Såg filmen för första gången, med min bror. Den var en lyckad tolkning av boken. Jag vill nu bara säga att filmen är ett starkt stöd för många överlevare, och det är därför både den och boken verkar vara hatad av många som vill tysta ner övergrepp.
Det faktum att sådana filmer kan göras idag visar att det ändå har skett en hel del positivt med samhällsklimatet de senaste 20 åren!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar