika nära släkt med oss människor. Deras beteendemönster är dock väldigt olikartat. För att förenkla en smula, så är schimpanser patriarkala, heterosexuella, aggressiva allätare. Bonobos är matriarkala, bisexuella, fredliga vegetarianer! Anta nu, att schimpanserna hade dött ut under stenåldern, utan att lämna några särskilda spår efter sig. Då hade bonobos varit våra närmaste släktingar bland primaterna. Slutsats? Jag misstänker att patriarkala forskare hade föredragit att göra jämförelser med babianer eller rhesusapor!
(Fortsättning följer. Systemet tyckte att mitt inlägg var för långt, så jag måste dela upp det.)
Jag vill minnas att Blaffer Hrdy skriver någonstans i ”The Woman That Never Evolved” att australopithecinerna måste ha varit patriarkala, eftersom de hade könsdimorfism. Hanarna var större än honorna. Hon hänvisar bl.a. till just schimpansen, där hanarna också är större än honorna. Åtminstone i det vilda är hanarna dominanta. Vad hon inte nämner, är att bonobos också har könsdimorfism, och även här är hanen något större än honan. Bonobos är dessutom ”patrilokala”. Ändå är det *honorna* som dominerar bland bonobos. De är alltså ”matriarkala”. Så vilka slutsatser kan man dra om Australopithecus? Egentligen just inga alls. Någon kan givetvis hävda, att det i allmänhet är det fysiskt större könet som är dominant bland djuren. Förvisso, men är det inte intressant att ett av undantagen är en av våra närmaste släktingar?
Det här betyder givetvis att det är oerhört vanskligt att dra slutsatser om fadersrollen utifrån jämförelsen med djuren. Det är vanskligt åt båda hållen. Att fadersansvar inte verkar finnas hos människoapor, betyder inte nödvändigtvis att det är onaturligt hos människan. Men även det omvända är sant: det faktum att vissa däggdjur (och vissa primater) faktiskt har delat föräldraansvar, betyder inte nödvändigtvis att det är naturligt för människan. Och ja, detta är oerhört irriterande!
Ett annat metodologiskt problem gäller detta med sociala konstruktioner. Du skriver att fadersrollen är en social konstruktion. Men hur vet vi det, egentligen? Tänk om det är systemet på Trobrianderna som är en social konstruktion istället? Ett annat problem är att människan åtminstone delvis kan undertrycka sina naturliga impulser genom sociala konstruktioner. Incest i stor skala verkar ha förekommit i det romerska Egypten, barnoffer förekom i vissa neolitiska kulturer (om de var matrifokala måste kvinnorna ha undertryckt sina modersinstinkter!), o.s.v. Det är alltså svårt att veta om en visst fenomen är en social konstruktion eller ”naturligt”. Dessutom *måste* människan skapa sociala konstruktioner, det är så att säga en del av hennes natur, vilket gör frågan om ”naturligt” och ”konstruerat” ännu vanskligare. Så hur vet vi vilka könsroller som är ursprungliga, och vilka som är socialt konstruerade? Även denna fråga verkar irriterande komplicerad… (Det hade varit lättare att tillhöra IMT. Alan Woods har alla svaren, t.o.m. om kosmologin!)
Däremot är det givetvis sant att fadersrollen strängt taget inte är nödvändig i djurvärlden. Hos de flesta djur spelar fadern ingen roll alls i skötseln av ungarna. I den meningen är det alltså fadersrollen som behöver förklaras. Modersrollen behöver det inte. Den klassiska sociobiologiska förklaringen har inget med stora bäbisar att göra, utan går ut på att människohanar har gjort en väldigt stor ”genetisk investering” i sina barn, och eftersom människobarn tar lång tid att uppfostra, måste hanarna (männen) klamra sig fast vid honorna (kvinnorna), dela föräldraansvaret och bilda familj. (En teori som faktiskt skulle kunna ges en positiv ”spin”, om man nu känner för det.) Mindre trevliga inslag är påståendet att kvinnorna får mat i utbyte mot sex, o.s.v. Det där med stora bäbisar låter oerhört töntigt, med reservation för att jag inte läst artikeln.
Det här inlägget innehåller inga svar, och desto fler frågor, men jag tror att ämnet mår bra av lite problematisering…
Jag har inte studerat primatologi så noga. Vad jag ändå kan säga med säkerhet är att FADERSFAMILJEN inte finns bland primaterna. Det var bland annat det som mitt inlägg berörde.
Jag uttalade mig inte om huruvida hannarna dominerade i övrigt hos exempelvis schimpanser. Om, säger om, de dominerade berodde det inte på att de hade några rättigheter som "fäder".
Jag är ganska så skeptisk mot sociobiologiskt inspirerad litteratur, men kan inte uttala mig kategoriskt om böcker jag inte har läst. Men oavsett styrkeförhållanden mellan hannar och honor hos schimpanser och andra primater är det principiellt fel att kalla schimpanserna för "patriarkala". Patriarkat är en specifik typ av mansdominans som uppstått bland människor. Dess orsaker och dynamik kan inte jämföras med att hannar eventuellt dominerar i olika djurarter.
Det är också förstås tvivelaktigt att jämföra dynamiken hos uppenbart kvinnodominerade strukturer bland människor (irokesernas sociala system, troliigen minoiska Kreta och andra tidigare kulturer etc.) med banobos, "svarta änkan" eller myrdrottningar....
PS.
Eftersom inte faderskapet som institution finns hos våra närmaste släktingar och den minsta sociala enheten (inom ramen för större grupper som flockar!) är mor-barn snarare än mor-far-barn tycker jag att det är mycket sannolikt att socialt faderskap, i motsats till socialt moderskap, är en social konstruktion.
Bland annat därför ser jag det också som sannolikt att matrilineärt släktskap är äldst. Det finns ingen anledning att tro att de tidiga hominiderna ens hade en aning om sambandet mellan samlag och reproduktion, alltså om fysiologiskt faderskap. Vi hade kvinnor som hade haft många män, och som var mödrar.
Detta måste väl rimligen ha varit grunden för de tidigaste släktskapssystemen.
Det bör ju också tilläggas att inte en enda övergång från patri-till matrilinealitet någonsin har iakttagits. Men förvisso många exempel på motsatsen.
Vad innebär det förresten att Bonobos är patrilokala? Betyder det att Bonobos lever i monogama parfamiljer, där honan flyttade till hanen efter "äktenskapet"? Om det inte betyder det, och det har jag mycket svårt att föreställa mig, vad kan det då betyda?
Nej, det gör det inte. Jag använde begreppet "patrilokal" i brist på bättre. Det betyder att honorna lämnar sin födelseflock, och ansluter sig till en annan flock, medan hanarna stannar kvar i den flock i vilken de föddes, livet ut.
De som studerat bonobos uppfattar detta som anmärkningsvärt eftersom det är honorna som är dominanata inom flocken. De tycker att det vore mer logiskt, om det hade varit hanarna, som ju tillhör samma flock livet ut.
"Patrilokal" var alltså mitt begrepp, som jag för säkerhets skull satte inom citationstecken.
När jag läser det ni skriver så kommer jag att tänka på en artikel jag läste för ett antal år sedan om gamla dagars krig och den manspillan som var i förhållande till moderna krig där du inte behöver förlita dig på närstrider. Det förefaller mig därför ganska naturligt att man aldrig kan ha räknat med att mannen skulle överleva särskilt länge utan at barnen har varit kvinnans angelägenhet till åtminstone 99%
Ann
Ja, det låter bestickande. Problemet är att det verkar som om kvinnornas rätt till barnen verkar försvagas just när situationen blir mer militariserad. Praktiskt taget all krigiska samhällen har varit patrilineära.
Det finns förstås irokeserna som ett lysande undantag. Men det är som sagt ett undantag - och nästan det enda jag kan komma på.
Montagnais-Naskapi? De var kanske inte militariserade på samma sätt som irokeserna, men de krigade faktiskt mot dem... Jag läste den där boken om dem. Var det Leacock hon hette? Mycket intressant bok.
Ja, "praktiskt taget" var kanske fel. Men det finns definitivt en mycket klar korrelation mellan patrilinealitet och miltiarisering.
Om Montagnais -Naskapi kan man läsa i Eleanor Leacocks Myths of Male Dominance, Monthly Review Press, 1981. Men jag minns inget om att de krigade med irokeserna, eller något om krig överhuvudtaget.
Jo, någonstans i boken står det att de krigade med irokeserna, och att ett av sätten samhället var jämställt på, var att kvinnorna fick "ta hand om" krigsfångarna, vilket de gjorde på diverse sadistiska sätt.
Jag får läsa om den, ser jag. Återkommer sedan.
Ja, men var inte ledsen för det, du. Det är *bra* att det finns samhällen som är matrifokala eller jämställda, men ändå är militariserade. Fler sådana samhällen skulle inte skada. Vi behöver fler amazoner!
Det intressanta med irokeserna var ju att de var både relativt ”avancerade”, militariserade *och* att kvinnan hade en stark ställning – det är särskilt intressant om man betänker att alla hövdingar och krigare var män, att kvinnorna ändå hade en stor del av det sociala inflytandet i samhället.
