Nu har även Svenska Dagbladets kolumnist Ola Wong konstaterat vad alla borde veta vid det här laget: medan västekonomierna krisar går Kinas ”statskapitalistiska” (Wongs uttryck, inte mitt) ekonomi framåt.
Det gläder mig av två skäl. Det är dels en fin bekräftelse på vad socialister alltid hävdat, nämligen nödvändigheten av en planerad ekonomi.
Men det finns något annat också. För hundra år sedan var Kina plundrat och uppdelat och dominerat av västimperialismen. I Shanghai fanns det restauranger med anslag om att hundar och kineser inte hade tillträde – de var till för de främmade härskarna.
Inte ens det nationalistiska uppvaknandet i Kina kunde ändra på detta faktum. De så kallade nationalisterna blev marionetter åt USA och andra västmakter.
Det var först med den revolution 1949, som förde kommunistpartiet till makten, som Kina på nytt fick nationellt oberoende. Nu var Kina ånyo en makt att räkna med, som inte gick att trampa på. Och så har det förblivit.
Men hur man en gång såg på Kina kan kanske demonstreras av att barn i Sverige så sent som för 50 år sedan kunde höras sjunga på denna lilla sång:
”I Kina bor kineser med långa bamburör,
de fångar missionärer och steker dem i smör.
Och finns det inte smör, så steker de i flott.
Och finns det inte flott så äter de dem rått”.
Sådana sånger tror jag inte att några skolbarn sjunger om Kina av idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En motbild
Media är kusligt monolitiska i sin behandling av Dan Josefssons senaste. Därför passar jag på att länka till denna alternativa historieskriv...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
8 kommentarer:
som ja har lärt mej så ska de vara "i kina bor kineser med långa bamburör" asså inte kineserNA
men annars va de ju bra skrivet å så
peace!
Hej Egil,
kollade upp vad du skrev och det verkar vara rätt, så jag har ändrat texten.
MVH Kira
Vafan heter den låten :O !
Den heter nog inget "officiellt".
Det är uppenbarligen en skämtsam visa som är gjord av barn, och som knappast någonsin spelats in av vuxna i något professionellt sammanhang.
Jag har hört den här varianten:
"I Kina går kineser med långa bamburör och petar missionärer i rumpan så di dör!"
Nej det är ingen skämtsam visa!
Den har nog sitt ursprung i det Kinesiska s.k. Boxarupproret 1898-1901. Då dödades under brutala former fler än 200 kristna missionärer (varav 56 svenska) i ett folkligt uppror riktat mot västmakternas inflytande och exploatering av Kina!
Som alla muntligt traderade texter finns den i många versioner, ingen är "rätt eller fel". Men, intressant ur ett barnkulturellt perspektiv! Rimligen finns en "grundtext" av typ skillingtryck.
Leta vidare: t.ex. Bengt af Klintberg, visarkivet, liksom Boxarupproret. Lars Åke
Så här har jag hört den: (tyvärr har jag glömt en strof)
I Kina bor kineserna med långa bamburör,
de fångar missionärerna och steker dem i smör.
Och finns det inte smör, så steker de i flott.
Och finns det inte flott så äter de dem rått”
För de sa tjilliviskomflaskom fadderi faderullan lej
sen går jag, sen går jag fadderi fadderullan lej
Jag är en gammal apa som bara apar mej
????????????????, Fadderi fadderullan lej
Jag trodde först också att jag hörde kineserna och missionärerna i bestämd artikel men den jag först hörde den av, sa senare att det skulle vara obestämd, och jag antar att hon själv mindes bäst vad hon sjöng.
Skicka en kommentar