torsdag 3 september 2009

Ensamma förövare eller nätverk?

Nu skriver tidningarna om Jacyee Lee Dugard och hennes kidnappare Phillip och Nancy Garrido. Liksom polisen intresserar de sig för om Garrido kan vara ansvarig för ouppklarade mord på prostituerade. Philip Garrido var kanske en seriemördare.

Det var han kanske, eller kanske inte.

Men en fråga som sällan ställs var hur nätverket runt honom såg ut. Ibland skymtar saker fram som visar att det uppenbarligen fanns ett.

I en artikel i Aftonbladet citeras en av Garridos grannar:

"Rogers, 49, uppger att han försökte hålla sig utanför grannens affärer. Men när Garrido hade ett vilt party kikade han över staketet och skrek åt gästerna att dämpa ljudet. – Det jag såg var inte normalt. Åtta till tio män stod i kö i hans trädgård, drack öl, skrek och svor. – Jag såg hur de en och en gick in i tälten. Vid flera tillfällen såg jag genom fönstret hur de rörde sig upp och ner och tänkte, ”Herregud, det är något sexuellt som pågår därinne”."

Så fast polisen inte visste att något pågick hos paret Garrido verkade det finnas andra som visste det. Åtminstone ”åtta till tio män” verkade veta om att hos Garrido kunde de begå övergrepp.

Kommer polisen att leta efter dessa män? Jag tror inte det. I liknande fall brukar de dra en ganska klar cirkel runt en ensam eller några fåtal förövare, och inte leta vidare.

Det gällde till exempel i Yolanda-fallet i Holland. Där utnyttjades Yolanda på det mest sadistiska sätt under barndom och tonår av sina föräldrar och sin äldre bror. De erkände, och dömdes, liksom hennes pojkvän, som började delta i övergreppen när hon hade blivit äldre.

Men de män som brukade bjudas in för att utnyttja henne mot betalning ställdes aldrig inför rätta, trots att Yolanda visste namnen på flera av dem.

En av förövarna var till och med polis. Men dessa anklagelser avskrevs omedelbart.

Det finns samma mönster i fall som Dutroux och makarna West. Och det finns ju som bekant också exempel på detta i Sverige.

Bilden av ensamma gärningsmän, med eller utan bistånd av några till familjemedlemmar, är inte direkt hotande för samhället. Men att ställa frågan om större nätverk skulle – om det undersöktes ordentligt – kunna ställa riktigt obehagliga frågor om detta samhälle.

Därför är det kanske bäst att låta bli. För att ingen ska börja ställa just dessa riktigt obehagliga frågor.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Håller helt med. Bilden av att det finns nätverk verkar hota många. Tex slängs det ofta skit på Eva Lundgren för att hon skrev en avhandling om saken. Ddet är inte de onda som är det värsta/största hotet mot demokration, utan de godas tystnad. Så kan hyggliga medborgare fortsätta att förneka allt för att det låter så "otäckt" och "osannolikt", medan dessa vidirga övergrepp pågår.
Jag blir vansinnig då jag läser om hur så många verkade fatta att saker och ting pågick hos den här äckliga pedofilen, men inte gjorde ett dugg åt det. Eller förresten, kan ha varit så att man var rädd för honom också, han var ju rä'tt otäck. Fast vad fasen ska då inte två små barn tycka? Och tillråga på allt denna pseudodiskussion och förlöjligande av nätverk som bland annat Guillou dragit igång. Tack för ett bra inlägg, och ursäkta min "animositet". du skriver bra och om mycket viktiga saker...
Mvh/ En vän

Erik Rodenborg sa...

Hej Erica,
håller förstås helt med dig!
Mvh Kira/Erik

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...