fredag 14 augusti 2009

Demonutdrivaren i "Kristet Center Syd"

Margaretha Sturessons bok ”Om det så skulle kosta mig livet" (Libris 2009) är en angelägen bok. Den väcker också en hel del funderingar.

Den beskriver tillvaron i den kristna sekten ”Kristet Center Syd". Författaren var medlem där i flera år, ett medlemskap som slutligen ledde till att hon måste behandlas i ett och ett halvt år på psykiatrisk klinik.

Det som dominerar berättelsen är den speciella ”relation" som församlingens (manlige) pastor utvecklade till författaren. Den gick i stort sett ut på att han såg henne som besatt av demoner och började praktisera den ena otäcka metoden efter den andra för att driva ut dem.

Den gode (obs ironi) pastorn ansåg sig nämligen ha en förmåga som få har. Han kunde nämligen se om människor var besatta av demoner. Istället för att själv söka psykiatrisk vård för denna egenhet, viket hade varit mest naturligt, ansåg han att det var en gåva från Gud.

Man kan också undra sig varför han inte, demontroende som han var, någon gång ställde sig frågan om inte hans märkliga ”gåva" kanske kom från en helt annan typ av andliga väsen. Utifrån en fundamentalistisk grundsyn skulle det vara mer naturligt att tänka sig att han själv var besatt av onda krafter, som utnyttjade honom för att slå sönder en fungerande församlig.

Nu är jag inte kristen fundamentalist så det är inte den frågan jag ställer mig. Men jag vill nog gå så långt som att säga att vad den gode pastorn än dyrkade, var det knappast Jesus som han beskrivs i evangelierna. Om han överhuvudtaget dyrkade något utanför sig själv skulle jag väl snarare tippa på, låt oss säga, den fornnordiske elake och empatilöse trickstern Loke.

De demoner han ville bekämpa hos Margaretha Sturesson kallade han för upprorsdemoner. Det är ett intressant ordval. Han talade aldrig om maktdemoner eller förtryckardemoner. Nej, makt och förtryck var ju inte demoniskt i hans värld - det var Guds ordning.

Han talade även om att driva ut ”humanistiska andar". Nog så talande. Och det är klart, några sådana andar fanns nog inte i hans församling. Om det överhuvudtaget fanns andar bör de tvärtom ha varit väldigt inhumana...

Nu ska ingen tro att alla behandlades lika av pastorn. Väldigt unga kvinnor valdes ut för att delta i lätt bisarra lekar med starka sexuella undertoner. Med, väl att märka, pastorn som lekledare.

Något straff för att han förstörde en stor del av en människas liv lär inte den gode pastorn få. Men man kan hoppas att många läser boken och att ”Kristet Center Syd" inser att det enda vettiga är att upplösa sig och gå över till att göra något vettigt. Och att fler medlemmar än Margaretha Sturesson vågar avslöja och konfrontera sin märklige pastor.

Inga kommentarer:

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...