Garvarns utfall mot mig från 2006, som jag länkar till i inlägget nedan, har till och från refererats som den slutliga vederläggningen av vad jag skrivit om "rituella övergrepp". Det är ju inte förvånande. Den som läser det rätt upp och ned får onekligen intrycket av att jag var totalt hjälplös och inte kunde svara. Men så var det inte. Den som läser den andra tråden jag länkar till torde inse det. I alla fall torde det stå klart för den som läser den någorlunda grundligt. Om man följer den ser man som sagt hur jag i en lång och närmast outhärdlig debatt gradvis demolerar den ena efter den andra av Garvarns källor.
Hans källor 2006 för sina konkreta påståenden om framförallt McMartin och Nottingham visade sig nämligen bestå av artikar i Ralph Underwagers tidskrift "Issues in child abuse accusations" (mannen som ansåg att "pedofiler" bör säga att de ”utför Guds vilja") och sektförsvararsidan "Religous Tolerance". 2009 kompletterar han med att hänvisa till engelska Wikipedias källor om McMartin - Paul och Shirley Eberle, ett författarpar som tidigare gav ut barnpornografiska noveller och Debbie Nathan och Michael Snedeker - två journalister som de facto försvarar sex mellan barn och vuxna.
I övrtgt innehöll hans litteraturlista mest allmänt hållna böcker om "pseudovetenskap".
Garvarn har aldrig ens försökt försvara sina märkliga källor. Han blev väldigt tyst när jag tog upp frågan.
Men det är inte bara det. Hela Garvarns beskrivning av mina och andras åsikter i frågan är både vinklad och ohederlig. Han blandar ihop mig med extrema kristna fundamentalister.. Vad Garvarn inte ville inse var att de som drev frågan om de så kallade rituella övergreppen bestod av två diametralt olika grupper.
I den första gruppen fanns bland annat terapeuter, socialarbetare och andra som kommit i kontakt med förtvivlade människor - barn och vuxna - som oberoende av varandra berättade om fruktansvärda övergrepp av sadistisk art i mer eller mindre "rituella" former, som ibland dessutom innehöll element som i en (mycket) vid mening skulle kunna definieras som "satanistiska". När sådana förekom handlade det förvisso inte, med i stort sett endast ett undantag, om några kända "satanistgrupper", utom om grupper av förövare som kombinerade övergrepp med en hemmagjord "satanism" (den som vill kan förstås gärna få använda ordet "pseudosatanism").
Dessa övergrepp kunde ofta bekräftas med exempelvis rättsmedicinska resultat.
I den andra gruppen fanns kristna fundamentalister som utnyttjade situationen till att fantisera upp en gigantisk "satanistisk" komplott mot den kristna civilisationen, familjen, och "the American way of life". Denna fantasi hade obetydligt eller inget stöd i de utsattas berättelser. I denna grupp fanns exempelvis Rebbeca Brown, en udda figur som på allvar trodde att Satan själv, bokstavligen, i fysisk form, var på plats i olika satanistgruppers ritualer.
I Garvarns hetsiga inlägg - som han sin vana trogen kryddade med diverse invektiv riktade till mig - "rabiat vettvilling" var möjligen ett av de mildare - kopplades jag de facto ihop med den kristna fundamentaliska gruppens synsätt trots att jag i samma tråd länkade till ett inlägg av mig från 2004 där jag inte endast tog avstånd från dessa utan även tog avstånd från termen "rituella övergrepp" som ett meningsfullt begrepp.
Garvarn tillhör den pretentiöst pseudovetenskapliga grenen av förövarförsvaret och bör, för att parafrasera en formulering han använt om mig, avslöjas och bemötas så fort hans inlägg används i någon form av debatt om "rituella övergrepp".
Den som plågar sig igenom trådarna märker nog att jag till en början faktiskt var skrämd av den hatiska energin i hans inlägg. Det är jag inte längre. För mig ter han sig nu mest av allt patetisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
12 kommentarer:
En intressant artikel anser jag.
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/folkbildare-satter-krokben-for-sig-sjalva_672193.svd
Tycker jag med. Den ligger faktiskt också på länklistan på min webbsida.
Jag har tittat på din sida och det är lite märkligt att det skulle finnas nån gruppering av pappor som är organiserade för att plocka av feminister och andra som du era argument. Det är möjligt att det finns individer. Men det finns en massa pappor som är justa och endast vill framföra sin rätt att få träffa sina barn. Det finns män och kvinnor som på olika sätt försvårar för sin fd partner vid en separation och vårdnadstvist men att som du och andra tycks göra är att i en sektliknande syn demonisera män och gudinnegöra kvinnor. Kanske är det ni som är dom farligaste för barnen med era pedofilstämpel på pappor? Jag tror det som yttre betraktare.
Sen nåt om PAS som ni tycks ha tagit upp som nåt lika skrämmande som em näraliggande meteor...
Givetvis finns det män och kvinnor som försvårar för den andre föräldern att ha en fungerande relation. Om det sen kallas PAS eller ej är kanske inte så viktigt för det finns och bör uppmärksammas.
Kenneth Olsson
/Ditt inlägg är lite off topic förstås men OK då.../
Vad i allsina dar talar du om?
Vad betyder en mening som "nån gruppering av pappor som är organiserade för att plocka av feminister och andra som du era argument"? Den är obegriplig.
Jag vara sig "demoniserar" pappor eller "gudinnegör" kvinnor.
Jag sätter sannerligen inte heller "pedofilstämpel" på "pappor" som grupp. Skulle aldrig falla mig in.
Däremot - och läs noga nu - vet jag att det finns barn som berättar att de utsätts för övergrepp av olika slag från sina pappor, som är livrädda för dem, som gråter när de ska träffa dem.
Och jag vet att det finns människor som - organiserat och individuellt - driver linjen att dessa barn inte bör tros alls, eftersom de har manipulerats av sina mammor att tro att de utsatts för övergrepp. Det är så "PAS-teorin" ofta används.
Försvarar du sådana åsikter? Eller har du bara missförstått allt jag har skrivit?
"de har manipulerats av sina mammor att tro att de utsatts för övergrepp."
Jag känner en advokat som arbetat med familjerätt i över 30 år och har haft massor av vårdnadsmål.
På båda sidor. Och enligt dennes åsikt så är det inte alls ovanligt att särskilt kvinnor lägger fram denna typ av anklagelser sent i processen och som advokat kommer det helt oväntat TROTS att man parat igenom fallet med sin klient massor av gånger. Så visst finns det de som använder sig av falska uppgifter. Men PAS eller inte, varför hänga upp sig på tre bokstäver?
"Jag känner en advokat"...."enligt dernes åsikt"....
/suckar/.
Jag känner mammor som måste lämna över barn till förövare. Jag känner mammor som helt och hållet förlorat vårdnaden till förövare.
Att vuxna kan anklaga andra vuxna är en sak. Men att rutinmässigt avförda barns EGNA berättelser med "PAS" är oanständigt. Att avfärda barns rädsla med "PAS" är obscent.
Du verkar ha missat en sak. Jag talade inte om vuxnas anklagelser, vare sig sanna eller falska. Jag talade om barnens egna berättelser, om deras egna ställningstaganden. Om barnet inte vill träffa sin far är och är rädd för honom är några minuters avlande inte skäl nog för att denne ska få umgänge -för att intre tala om gemensam vårdnad.
Och för att vara uppriktig - en debatt mellan å ena sidan mig å andra sidan en fadersrättslig anti-feminist är inte speciellt meningsfull. Det finns nästan ingen ståndpunkt som gör mig så upprörd som just fadersrättslig anti-feminism. Sådana debatter brukar för mig sluta med någon sorts fruktlöst ställningskrig.
Du kommer aldrig att övertyga mig och jag kommer med all säkerhet aldrig att övertyga dig, så jag föreslår att vi avslutar här.
Barn som inte vill träffa sin mamma då och är rädda för dom? Finns dom inte i din värld? De som hellre vill vara hos sin pappa?
Du kan kalla mig det ena eller andra men jag tillhör inte någon "grupp" men det är ditt vanligt trix.
Bye.
Ps. Advokatens erfarenhet snarare... Ds.
Visst finns det barn som inte vill träffa sin mamma, och är rädda för henne. Det är min bestämda uppfattning att det är mycket mindre vanligt. Men de ska naturligtvis slippa henne.
Jag har aldrig sagt att du tillhör en "grupp", men så vitt jag kan se har du utgångspunkter och åsikter som kommer att ge mig ont i magen om det här blir en evighetsdebatt.
Hälsningar Erik
Min inställning kan verka rå och odemokratisk, och kanske är bådadera, men jag hatar evighetsdebatter på nätet som inte leder någon vart.
För några år sedan hamnade jag ofta i sådana, och minns dem med en stark känsla av olust.
Därför avbryter jag ibland debatter på det sätt jag gjorde nu.
Nu handlade väl det här inlägget om Garvarn. Jag hade också en debatt med honom vid ett tillfälle, där jag faktiskt vägrade att ge mig och den gången slutade det med att han lät avregga sig och trots att jag fått ut en hel del av VOF, så tröttnade jag på den där överlägsna tonen som många hade och som också den där artikeln ponägterar som absolut kontraproduktiv om man faktiskt vill vara folkbildande i den meningen att folk ska träna sig i att tänka självständigt, fatta egna beslut etc.
Man använde ju inte samma vokabulär som flashbackkillarna, men det var väldigt närbesläktat i alla fall och jag känner några till som hoppat av av den anledningen - du har en machokultur där också fast av det mer intellektuella slaget även om bildning för mig innebär lite mer än att vara bara ämneskunnig.
Kan bara instämma! Om VoF verkligen ville uppmuntra "vetenskap" och "folkbildning" skulle de försöka göra något åt den hånfulla machomentaliteten på sitt forum.
Skicka en kommentar