Idag är det faktiskt 25 år sedan jag först hörde talas om Jeffrey Masson. Jag var i Umeå, och hade fått låna ett studentrum några veckor, och just denna kväll, den 28 december 1984, läste jag en tidningsartikel om den avskedade forskaren som publicerat en bok om hur och varför Freud lämnade teorin om att sexuella övergrepp i barndomsminnen var en viktig orsak till psykiskt lidande i vuxen ålder.
Massons åsikt var att Freud lämnade denna teori för att han inte kunde stå emot trycket från kollegor och andra. Freud var en karriärist, och om han hade fortsatt med ”förförelseteorin” skulle hans isolering troligen ha blivit livslång. Nu blev han tvärtom en av 1900-talets mest kända personer.
Så fort jag läst artikeln insåg jag att jag också måste läsa boken. När jag kom tillbaka i Stockholm i januari köpte jag den, och blev mycket imponerad. Mer om det senare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ångesttid
Den i särklass mest ångestskapande av de "automatiskt" årligen återkommande händelserna är för mig den så kallade sommartiden (...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar