Vacker "politisk" dröm - och en mild mardröm

Jag har haft de mest konstiga  drömmar inatt. Märkliga. 

Den första drömmen var politisk, fast inte på ett vanligt sätt. Vi var en grupp som skulle bestämma oss för vilken  linje vi skulle ha - politiskt, kulturellt, jag tror även religiöst. 

På sätt och vis verkade vi vara hippieliknande.  Det fanns både kvinnor och män, men alla männen såg lite ut som hippies - långhåriga och oftast med färgglada kläder. På något sätt verkade dikotomin manligt - kvinnligt vara upplöst. 

Vi bildade arbetsgrupper där vi skulle beta av olika områden. Det var både spännande och roligt.  På något sätt mysigt. 

Grundkänslan var mycket optimistisk. Det var inga diskussioner om hur man skulle ta makten eller typ slå ner den borgerliga statsapparaten. På¨något sätt kändes det som om allt motstånd redan var borta. Vi diskuterade,, och känslan var att när vi var klara med utarbetandet av vår linje skulle vi kunna genomföra den med en gång. 

Det fanns inga som skulle kunna hindra oss. 

Den politiska linjen som vi verkade komma fram till var någon form av anarkism. Kulturellt var vi som sagt nån form av hippies. (Men troligen utan tunga drogar, LSD eller sånt) .

Det var en fin grundkänsla i allting. När jag försöker jämföra med känslan av något som jag varit med om i verkligheten får jag associationer till gudinneveckorna i Näsåker 2007, 2008, 2009 , 2010 och 2013. 

Jag vaknade efter drömmen. Och efter ett tag somnade jag och drömde på nytt. 

Det blev något helt annat. Jag var i en buss med andra människor. Vi trodde vi skulle åka till våra respektive hållplatser. Jag får på något sätt associationer till buss 751 i Södertäljeområdet. 

Det är varmt ute. Det är sommar. 

Så plötsligt stannar bussen.På en hållplats ingen sett förut. Vi får reda på att alla måste av. Bussen går inte längre. 

Hållplatsen - om det nu ens är en sådan - finns på en väg som går rakt igenom en skog. Det är en riktig bilväg, men man ser bara träd  på båda sidorna. 

Vi får reda på att bussen inte kommer att köra vidare - vare sig framåt eller tillbaks från där vi startade. Den kommer att vara kvar i skogen. 

Paniken börjar växa. Ingen vet alltså var vi är. Chauffören verkar dessutom plötsligt ha försvunnit på ett mystiskt sätt. Så vi har ingen att fråga.

Folk kommer med teorier om var vi kan vara - men ingen kommer på något som verkar stämma. Vi vet inte om det finns  någon stad eller by i närheten.  Det verkade som om mobiler konstig nog ändå fungerade, men det hjälpte inte. Någon ringde till en person  hen kände, men kunde endast säga att vi var på en okänd väg, med träd runt omkring - inga skyltar, ingenting som sa var vi var. Det var alltså inte möjligt att säga "kan du komma hit och hämta mig" (eller oss). Hämta? Var? (GPS verkar inte funnits i denna dröms värld). 

Varför skrev jag i titeln att det var en mild mardröm?Anledningen till det var att det var så pass varmt. För de flesta kom efter ett tag fram till att det fanns ingenting att göra nu - det skulle snart bli kväll. Men det var så varmt så vi kom till sist på att alla kunde lägga sig i skogen runt omkring. Och somna. 

I hopp om att något skulle hända dagen efter som skulle bringa klarhet i var vi var, och om det fanns några människor i närheten som skulle kunna hjälpa oss.  

Bättre lycka nästa dag?

Jag har känslan att de båda drömmarna på något sätt hängde ihop. men vet inte riktigt hur.