Fram till slutet av 2009 fanns utanför mitt hus två skogsdungar. Den ena låg bakom den andra. När man tittade ut från sovrumsfönstret såg man skog.
Jag brukade gå ut på kvällarna och vara bland träden. Det var stämningsfullt. Det var mörkt, för träden stod tätt.
Ibland kunde jag fantisera om vad jag såg i mörkret. Eftersom jag läst en hel del om skogsrån kunde jag läsa in saker i skuggorna. Det var riktigt fascinerande.
Men min förmåga till fantasi är inte så stor att jag såg något skogsrå... förstås. Men en gång fick jag plötsligt en känsla av att någon eller något passerade strax bredvid mig... Det var en hisnande känsla.
Men en morgon hösten 2009 vaknade jag av något. Det lät som en gräsklippare.
Men det var en maskin som fällde träd. Och efter några timmar hade betydligt mer än hälften av alla träd huggits ner. Jag ringde Telgebostäder och frågade var det var frågan om. De svarade att träden höggs ner för att hyresgästerna skulle få en bättre utsikt.
Nåväl, "utsikten" i fråga var över två bilvägar. Är det verkligen en bättre utsikt än att se in i skog?
Och nu har all trolsk stämning försvunnit. Om man går in i skogsdungarna känns det inte som skog, det är bara glest stående träd.
Jag förstår inte hur man tänker när man gör sådant. Verkligen inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar