Angående de som rövade bort Jaycee Lee Dugard i USA skriver Kerstin Nilsson i Aftonbladet och jämför med andra fall där barn rövats bort för att utnyttjas sexuellt och påpekar att förövarna ju inte alls behöver se ut som "monster":
"De skulle kunna vara vem som helst, någon du möter ibland i tvättstugan, i affären, på jobbet eller vid busshållplatsen.
Men det har varit lite väl många sådana här historier de senaste åren.
Och jag kan inte låta bli att undra:
Hur många fler unga kvinnor – och pojkar, även om det tycks vara ovanligare – hålls fångna?
Utan att någon ser.
Utan att någon anar oråd.
Och, kanske ännu värre – när dyker det första fallet upp i Sverige?
Finns det redan någon därute som vi inte ser, som vi inte hör?"
Den sista frågan är helt relevant i sammanhanget. Personligen känner jag mig tyvärr helt förvissad om att svaret på frågan är ja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar