Spökflickan

/Eftersom en tråd på Flashback nyligen tagit upp Hannes Råstams nonsenspåstående att flickan i Helsingborgsfallet ("fallet Ulf") mindes övergrepp för att hon hade läst Spökflickan lägger jag här ut min recension av den boken från 2003. Spökflickan är en av de bästa skildringarna jag har läst om ett utsatt barns strävan att frigöra sig från förövarmiljön. Ett försök som till sist lyckades.

Den borde vara obligatorisk läsning för alla som på något sätt arbetar med utsatta barn. Den bygger på ett autentiskt fall, det är ingen roman som ibland påstås.

Min recension nedan är oförändrad. Den skrevs innan Ulf-fallet. Om jag skrev den idag skulle jag förmodligen ha använt en annan term än "rituella övergrepp" då jag numera anser att det är missledande./
___________________________________________

Spökflickan
En recension från 2003 av Torey Haydens bok.

Om någon som inte kände till något om rituella övergrepp mot barn skulle fråga mig vilken bok om ämnet jag först skulle rekommendera skulle svaret tveklöst bli Torey Haydens "Spökflickan". Torey Hayden är doktor i barnpsykologi och har arbetat med specialundervisning för barn med psykiska störningar. Sina erfarenheter har hon skildrat i flera böcker, som bygger på verkliga fall.

"Spökflickan" är berättelsen om hur Hayden kom som speciallärare till en skola, där hon stötte på ett mutistiskt barn, i boken kallad Jadie. Mycket snart får hon Jadie att prata, och gradvis börjar barnet berätta om en mardrömslik tillvaro, med sexuella övergrepp och våldsamma ritualer med ockulta inslag utförda av en grupp.

Torey Hayden tror Jadie, och efter hand visar det sig att hennes berättelse kan bekräftas på många sätt. I slutändan ingrep sociala myndigheter och Jadie och hennes syster placerades i fosterfamilj. Tyvärr räckte inte bevisningen till åtal mot föräldrarna, men ett par år senare greps Jadies far för ett annat övergrepp mot barn, som han dömdes för.

Torey Hayden kan beskriva det otäcka ämnet med stor empati för det utsatta barnet. Berättelsen är mycket trovärdig, och lärorik. Trots att rituella övergrepp finns i många olika former är det lätt att känna igen mycket av det som Jadie berättar om. Många barn har fått genomlida i stort sett samma saker, även det barnoffer som kanske är det otäckaste i berättelsen.

Och trots att det slutar "lyckligt" d.v.s. att Jadie klarar sig, är det svårt att inte bli ledsen när man läser boken. För Jadie är inte ensam, och de flesta som blir utsatta för liknande saker blir inte hjälpta. De barn eller vuxna överlevare som berättar om rituella övergrepp blir numera oftast rutinmässigt avfärdade som lidande av "falska minnen" eller som varandes mytomaner.

Men just därför är Haydens bok så viktig. Den är övertygande och psykologiskt trovärdig, och kan bidra till att andra utsatta kan bli trodda. Den kan tveklöst och varmt rekommenderas.

Erik Rodenborg juli 2003