/Upplyft från 19 maj i år/
Förövarförsvararbloggarna – ingen nämnd och ingen glömd – frossar i dessa dagar i att alliera sig med den incestanklagade fadern i det fall som Liza Marklund har gjort känt i en serie artiklar.
Efter Monica Antonssons Gömda-bok har det blivit fashionabelt att angripa allt Liza Marklund skriver, oavsett hur väl underbyggt det är.
Mitt enda svar till dessa olustiga bloggar är att länka till alla Liza Marklunds artiklar om ämnet. Läs dem gärna…
Här kommer alltså Liza Marklunds första, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte och sjunde artikel om ämnet!
Tillägg 14/12
I somras gav fadern till sist upp kampen om vårdnaden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike. En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att ...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
12 kommentarer:
TACK ERIK!
Vi behöver Liza!
Vi behöver dej också!
Och ännu fler!
Jul på dej!
Tack detsammma, du behövs också.
Varma hälsningar Erik
Läs gärna också den här artikeln, där Liza Marklund jämför arbetslösa med insekter:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/article296676.ab
Eller den här, där hon beklagar sig över att hon måste använda en liten del av sina miljonroyalties till att sätta sina barn i en privatskola i Marbella pga att bidragssnyltarna har dränerat välfärdsstaten på pengar:
http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.733603
Mig skulle Marklund kanske acceptera idag, eftersom det var ganska länge sedan jag var arbetslös eller behövde bidrag, jag vet inte hur långt tid det tar för sådant att preskriberas i hennes värld. (Men känslan av hur det var att vara arbetslös 1995 och läsa samma sorts människoföraktande texter som Marklund numera skriver, kommer aldrig helt att läka inom mig.) Dig skulle hon behandla som en insekt. Välj dina vänner.
David Munck, vad i allsina dar håller du på med? "Välj dina vänner"? Liza Marklund är ingen "vän" till mig , men hon har gjort stora insatser i kampen för utsatta barn med de artiklar jag länkar till.
På vilket sätt förtas detta av att hon har skrivit andra saker som är mindre bra? Jag skulle kunna förlänga din lista med till exempel hennes utfall 2005 mot Eva Lundgren (som hon kallade ”skogstokig”) och alla andra som ansåg att ”rituella övergrepp” existerade, men vari ligger poängen?
Istället för att se till sakfrågan ägnar dig du åt ett oerhört konstigt moraliserande.
Om man bara kan uppskatta artiklar av de människor som man håller med om allt annat blir det ytterst få kvar.
Självklart kan man (som t.ex. du och jag) vara överens i vissa frågor och oense i andra.
Men någonstans går en gräns, när en debattör uttrycker ett alltför vidrigt förakt mot en viss grupp, i detta fall mot dem som inte lyckats på arbetsmarknaden. (Jag har lyckats nu, men jag vet hur jävla svårt det kan vara och hur lätt det är att falla.)
Den som jämför arbetslösa med insekter befinner sig på ett sluttande plan. Ingen rumsren debattör skulle associera med någon som skriver "judar är lika vanliga som råttor". Eller "muslimer är som en tumör" [c.f. den serbiske fascistiske prästen Radovan Bigovic 1991, vad som hände sen vet vi...]. Men att skriva "arbetslösa är lika vanliga som mygg" är tydligen bara "mindre bra" enligt dig; årets eufemism Erik! Skulle du kunna länka positivt till en nazist som hatar både pedofiler och judar?
Tja, jag skulle få problem om exempelvis en nazist mot förmodan skrev ett antal mycket bra artiklar om övergrepp mot barn, och skulle nog inte länka till dem. Det finns en gräns, någonstans, vad man kan länka till, men i stort sett är min gräns mycket vid.
Nazister har en speciell ställning i debatten, eftersom de hyllar en ideologi som rättfärdigade massutrotning av hela folkgrupper. Därför: om de råkar skriva något bra (ja, det händer någon enstaka gång) motverkar det faktum att de är nazister effektivt alla positiva effekter av eventuella bra artiklar.
Annars har jag till exempel använt Carl Raschke, en aggressiv anti-kommunist och anhängare till USA-imperialismen, som källa om satanism. Hans arbete ”Painted Black” är bitvis mycket användbart (och bitvis helt förvirrat!). Att jag använder honom som källa tycker jag inte avspeglar ett cyniskt förakt för USA-imperialismens offer från min sida.
Vi lever i ett borgerligt samhälle där förvisso reaktionära (och naiva!) åsikter som de hos Liza Marklund tyvärr är vanliga. Ska man då inte kunna uppmärksamma när de som har dessa åsikter gör något bra, på ett annat område?
Liza Marklund gjorde en stor insats i just de artiklar jag länkade till. Varför inte erkänna det, istället för att genast ta upp hennes reaktionära krönikor?
Om en moderat avslöjade en pedofilhärva, vad skulle man göra då? Leta reda på de artiklar denne skrivit om bidragstagare och strunta i avslöjandet?
Jag har med instämmande länkat till vad Jan Myrdal skrivit om bordellhärvan, väl medveten om att den mannen hyllat Pol Pot. Försvarade Pol Pot gjorde också Noam Chomsky. Men han har skrivit utmärkta saker om USA:s brott.
När Per Ahlmark angrep FN:s hyckleri i Bosnien och Rwanda, var det bra. När han frossade i hyllande av den blodsbesudlade USA-imperialismen och NATO var det förvisso mindre bra.
Osv.
Även personer med förfärliga åsikter i viktiga frågor kan uträtta bra saker. Det är bara att inse det.
Att vara naiv kan ibland vara bra. Och självklart kan moderater (liksom Per Ahlmark och NATO) göra och skriva bra saker. Reinfeldts och Littorins tillämpning av arbetslinjen är ganska enkelspårig, och bidragssystemen har aldrig varit så generösa som de påstår, men de har förvisso en poäng i att det blir svårare för individen att komma tillbaka till arbetslivet om man vant sig vid att stå utanför. Reinfeldt & Littorin skulle aldrig uttala sig om arbetslösa på det sätt som Liza Marklund gör.
Det är intressant att Marklund, trots sitt nattsvarta människorförakt, anses vara vänster medan t.ex. Isobel Hadley-Kamptz, som är för medborgarlön (där står hon till vänster om mig!) anses vara höger. Politiska etiketter intresserar mig inte så mycket, men jag menar att man måste hålla rent mot dom som sprider alltför vulgärt hat och fördomar, speciellt om utsatta grupper. Det som stör mig är att när hat och fördomar sprids om personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden så ses det inte som extremt fastän det är det.
Instämmer, bortsett från att jag knappast tror att NATO i grunden kan göra bra saker.
Och visst ska man hårt gå emot Liza Marklunds åsikter om arbetslösa.
Men, återigen, de artiklar jag länkade till anser jag vara något av det bästa som skrivits i de stora media om övergrepp mot barn.
Att hon skrev dessa, trots att hon är partner med Jan Guillou i Piratförlaget, är värt all beundran...
Erik, vi jublade ju båda när NATO bombade de serbiska fascisternas ställningar utanför Sarajevo 1995Inget berörde mig mer än Srebrenica-massakern och hetsen mot arbetslösa det året och inga två fenomen hade samma inverkan på mitt politiska engagemang. Som balkanhistorikern Marko Attila Hoare påpekat, kan västmakterna kan få en mer positiv geopolitisk roll nu när både avkoloniseringen är genomförd och kalla kriget är slut.
Du tycker att Liza Marklund är värd beundran för att hon driver överlevarvänliga ståndpunkter trots att hon är partner med Guillou. Intressant. Om jag blir kompis med Pelle Svensson eller Max Scahrnberg, blir jag då beundrandsvärd ifall jag då ändå driver överlevarvänliga ståndpunkter?
Dessutom är Marklund multimiljonär och knappast någon junior partner, hon är inte beroende av Guillou. Att antyda att Marklund skulle vara det är faktiskt lite patriarkaliskt.
Än mer intressant är dock att Liza Marklund faktiskt själv har gett ett svar på den fråga som måste pocka i huvudet på varje kritisk läsare av hennes skriverier: Hur kan samma person vara så engagerad i barn som far illa och så föraktfull mot vuxna som misslyckas i karriären? I kölvattnet av den mobbade 13-åringen Måns Jenningers självmord i Lerum skrev Liza Marklund (Expressen 16 oktober 2005):
"Det är ju ingen tröst för Måns och hans föräldrar, men vi måste minnas en sak: De som mobbas i skolan går det ofta väldigt bra för i livet. Det är mobbarna som blir misslyckade och utslagna."
Med detta finurliga antagande, som det saknas varje belägg för, eliminerar Liza Marklund (tror hon) risken för att det mobbade barn som hon engagerar sig för och den arbetslöse vuxne man som hon spottar på kan vara samma person i olika skeden av sitt liv. Man får förmoda att Marklund också "anser" att pedofiler lyckas myckert sämre än sina offer i karriären.
