Jag kommer att upphöra med bloggandet för obestämd tid. Det här är mitt näst sista inlägg, jag kommer att skriva några rader på nyårsafton också.
Missförstå mig inte, det betyder inte att jag slutat driva frågor, inte heller att jag kommer att upphöra med all aktivitet på nätet.
Men just bloggandet kommer jag att upphöra med för en lång tid.
När jag skriver artiklar kommer jag att lägga ut dem på min webbsida, som är mycket mer överskådlig än bloggen, och där man lättare kan hitta det man söker.
Bloggandet kan vara effektivt, om man ständigt är beredd att försvara sig, gå till angrepp, och delta i det internetkrig där slag under bältet är minst lika vanligt som sakliga argument.
De flesta bloggar är för övrigt ganska sorgliga.
Det har funnits ett och annat helt lysande exempel på lyckade bloggsatsningar, som Motherwitch. Jag har inte den förmåga hon hade att ständigt hålla koll, och ständigt avslöja vad som pågår.
På sista tiden har jag märkt att jag lyft upp den ena gamla inlägget efter det andra, för att fylla ut bloggen. Då är det dags att sluta.
Just nu är jag som mest intresserad av vad som verkligen hände när Freud svek sina patienter och började avfärda deras berättelser om övergrepp. Jeffrey Masson gjorde storverk i ”Sveket mot sanningen” när han började lyfta fram denna fråga.
Men Masson lämnade ämnet efter några år, och gick över till djurrättsfrågor. Inget fel med det, men därmed lämnade han fältet fritt för den revisionistiska (ja, jag tvekar inte att använda ordet!) historieskrivning som med hjälp av en karikatyrartad formallogisk läsning av Freud försökte göra det troligt att hans patienter inte alls berättade om övergrepp, att ytterst få av dem överhuvudtaget existerade, och att Freud medvetet ljög om dem.
Men om Freud nu var en samvetslös lögnare som ville göra karriär på att bluffa, borde han ju ha hittat på lögner som inte på ett radikalt sätt utmanade de patriarkala inställningarna i samhället och sin yrkeskår. Och som inte direkt och omedelbart hotade hans egen karriär. Teorin är ohållbar, men den är tyvärr internationellt spridd, långt utanför de snävare kretsarna runt Scharnberg och kompani.
I vårt förnekande samhälle är den politiskt korrekt.
Ja, detta har jag tänkt ägna mig åt under en relativt lång tid.
Liksom (bland annat) megalitkulturen på Malta, och motsvarigheterna i övriga Europa. De säger en hel del intressanta saker om ett samhälle som var helt annorlunda än vårt, och jag vill gärna både studera det och skriva om det.
Nåväl, slutbloggat för mig, alltså. För överskådlig tid.
Erik Rodenborg
onsdag 30 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar