onsdag 26 juni 2013

...och alla talar vi engelska...

Började se på en DVD-box jag köpte för ganska så länge sedan. Den heter Stargate Atlantis och är någon sorts science fiction-serie.

Den handlar i första avsnittet om en expedition till Antarktis som hittar en bas som tillhörde en civilisation som lämnade jorden för miljontals år sedan. Från den finns det "maskhål" till andra galaxer.

Orealistiskt? Ja, men det kunde ju vara spännande i alla fall. Men det är (bland annat) en sak som stör mig kopiöst. Och det är att redan i det första avsnittet visar det sig att invånarna på dessa galaxer - både de människor som lämnade jorden (och "Atlantis") för miljoner år sedan och de fientliga utomjordingarna, alla talar ... perfekt engelska.

Apornas planet fanns ändå en, låt vara helt ohållbar, "förklaring" till att de man träffade på den "främmande" planeten talade engelska, men här finns ingen alls. Talade man engelska på "Atlantis" för miljontals år sedan? Och har inte språket ändrats under årmiljonerna? Och de mystiska angriparna talar också engelska, varför då?

På så sätt försvinner ju all "rymdkänsla" för det främmande och obekanta, och det blir till en vanlig actionserie. Men det var kanske det som var meningen.

Det minskade definitivt min lust att titta på de följande avsnitten...

4 kommentarer:

Hmm sa...

Har för ,ig att i föregångare till atlantis, så förklarades det i Star Gate hur det kom sig att de förstod varandra. Det eller så var det i filmen Star Gate.

Älskar scifi även om de ofta har religiösa undertoner ;)

Erik Rodenborg sa...

Har Stargate Atlantis en föregångare? När första avsnittet börjar har de just upptäckt "stjärnportarna" så det är svårt att tänka sig en föregångare.

Har sett två avsnitt nu. Det andra var riktigt spännande med någon form av entiteter som bara bestod av energi. De kunde inte tala alls, följaktligen inte heller engelska

Nja, varje förklaring till att människor talar exakt samma språk som en gren av Homo Sapiens som vi skilde oss från för sisådär 15 miljoner år sedan måste i vilket fall som helst vara ohållbar. För att inte tala om att de avgrundslika fienderna i serien, icke-människor som demoniseras på ett ganska så betänkligt sätt, också gör det...

Jag älskar också sf. men jag föredrar de typer av den där man får en känsla av respekt för universums gåtfullhet och djup. Som i Fred Hoyles "Det svarta molnet" eller Arthur C Clarkes "Möte med Rama", för att ta två fantastiska exempel.

Däremot tycker jag att exempelvis "Star Wars" är pinsam. Ungefär som en westernserie överförd till rymdmiljö. "Stargate Atlantis" har lite för mycket av "Star Wars" i sig, tyckert nog jag....

Hmm sa...

Den porten som de hittade i Atlantis var den som tog dem till en annan galax. I förra serien så var alla inom vintergatan. filmen och serien handlade mycket om de forna egyptierna, pyramider etc. tyckte den var bättre men man behövde låta den komma igång en säsong innan den blev bra. Han som spelade Mac Guiver var med i den. skådespelarna var bättre :) Lite refernser gjordes på slutet till hans roll som Mac Guvier med :)))

Alltså jag har för mig att förklaringen är typ att de har en grej som kan likans vid bablefish, Liftarens guide till galaxen. Alltså en liten grunka som översätter åt dem och till dem, men det var en detalj för mig så jag minns inte riktigt om det var så eller inte, eller om det förklarades alls. Har för mig att det var en pryl från de gamle.

Älskar all scifi. Star Wars var min första scifi-film så de är ju bara bäst. Annars så gillar jag dem du också sa men jag blir trött när det blir för 70-talsmörkt som tex 2001 m fl. :(

Erik Rodenborg sa...

OK, då finns det kanske en åtminstone ytligt sett rationell förklaring....

Jag borde kanske börjat med förra serien.

Annars gillar jag inte heller 2001, vare sig boken eller filmen. Arthur C Clarke skrev under många år mycket läsvärda böcker, 2001 tycker jag var ett undantag. Sedan verkar han förlorat förmågan att skriva. Läste av misstag en av hans senare, det var en sorglig läsning.

När första "Star Wars"-filmen kom 1977 såg jag den på bio, men blev väldigt besviken.

Skulle gärna vilja se "Möte med Rama" eller "Det svarta molnet" på bio, men jag tror ingen vågar försöka filma dem.

The Happening

Den troligen första Supremes-låt jag hörde.  Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...