Montagnais-Naskapi var mer ”primitiva”, så där kan man förklara jämställdheten utifrån någon slags urkommunism, och krigen kanske med att de var så illa tvingade att försvara sig?
Det är synd att egalitära och jämställda samhällen ofta är fredliga, det är därför de ständigt biter i det sura äpplet…
Ja, det var en intressant utgångspunkt.
Nu förs nästan alla krig av män, och inte heller irokesernas kvinnor var några "amazoner". Det betyder inte att jag inte tror att amazoner har funnits, men jag tror att det var ganska så sällsynt.
Och eftersom krig förs av män skapar krig manliga makthierarkier som kanske inte under någon längre tid kan samexistera med ett matrifokalt civilsamhälle. Så vitt jag förstår hade inte irokeserna varit militariserade någon längre tid.
Observera att jag talar om förmoderna samhällen - idag förs krig ofta från någon datacentral som styr förarlösa plan mot sina mål, och det finns ingen direkt anledning att tro att kvinnor ens i genomsnitt skulle vara sämre på sådan krigföring.
Annars tror jag att militariseringen var den viktigaste faktorn bakom patriarkatets uppkomst. Betydligt viktigare än att mannen måste veta att hans egendom måste ärvas av hans genetiska söner, vilket vulgärmarxister ofta tror. Därför, menar de, måste vi ha strikt patrilinealitet och kvinnan måste kotrolleras...
Varför måste han veta vilka hans söner är? Code Napoleon slår fast att en mans barn rent definitionsmässigt är de barn som föds av hans hustru. Om inte de franska borgarna på tidigt 1800-tal brydde sig mer om genetik, varför skulle senneolitiska män gjort det?
Ja, det kanske stämmer, men det är synd, är det inte? Om det vore vanligare med militariserade matrifokala/jämställda samhällen (oavsett vilket kön som krigar), så hade mansgrisarna varit ”somewhat better behaved”. Annars stenåldersspjut i röven och slutdiskuterat… Ja, ursäkta frivoliteten, men jag TYCKER faktiskt så…
Jag är lite fascinerad av samhällen där kvinnorna (delvis) verkar ha haft ”manliga” roller. Det finns någon stam på Filippinerna, har glömt deras namn, där både män och kvinnor är jägare. I det västafrikanska kungariket Dahomey, som även i övrigt hade en märklig könsrollsstruktur, fanns det kvinnliga soldater, som faktiskt kallades ”amazoner”, först av de vita och senare även av dahomeanerna själva. Vidare har du skyterna, där vissa grupper verkar ha haft kvinnliga prästinnor och kanske även härskare och krigare – kanske verklighetens amazoner. Hur var det förresten med Vendeltidens Sverige? Hade inte de delvis annorlunda könsroller, åtminstone inom elitgruppen, än den senare vikingatiden?
En annan sak som är intressant är fredliga högkulturer. Induskulturen hade t.o.m. starka egalitära drag, vilket jag tror är unikt bland högkulturer (eller till synes egalitära drag, om man vill vara mer kritisk, men även det är nästan unikt bland högkulturer). Minoernas Kreta och Norte Chico-kulturen i Sydamerika verkar ha varit hierarkiska, men var ändå fredliga. Du nämnde dock att minoerna hade en flotta, för säkerhets skull… (Intressant!) Norte Chico-kulturen verkar inte vara helt utforskad ännu, men jag tror inte att den anses ha varit gudinnefokuserad, och den var hierarkisk, men ändå fredlig (1000 år av fred).
Just sådana här ”anomalier” är fascinerande, eftersom de visar att en annan värld trots allt är möjlig. Samtidigt visar de väl också, att den är oerhört svår att uppnå… Anomalier är trots allt…anomalier.
PS. Det är naturligvis möjligt att det fredliga, jämställda och egalitära samhället inte var en anomali för väldigt länge sedan, men problemet är ju att så fort någon folkgrupp blir krigisk, så vinner *den* folkgruppen. Det är samma sak med bonobos (dvärgschimpanser). De är fredliga, men efter några miljoner år av ”love summer” är de utrotningshotade… av människan! Det är därför vi behöver en kultur där qvinnor sparkar röv. Rent ut sagt.
"Code Napoleon slår fast att en mans barn rent definitionsmässigt är de barn som föds av hans hustru. Om inte de franska borgarna på tidigt 1800-tal brydde sig mer om genetik, varför skulle senneolitiska män gjort det?"
För att de inte hade en så stor och vis ledare som kejsare Napoleon Bonaparte, detta värn för varaktig fred och folkdemokrati!
:O
Skojar...
Skicka en kommentar