Att Liza Marklunds indelning av sina medmänniskor i hjältar och skurkar saknar varje etisk mening har påpekats av Sveriges främsta brottsofferexperter. De menar att Liza Marklund inte kan inte tas på allvar i debatten om våld i nära relationer, se länk:
http://www.dn.se/opinion/debatt/liza-marklund-spar-pa-rasismen-och-sexismen-1.480900
Enda skälet att, enligt Marklund, "mannen med de svarta ögonen" inte är värd en second chance medan Unni Drougges misshandlare är det, är att den sistnämnde är Marklunds kompis och litterära agent. Den skada som Marklunds lögner i Gömda-affären har vållat feminismen och kampen mot kvinnomisshandel har diskuterats av just Unni Drougge, se länk:
http://www.newsmill.se/print/9599
Medan vuxna kvinnor kan betacka sig för att företrädas av Marklund, har de utsatta barnen inte samma möjlighet. Det är dock jävligt farligt om överlevarrörelsen, som har all rätt att förakta sina förövare, låter sig företrädas av multimiljonärer som föraktar också misslyckade män som inte begår övergrepp. Det banar vägen för en sådan backlash som "Chester the Molester" i Svenska Hustler ger uttryck för. Varför ska en misslyckad man låta bli att begå övergrepp om han är föraktlig på en insekts nivå redan innan han begår övergreppet?
Observera att jag inte är determinist. När jag gick på Sopis kom jag i konflikt med de deterministiska terorier som där, enligt min mening, torgfördes utan någon förståelse för människan som meningsskapande och moraliskt subjekt. Det är inhumant att frånkänna människan en fri vilja. Men det är lika inhumant att förneka varje samband mellan utsatthet i barndomen och misslyckanden i vuxen- och arbetslivet (Marklund hävdar alltså ett omvänt smaband!).
Det blir särskilt avskyvärt med Marklunds "teroerier" om arbetslösheten, vilken - till skillnad från förövarskapet - är mänsklig en olycka som faktiskt kan drabba en ambitiös människa helt oförskyllt. Denna distinktion mellan roller som alla kan välja bort (att utsätta någon annan för övergrepp) och sådana man kan drabbas av oförskyllt (t.ex. arbetslöshet) är lika ointressant för Marklund som för de socialdeterminister som är hennes spegelbild.
Varför ska allt vara så konstigt och tillkrånglat för?
Liza Marklund har skrivit sju utomordentliga artiklar om ett konkret fall av övergrepp mot barn, artiklar som dels i just detta konkreta fall hjälpt barnet, dels på ett sätt som är ytterst ovanligt i de större medierna visat på samhällets och domstolarnas skamliga roll i att övergrepp mot barn kan fortgå utan att någon reagerar.
Nu reagerade Liza Marlund, och det var bra. Hon gjorde nytta. Denna nytta blir vare sig större eller mindre om hon skriver dåliga artiklar om annat.
Man måste kunna skilja ut saker. Jag är i detta sammanhang helt ointresserad av om Liza Marklund är en skitstövel eller en ängel. Jag känner henne inte. Det enda jag är intresserad av i detta fall är att hon just här gjorde en ovärderlig nytta. Får man inte säga det?
Vad gäller ”Gömda” uttalar du dig med den sedvanliga självsäkerheten hos många som vare sig har läst Marklunds eller Antonssons böcker. Eller har du det? Jag tror inte att du har det. Rätta mig om jag har fel.
Jag har läst Gömda, men inte Antonssons bok. Jag har ingen som helst åsikt om i hur hög grad berättelsen i Gömda är riktig eller inte. Det hindrar inte att Liza Marklund har rätt om, och har gjort en oerhört väsentlig insats i, just fallet ”Adam”, som hon skrev om i Expressen.
Vad gäller ”våld i nära relationer”, som det numera ibland brukar kallas, har vi troligen inte samma uppfattning. Jag ligger ganska så nära Eva Lundgren i frågan.
För övrigt gladde jag mig förvisso åt den kroatiska offensiven 1995, men inte entydigt över NATO:s bombningar. Det var nödvändigt att de serbiska chauvinisterna besegrades, men det skulle ha varit bättre om det skedde genom att vapenembargot mot Bosinen hävdes, och inte genom en direkt imperialistisk intervention. Idag är Bosnien ett de facto protektorat under FN, utsatt för nyliberala experiment, och har mindre självständighet än alla andra länder som bildats ur det forna Jugoslavien, med undantag av Kosova.
