Efter att de senaste dagarna läst diverse kommentarer på nätet om hur vansinnig bortom alla gränser Eva Lundgren måste ha varit som trodde på de barn som berättade att de sett hur andra barn dödats i ritualer, får jag plötsligt syn på en artikel i Svenska Dagbladet om hur många, kanske hundratals, barn ritualmördas i Uganda varje år.
Vi lever i en globaliserad värld, magiska föreställningar som fanns hos oss för ett antal århundraden sedan, och som levt kvar i exempelvis Afrika idag, har under lång tid på nytt spritt sig och kommit att tas upp på olika sätt i olika ockulta idétraditioner och subkulturer.
Att kategoriskt utesluta att liknande saker kan hända här och automatiskt avfärda alla som berättar om ”rituella” barnamord hos oss som galningar, utan att först på allvar försöka lyssna på dem, är den verkliga galenskapen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
2 kommentarer:
Otroligt fullkommligt vedervärdigt ska en sådan åklagare få va kvar?
Nä det anser inte jag..
Håller helt med dig, men jag tror du skrev din kommentar till fel inlägg. Jag antar att det är avsett till mitt inlägg från den 16 augusti.
MVH Kira/Erik
Skicka en kommentar