För något år sedan skrev Madeleine Leíjonhufvud att sexuella övergrepp mot barn i praktiken blivit avkriminaliserade. Hon utgick från en prejudicerande dom i Högsta Domstolen och den vidare utvecklingen har tyvärr i stort gett henne rätt.
Men efter att ha sett motiveringarna till den friande domen i ett mål där ett flicka under långa perioder utsatts för både psykisk och fysisk misshandel, med motiveringen att hon var besatt av onda andar, kan man dessutom fråga sig om det inte gradvis börjar gälla snart sagt alla typer av övergrepp mot barn.
I en artikel i Expressen frågar sig Tina Harr med all rätt om inte den domen faktiskt visar att barn i själva verket är rättslösa inom hemmets fyra väggar. Beviskraven har gradvis höjts, och lagtexter har omtolkats, på ett sätt som i slutändan kommer att drabba nästan alla utsatta barn.
Vi verkar gå mot en situation där det i stort sett nästan alltid i praktiken är tillåtet att göra barn illa. Om vi inte redan är där.
Ellen Key utnämnde en gång 1900-talet till barnets århundrade. Men det århundradet är slut nu. Starka krafter verkar arbeta för att 2000-talet istället ska bli förövarnas och barnaplågarnas århundrade.
Ska de verkligen få vinna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
1 kommentar:
Du tänker så riktigt medmänsklig. Gratulerar!
Mvh.
Ekrem TOS, jurist
Skicka en kommentar