Frågor om ansvar, aktörskap, offerskap och skuld *är* komplicerade och tillkrånglade. Liza Marklund driver artikulerade ståndpunkter i dessa frågor, hon utger sig inte bara för att rapportera. För att resonera om förstnämnda frågor krävs ingen akademisk utbildning, ej heller att man äger Liza Marklunds miljoner, men det kräver ett mått av integritet, ärlighet, ödmjukhet, mänsklig mognad och livsvisdom som Marklund verkar sakna.
Nej, jag har inte läst Gömda. Jag har inte läst Harold Pinters sagoböcker heller men jag tar mig ändå rätten att fördöma hans stöd till Milosevic. Jag kan inte veta vad som är sant och inte i Gömda-härvan och det kan inte du heller.
Du brukar med rätta hävda att medias uppmärksamhet av sexuella övergrepp mot barn under 80- och tidiga 90-talet inte (som Guillou m fl menar) var resultatet av en välorkestrerad mediekampanj utan tvärtom av att tusentals överlevare kom fram med så många självupplevda och trovärdiga berättelser att de inte gick att tysta längre. Tanken att Liza Marklund skulle ha ett motsvarande medialt underläge är skrattretande. Liksom Jesus Alcala hade Marklund ett kompakt hov av lojala och mäktiga kompisar i landets medier som i det längsta tryckte ner de pockande avslöjandena om henne. Monica Antonsson verkar inte heller vara lika briljant som Alcalas avslöjare Michaela Sjögren utan snarare en medioker
veckotidningstant som inte hade kunnat vinna en debatt mot någon med Marklunds mediala resurser inte om hon (Antonsson) haft jävligt bra på fötterna, dvs om inte Marklund hade stridit för en sjuk sak. Marklund medger ju nu att Gömda är skönlitteratur, även om hon lögnaktigt förnekar att hon medvetet marknadsfört den som fakta, jfr länk:
http://isobelsverkstad.blogspot.com/2009/01/kb-har-inte-heller-fattat.html
Jo, du får säga att Liza Marklund har skrivit vissa bra artiklar, det har hon, jag hade själv höga tankar om henne en gång i tiden. Men det är farligt när karismatiska och stenrika personer får så stora mediala resurser att deras påståenden, både om faktauppgifter och om moraliska frågor, inte tål granskning. Ballongen brukar dock spricka förr eller senare, detta har delvis hänt i fallet Marklund. Även om hennes artiklar som du länkar till är sanna (har ingen aning om de är det eller ej) så tror jag att Marklund sammantaget har gjort mer skada än nytta för de saker hon strider för, även om det varit ett väldigt lukrativt förstörelsearbete.
Det börjar bli lite tjatigt.
Jag har aldrig försökt göra någon balansräkning över Liza Marklunds samlade produktion. Frågan intresserar mig inte ett skvatt.
Om jag var intresserad av Liza Marklund som person, eller av henne som opinionsbildare i allmänhet, skulle jag lusläsa allt hon skrivit, men jag är som sagt inte intresserad av den frågan.
Överlevare och utsatta barn kan inte unna sig lyxen att välja sina allierade. Så när Liza Marklund uträttade stordåd med sina klarsynta Expressen-artiklar och bröt en lång närapå medietystnad om sådana frågor var det oerhört glädjande, oavsett vad man kan tycka om henne i övrigt.
Om du försöker bevisa att Liza Marklund på många områden har olustiga och borgerliga åsikter slår du in öppna dörrar. Jag delar inte heller hennes negativa åsikter om fildelning, om Eva Lundgren, om ROKS... för att nu nämna något.
Carl Raschke står långt till höger om Liza Marklund, men han har gjort insatser i debatten om rituella övergrepp i USA som jag uppskattar.
Roy Gutman, som skrev en av de första bra böckerna om Bosnien, var en varm anhängare till USA-imperialismen (jag har träffat honom!), men jag skrev en positiv recension av hans bok i Internationalen.
Jag förstår mindre och mindre vad den här debatten handlar om. Jag har som sagt länkat till några enligt min mening utmärkta artiklar om övergrepp mot barn, och förväntade mig alla möjliga reaktioner, men knappast en evighetsdebatt om allt annat som Liza Marklund skrivit.
Jag tillhör inte hennes fan club, även om hennes deckare är hyfsat bra. :-)
Politiskt står jag många mil från henne.
Men jag står ännu längre från Vietnamveteranen och antikommunisten John W de Camp, vars bok om organiserade övergrepp mot barn i Nebraska jag flera gånger berömt.
Frågan om övergrepp mot barn är en annorlunda fråga. En sak som man märker är att personer med extremt olika politiska åsikter kan hamna i någon sorts enhetsfront i viktiga frågor.
Några kan se det som en svaghet, jag ser det som en styrka.
Skicka en kommentar