Fick en CD-spelare, en riktig, med två fristående högtalare, av min bror för någon vecka sedan. När jag lyssnat på CD på senare tid har jag lyssnat på en knastrig bergsprängare från 1996, som låtit ganska förfärlig. En annan liknande bergsprängare jag köpte 2003 gick sönder för ett år sedan, så jag fick då gå tillbaka till den från 1996.
Jag har dröjt med att sätta upp den spelare jag fick eftersom jag är livrädd för tekniska prylar. Men idag började jag sätta upp den. Jag fattade noll av instruktionerna till en början, men efter två timmar med minst tio nervösa sammanbrott lyckades jag.
Så nu har jag en spelare av en typ jag aldrig har haft förut.
Ikväll har jag lyssnat på Enya, och Rubber Soul med Beatles, och med en ljudkvalitet som säkert är normal för de som tillhör den klara majoritet i vårt land som har mer pengar att röra sig med än jag, men som för mig lät oerhört fantastiskt vackert.
Enya, ja, jag gillar henne väldigt mycket. Hon är rogivande och flera gånger har jag till och med somnat när jag lyssnat på henne. Inte för att hon är tråkig, utan för att hon är så suggestivt rogivande.
måndag 17 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ChatGPT om Donald Trump och andra presidenter
Du sade: Vilken som varit den värste presidenten i USAs historia kommer det säkert alltid att finnas olika uppfattningar om. Men jag är öve...
-
Vänsterpartiet är idag utsatt för mycken kritik. Alla partier bör förstås kritiseras - men kritiken mot just V har för länge sedan passer...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
-
Det var så här det började. Dessa två notiser från Svenska Dagbladet den 6 juli 1947 var första gången som denna tidning skrev om "fl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar