Den heter "The Tribes of Yahweh: A sociology of the religion of liberated Israel, 1250-1050 BC" och är skriven av Norman K. Gottwald. Den kom ut 1979, men det här är ett nytryck från 1999. Med ett nyskrivet förord.
Annars har jag lånat den flera gånger på bibliotek. Problemet är att jag inte riktigt velat lämna tillbaks den. Senaste gången lånade jag den från (om jag minns rätt) Uppsala universitetsbibliotek, via KB.
De ilsknade till efter att jag ignorerat ett antal anmaningar att lämna tillbaks den. Till sist skrev de ett ilsket hotfullt mail till KB, där de rentav (absurt nog) sade att jag haft den så länge att jag kanske skulle få ersätta den. även om jag lämnade tillbaks den.
Efter att jag kommit över den första chocken kommunicerade jag lite syrligt till båda biblioteken (eller möjligen endast till KB jag minns inte) att de ju hade gett mig ett utmärkt skäl att inte lämna tillbaks den alls. Om jag ändå måste ersätta den även om jag lämnade tillbaks den kunde jag ju lika gärna behålla den....
Det löste sig i alla fall, jag lämnade den och jag slapp att ersätta den.
Att jag var så ovillig att lämna igen boken vad berodde det på, egentligen? Det handlar nog om att den är en sorts terapi för ett barndomstrauma. Bakgrunden är denna.
Jag var åtta år, och mycket otrygg och ångestfull. Jag hade hört någon tala om att det fanns en Gud, som var god och ville att människor skulle vara snälla och bry sig om varandra. Den idén tilltalade mig väldigt mycket.
Jag var åtta år, och mycket otrygg och ångestfull. Jag hade hört någon tala om att det fanns en Gud, som var god och ville att människor skulle vara snälla och bry sig om varandra. Den idén tilltalade mig väldigt mycket.
Jag fick också höra talas om att Bibeln var Guds ord. Så våren 1963 satte jag mig ner och började läsa Bibeln. Från början.
Jag började alltså med Första Mosebok. Jag minns var jag satt när jag började. Jag satt i soffan i vardagsrummet i den lägenhet vid Fyrverkarbacken vi just hade flyttat in i.
Bibeln var inte riktig vad jag trott, eller hoppats. Det mesta verkade otäckt. Syndafloden exempelvis, även om jag nog redan då antog att det var en myt.
Men det värsta var när jag kom till Josuas bok. Jag minns var jag läste de centrala partierna i den. Jag låg på golvet i barnens sovrum. Jag läste så ögonen blödde. Jag blev räddare och räddare ju längre jag kom.
Det handlade om ett folkmord. Josua var en israelitisk befälhavare. Han kan ses som en märklig korsning mellan (för att ta några modesta exempel) Tiglat Pileser III, Djingis Khan och Ratko Mladic. Men värre än alla dessa tre tillsammans.
För det jag läste om var att han fick order av Gud att erövra (och förstöra) stad efter stad och där döda alla utan undantag. Män, kvinnor och barn. Inte i ilska, inte för att hämnas något. Utan för att iskallt, systematiskt genomföra Guds befallning.
Det här stod i en bok som jag hade trott skulle handla om en Gud som ville att människor skulle tycka om varandra. Min fasa var oändlig. Och av olika anledningar fanns det inte någon jag kände att jag kunde prata med om saken. Det blev som ett ytterligare inre sår - som lades till de många andra som jag hade redan.
Men var kommer Gottwalds bok in i detta?
Jo, ungefär 1985 insåg jag att folkmordet Josua beskrev i hög grad betvivlades av historiker och arkeologer. Det fanns olika skolor. Under hela 1900-talet hade diskussionen förts mellan i huvudak tre åsiktsriktningar.
Den första var de som trodde på Josua. Den företräddes främst av William Foxwell Albright. Han var en bibeltroende arkeolog och historiker. Han trodde att det mesta i Bibeln var sant, bland annat Josuas bok. Han ställning var ganska stark fram till 1960-talet.
Den andra åsikten fördes först fram av en Albrecht Alt. Han förnekade scenariot hos Josua. Enligt den skolan skulle erövringen av Kanaan varit en mycket långsam process. Israeliterna var nomader, och infiltrerade långsamt Palestina österifrån. Denna åsikt fick gradvis ett större och större stöd.
Den andra åsikten fördes först fram av en Albrecht Alt. Han förnekade scenariot hos Josua. Enligt den skolan skulle erövringen av Kanaan varit en mycket långsam process. Israeliterna var nomader, och infiltrerade långsamt Palestina österifrån. Denna åsikt fick gradvis ett större och större stöd.
De tredje uppfattningen fördes först fram av George E. Mendenhall i tidskriften "Biblical Archaeologist" 1962. Det var den mest sympatiska av de tre. Den gick i princip ut på att det vare sig var ett blixtkrig eller en långsam infiltration österifrån. Mendenhall trodde att "erövringen" istället var en social revolution. "Israeliterna" var inte en folkgrupp, utan undertryckta kananéer. Det fanns en rad skäl som talade för det. Bland annat var skillnaden mellan kananeiska och hebreiska i själva verket snarast mindre än den mellan svenska och norska. Dessutom visar arkeologin att de tidiga israelitiska samhällena verkar ha varit mycket mer jämlika än vad de kananeiska verkade vara.
Den som framförallt systematiserade dessa idéer var just Norman K Gottwald.
Jag tyckte spontant om dom. För om de stämde skulle min fasa i åttaårsåldern berott på att jag hade läst en missvisande historieskrivning. Det ohyggliga blodbad som beskrevs hade aldrig inträffat.
Sedan kan man ju i så fall undra sig vilken mentalitet som fick den eller de som nedtecknade Josuas bok kanske 800 år efter den påstådda invasionen att gotta sig i imaginära massakrer. Det är en intressant fråga, förvisso.
Idag är nog den allmänna tendensen hos historiker och arkeologer att ha en syn som ligger nära den som Albrecht Alt förde fram. Den anses stödas av arkeologiska fakta, mer än de två andra teorierna.
Framförallt är det ingen seriös forskare som tror på Josuas bok längre. Det ohyggliga blixtkrigsartade folkmordet kan helt enkelt inte ha ägt rum. Det skulle ha lämnat arkeologiska spår, och några sådana finns inte. Josuas bok räknar pedantiskt upp stad efter stad som förintades i israeliternas blixtkrig. Men endast några få av dessa förstördes under den aktuella perioden (1200-talet f.kr.). De andra hände inget alls med, eller också hade de varit ruiner redan hundratals år innan. eller också var de inte ens byggda då.
Och även de få städer som faktiskt förstördes anses idag snarare ha fallit offer för filistéer och egypter, snarare än israeliter.
Däremot kan man se hur israelitiska bosättningar gradvis, mycket gradvis, sprider sig västerut. De saknar i motsats till de kananeiska tecken på stora sociala skillnader. Den israelitiska kulturen tränger gradvis ut den kananeiska, men det finns inga tecken på våldsamma strider eller massiv förstörelse.
Idag är inte heller revolutionsteorin så populär bland forskarna. Det brukar ju inte vara så politiskt korrekt med revolutioner i dessa dagar, men jag tycker inte argumenten emot är entydigt övertygande. Om israeliterna hade mer jämlika samhällen än kananéerna, om de dessutom nästan talade samma språk, är det väl inte så otänkbart att deras samhälle kunde ses som ett alternativ för kananéer, som var undertryckta av sina egna lokala kungar. Det kan ju ha varit en blandning av en gradvis folkvandring och någon form av lokala revolutionära processer.
Men - slutligen- varför skildrar Josua ett folkmord som inte har ägt rum? När Josuas bok skrevs fanns det ursprungliga relativt egalitära israelitiska samhället inte kvar. Det hade uppstått en monarki, som sedan hade splittrats i två rivaliserande hälfter. Man var en del av maktspelet i Mellanöstern, och troligen avundades man sina mäktiga grannar, allierade och fiender - krigförande imperier som assyrier, babylonier, egypter, hettiter, persier, meder.
Och så beskriver man alltså sitt eget dimhöljda förflutna på ett sätt som låter som en proklamation av Sargon II eller Tiglat Pileser III. Skryt om hur man förstör och förintar sina fiender en efter en. Det var så den härskande monarkin ville se på sitt ursprung. Hellre det än en långsam och "tråkig" invandring österifrån - för att nu inte tala om en social revolution.
'
Nu har jag i alla fall köpt Gottwalds bok. Den är på nära tusen sidor, och eftersom den inte är en biblioteksbok kan jag göra hur mycket understrykningar jag vill i den. Och det kommer jag att göra...
Den som framförallt systematiserade dessa idéer var just Norman K Gottwald.
Jag tyckte spontant om dom. För om de stämde skulle min fasa i åttaårsåldern berott på att jag hade läst en missvisande historieskrivning. Det ohyggliga blodbad som beskrevs hade aldrig inträffat.
Sedan kan man ju i så fall undra sig vilken mentalitet som fick den eller de som nedtecknade Josuas bok kanske 800 år efter den påstådda invasionen att gotta sig i imaginära massakrer. Det är en intressant fråga, förvisso.
Idag är nog den allmänna tendensen hos historiker och arkeologer att ha en syn som ligger nära den som Albrecht Alt förde fram. Den anses stödas av arkeologiska fakta, mer än de två andra teorierna.
Framförallt är det ingen seriös forskare som tror på Josuas bok längre. Det ohyggliga blixtkrigsartade folkmordet kan helt enkelt inte ha ägt rum. Det skulle ha lämnat arkeologiska spår, och några sådana finns inte. Josuas bok räknar pedantiskt upp stad efter stad som förintades i israeliternas blixtkrig. Men endast några få av dessa förstördes under den aktuella perioden (1200-talet f.kr.). De andra hände inget alls med, eller också hade de varit ruiner redan hundratals år innan. eller också var de inte ens byggda då.
Och även de få städer som faktiskt förstördes anses idag snarare ha fallit offer för filistéer och egypter, snarare än israeliter.
Däremot kan man se hur israelitiska bosättningar gradvis, mycket gradvis, sprider sig västerut. De saknar i motsats till de kananeiska tecken på stora sociala skillnader. Den israelitiska kulturen tränger gradvis ut den kananeiska, men det finns inga tecken på våldsamma strider eller massiv förstörelse.
Idag är inte heller revolutionsteorin så populär bland forskarna. Det brukar ju inte vara så politiskt korrekt med revolutioner i dessa dagar, men jag tycker inte argumenten emot är entydigt övertygande. Om israeliterna hade mer jämlika samhällen än kananéerna, om de dessutom nästan talade samma språk, är det väl inte så otänkbart att deras samhälle kunde ses som ett alternativ för kananéer, som var undertryckta av sina egna lokala kungar. Det kan ju ha varit en blandning av en gradvis folkvandring och någon form av lokala revolutionära processer.
Men - slutligen- varför skildrar Josua ett folkmord som inte har ägt rum? När Josuas bok skrevs fanns det ursprungliga relativt egalitära israelitiska samhället inte kvar. Det hade uppstått en monarki, som sedan hade splittrats i två rivaliserande hälfter. Man var en del av maktspelet i Mellanöstern, och troligen avundades man sina mäktiga grannar, allierade och fiender - krigförande imperier som assyrier, babylonier, egypter, hettiter, persier, meder.
Och så beskriver man alltså sitt eget dimhöljda förflutna på ett sätt som låter som en proklamation av Sargon II eller Tiglat Pileser III. Skryt om hur man förstör och förintar sina fiender en efter en. Det var så den härskande monarkin ville se på sitt ursprung. Hellre det än en långsam och "tråkig" invandring österifrån - för att nu inte tala om en social revolution.
'
Nu har jag i alla fall köpt Gottwalds bok. Den är på nära tusen sidor, och eftersom den inte är en biblioteksbok kan jag göra hur mycket understrykningar jag vill i den. Och det kommer jag att göra...
8 kommentarer:
Tidlösa säger: Ironiskt nog erkänner Bibeln indirekt att invasionsteorin är absurd - det är ju ett mirakel som gör att Josua kan erövra Jeriko. Varför det, om israeliterna nu var så starka? Som du själv påpekade i ett tidigare inlägg så framgår det dessutom av Domarboken att kanaenerna faktiskt fanns kvar även efter invasionen!
Noterar annars att du verkar vara den ende gudinnedyrkaren med en pro-israelitisk tendens...
;-)
Spännande läsning som vanligt när du skriver. Och som vanligt inser man att det finns en massa intressant forskning som man inte har en susning om.
Och det är ju onekligen rätt bisarrt om det är som du säger, att västerlandets centrala religiösa skrift hyllar ett gammalt folkmord som troligen inte ägt rum. Som vi vet, sorgligt nog, har diverse anhängare av Bibeln under senare århundraden gjort vad de kunnat för att folkmördandet i Guds namn också ska utspelas i verkligheten.
Om folkmordet i Rhwanda kunde äga rum alldeles nyligen, folkmordet i Armenien, Nazisternas mord på 5 mill människor, Jugoslavien ... varför behöver vi i dag då nitiskt försöka förklara att människorna på bibelens tid var SÅ mycket snällare än makteliterna idag?? Det ger inte mening!
Säkert ägde OCKSÅ en långsam invasion rim, men "vissa städer hade förstörts" - ja just det! Av vem?
Och även om INGEN stad hade utsatts för invasion och ödeläggelse då, vad kan man då tänka att bibelförfattarna drömde om att uppnå med att ljuga ihop en historia om brutalitet och ödeläggelse annat än rättfärdigande av krig och våld och en politisk demonstration och glorificering av sin krigshistoria - vilket kan öppna vägen för och legalisera nya våldhandlingar i en framtid.
K
K
Folk på Bibelns tid var definitivt inte snällare än idag. Men allt tyder alltså på att ett det totala utrotandet av just kananeerna som beskrivs i Josuas bok inte ägde rum.
(Som Tidlösa nämnde finns det också ett inomblbliskt stöd för detta - vilket jag noterade redan som barn. Efter att ha sett hur kananéerrna sägs vara utrotade i Josua vände jag blad till Domarboken och insåg att de plötsligt fanns där på nytt - i alla fall. Det var faktiskt lite av en lättnad.)
Det var det jag ville säga - inte att exempelvis israeliterna skulle ha varit "snälla".
Vissa städer hade förstörts - framförallt Hazor. Hazor var en mycket stor och befäst stad. Historiker idag verkar anse att de militärt svaga och tekniskt underlägsna israeliterna vid den tiden inte hade kapaciteten att invadera Hazor, utan tror att det är mer troligt att Hazor föll för filistéerna. Som var militärt starka och tekniskt avancerade vid den tidpunkten.
Du skriver "vad kan man då tänka att bibelförfattarna drömde om att uppnå"....
Ja, det tog jag ju upp. Jag tror alltså att det delvis avspeglade den israelitiska monarkins och den framväxande härskande klassens önskan att skriva sig en historia som kunde placera dem i paritet med assyrier och andra mäktiga imperier. "Vi har varit lika stora och militärt effektiva som dem."
Men dessutom misstänker jag att det fungerade som en varning till den egna befolkningen att inte anamma kananeisk religion och kananeiska riter. "En gång utrotade vi dem, så ni torde inse vad som kan hända med dem som idag frestas att göra som dem"….
Och du har helt rätt i att det kan användas till att rättfärdiga våldshandlingar i framtiden. Faktum är exempelvis att extrema hökar i Israel idag har använt Josua för att motivera våld och dödande av palestinier...
Vänliga hälsningar Erik
Tidlösas kommentar om att kananeerna fanns kvar efter invasionen och mitt instämmande i detta i kommentaren till K bör inte tolkas som att Josua och Domarboken står i entydig motsättning till varandra.
Kapitel 13 i Josua har i svenska Bibeln fått titeln "Områden som ännu inte erövrats" och redan där framgår det ju att invasionen inte var en fullständig seger.
Det finns motsättningar mellan Josua och Domarboken, men de är inte så stora som det kan verka vid en alltför slarvig genomläsning.
Har läst om halva Gottwalds bok nu. Jag är lite blandad. Han är intressant, men jag misstänker att han för mycket idealiserar de tidiga israeliterna.
Hörrö, vaddå "slarvig genomläsning"??? :D
En möjlighet är att redaktörerna kombinerat två olika traditioner - en om en snabb erövring, en annan som mer liknar Domarbokens implicita scenario (isrealiterna fanns där redan från början, alternativt en långsam erövring, kanske från Transjordanien).
En annan möjlighet är att det inte är en motsägelse alls, eftersom en av poängerna med berättelsen ju är att israeliterna ständigt avföll och blev bestraffade av Gud just för att de inte utrotat kananeerna, något Gud alltså befallde dem att göra.
Tidlösa
Josua använder bitvis ett språk som får det att verka som om hela landet erövrats. Men om man ser på vilka orter som påstås erövrade ser man att det handlar om en begränsad del av Kanaan.
Vilket ju bekräftas i kapitel 13.
Min egen genomläsning är själv än så länge ganska slarvig. Vad jag tänker göra sen är att själv gå igenom de orter som sägs erövrade, kolla upp var och en av dem dels geografiskt, dels mot det arkeologiska materialet, dels mot Domarboken.
Men just nu lusläser jag Gottwald. Så det ovan nämnda projektet får vänta lite.
:-)
Skicka en kommentar